Centeroron inför valet 2009

"Om EU-eliten blint kör vidare mot centralisering och statsbygge kan det leda till nya stora bakslag för de etablerade partierna och fler "junilistor" eller till och med sverigedemokrater som företrädare för Sverige i EU-parlamentet efter EU-parlamentsvalet 2009."

Så skriver 7 centerriksdagsmän på DN Debatt idag. Ska vi då äntligen få en EU-debatt, skriver Kurt Lundgren. Han citerar också en uppgift om att det frammyglade Reformfördraget till 96% överensstämmer med det redan förkastade förslaget till EU-konstitution.

Redan vid parlamentsvalen 2004 var det svenska valdeltagandet nere på historiskt låga 37,9%. Mätningar tydde då på att större delen av de 14,4% som röstade på Junilistan bestämde sig sista veckan före valet. Skakigt.

Med hänsyn till regeringens ímpopularitet, Mona Sahlin och svenska folkets motvilja till EU är allt möjligt inför valet 2009. Den tidiga splittring inom borgerligheten, visad i DN-artikeln, är därför ett extra dåligt tecken för Fredrik Reinfeldt, som hellre skulle ta gift än utlysa folkomröstning i något som är relaterat till EU.

Men debattartikeln kan inte tolkas som annat än att artikelförfattarna vill ha en folkomröstning om Reformfördraget, och med folkomröstningar är det som med räntehöjningar; så fort folk med inflytande börjar diskutera dem försvinner alla möjligheter till motstånd. Denna gång riskerar regeringen stå inför en helt oviss valutgång, och vill knappast göra läget än värre.

Så risken är väl stor att etablissemanget återigen förstör EU-valet för SD, denna gång genom att - trots allt - folkomrösta om Reformfördraget? