-
Sverigedemokraterna är det mest Israelvänliga parti jag kan tänka mig, sade
Ted Ekeroth (sd) i Aftonbladet 13 juli i år.
Han och brodern Kent borde vara talande bevis för att SD är ett både filosemitiskt och proisraeliskt parti - de är båda två högt uppsatta i partiet och samtidigt (
enligt obekräftade uppgifter) själva judar, likväl som aktiva sionister.
Proisraelismen lämnar jag för dagen därhän (
den är dock begränsad, se 1, 2, 3, 4). För dagen vill jag uppehålla mig vid att Sverigedemokraterna, trots bröderna Ekeroths partiexistens, nu är ett antisemitiskt parti.
Den nya hårda linjen mot judarna är delvis ny. I det program som ersattes av det invandringspolitiska programmet, det befolkningspolitiska handlingsprogrammet (2002-2007), saknades antisemitiska ansatser. 1999 års partiprogram, som upphävdes 2003, innehöll däremot en skrivning mot import av kashruthkött. I vår jakt efter antisemitism behöver vi dock inte gå längre än till SD:s nyligen antagna
invandringspolitiska program, där det slås fast att på sikt alla i Sverige ska assimileras till svenskar, med unikt undantag för samer och tornedalsfinnar i
deras traditionella områden.
Detta betyder givetvis att de judar som vägrar lämna Sverige ska göras till svenskar. Med hänsyn till partiets
nya definition av svenskhet torde bara helt
sekulariserade judar kunna tolereras. Judiska enhetsförsamlingar som
Judiska församlingen i Stockholm ser sig som intresseföreningar för en judisk nationell minoritet. Även benämningen
etnisk minoritet används från judisk sida. Ingetdera är acceptabelt i SD-programmens ögon.
Assimilationspolitiken är tänkt att genomföras främst genom angrepp på de viktigaste praktiska uttrycken för den judiska religionen. Vi finner idag att SD kräver
*förbud mot det gamla förbundets förbundstecken, att judarna inte ska tillåtas omskära (בְרִית מִילָה) sina söner
*inte bara ett bibehållet förbud mot slakt enligt reglerna i den judiska religiösa lagen kashruth (כַּשְרוּת) utan, som ovan nämns, även införandet av ett importförbud mot sådan mat.
Redan här tycker jag att partiet har gått så långt att det enda som återstår innan ett fullt förbud mot judisk religion skulle råda, är ett förbud mot tändandet av sabbatsljusen! Men det stannar inte vid skrivningar i olika program.
Partipropagandan ger eldunderstöd i försök att nå acceptans både i och utanför partiet för den (delvis) nya linjen, genom att använda sig av en förråande och inflammatorisk argumentation. Det är tydligt att de aktuella programskrivningarna inte är några pliktskyldiga principiella anmärkningar, utan prioriterade politiska frågor.
Så sent som i fredags hävdade SD-Kurirens chefredaktör
Richard Jomshof att
religiös och kulturell omskärelse ska vara förbjuden i Sverige. Inledningsvis konstaterar Jomshof krasst att partiets inställning i frågan är glasklar. Enligt det invandringspolitiska programmet vill SD att "
religiöst betingad omskärelse av omyndiga pojkar skall vara förbjuden i Sverige." Sedan höjer han tonläget och hävdar att den manliga omskärelsen skulle innebära en stympning förutom att vara ett brott mot gossarnas personliga integritet.
"Frågan jag själv ställer mig är varför ingen tänker på de små pojkarna som stympas för livet; vem för deras talan? Det skulle vara intressant att veta vad de små pojkarna själva tycker och tänker om ingreppet, eller rättare sagt övergreppet, även om det av förklarliga skäl är omöjligt. Men har de inte rätt till ett eget liv? Har de inte rätt att bestämma över sin egen kropp? "
Kanske är det svårt just för Richard Jomshof att inse hur den manliga omskärelsen skulle vara något annat än en primitiv sedvänja; i likhet med partiordföranden Åkesson är han ju hundhedning. Men
ingen sverigedemokrat har i ljuset av det nya invandringsprogrammet försökt hävda att omskärelsen på något sätt är försvarbar - inte ens den
filosemitiska kretsen kring Erik Almqvist i Lund har gjort detta.
Allt talar alltså för att Jomshofs ord är den officiella partilinjen. Hans ord skvallrar ändå om okunskap. Trots att han är utbildad samhällskunskapslärare vet han tydligen inte att en
majoritet av gossebarnen i USA omskärs, vilket innebär att sedvänjan är utbredd även bland de kristna i västerlandets ledande demokrati.
Det kan sedan inte anses som någon tillfällighet när man just i fredags vid sidan av Jomshofs antijudiska bloggpostning även publicerade en insändare i samma stil i SD-Kurirens nätupplaga. Jag citerar här ur
insändaren, som är anonym.
"Javisst, människor som kan slakta får utan bedövning på golvet i pizzerian kan säkert låta en amatör omskära sitt barn på köksbordet, bara det sker på ett religiöst korrekt sätt. Det hela är vedervärdigt. Nej, förbjud all omskärelse som utförs av personer utan läkarlegitimation och straffbelägg både den knivskärande mannen och de hänsynslösa föräldrarna. Förbjud också de svenska landstingen att utföra religiöst motiverad omskärelse. De muslimer (och judar, min anmärkning) som vill följa sina medeltida vanor får söka hjälp någon annanstans."
Den mest judevänlige personen i SD:s partiledning är partisekreteraren Björn Söder, som kort före valet förra året ändå kände sig föranledd att gå ut med ett
hårt angrepp på Kristdemokraterna, sedan partiets man i Malmö, händelsevis invandraren Aldo Iskra, i en debattartikel i partitidningen Kristdemokraten under hänvisning till europeiska människorättskonventionen krävt legalisering av rituell muslimsk och judisk slakt i Sverige.
Iskras artikel orsakade uppenbarligen en ryggmärgsreaktion hos Björn Söder, som gick ut och beskrev det som att Kristdemokraterna anser att "
det är en mänsklig rättighet att tortera djur".
Sammanfattningsvis kan man alltså idag se hur Sverigedemokraterna anser att
judar är hänsynslösa föräldrar som stympar sina barn och ser det som en självklarhet att tortera djur, medanSverigedemokraterna, ljusets riddarvakt, vill förbjuda bådadera och tvinga judarna att smälta in i det svenska folkhavet.
Sannolikt är inte SD åsiktsmässigt värre än judehetsande grupperingar i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men där har man i alla fall vett att placera retoriken i Mellanöstern, där man inte sällan hyllar mördargäng som Hamas samtidigt som man skäller på statsmän som Arik Sharon.
Det vore otänkbart att tänka sig en SSU-are som offentligt talar om stympning och tortyr inom den judiska religionen.
En viktig del av förklaringen till kursändringen i sverigedemokratisk politik är att man vill komma åt den massiva muslimska befolkningsgruppen i Sverige utan att införa speciella regler för dessa. Man tror sig i SD vara mera demokratiska genom att vara lika dj-liga mot alla ickesvenska folkgrupper. I praktiken är det dock få som ger SD några poäng för den ansatsen. För SD:s syften vore det lika så gott för partiet att göra som Pim Fortuyn och inse att trosriktningen islam då måste diskrimineras.
Vad som skulle krävas av SD för att tvätta bort antisemitismen vore att låta judarna hållas med sina religiösa sedvänjor och inte försöka assimilera dem till svenskar. Detta behöver inte på något sätt stoppa partiets högprioriterade kamp mot islam - man kunde i praktiken införa ett totalstopp för alla muslimsk religiös aktivitet utanför hemmen. Och detta utan att hamna i klammeri med internationell rätt.
De partiföreträdare vars instinkter inte skulle kunna acceptera detta måste självklart avgå. Anser man att judarna generellt står för stympningar och tortyr, då har man ingen plats i ett icke-antisemitiskt SD.
Se även Är SD:are antisemiter?, Seminarium i Helsingborg, SD och Mellanöstern.
På sverigedemokratiska bloggportalen sdblogg.se skriver Johan Andersson om de utländska reaktionerna på Muhammedhunden i Nerikes Allehanda. Han noterar att statsminister Reinfeldt har sagt att han är mån om att Sverige ska fortsätta vara ett land där muslimer och kristna kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt. 
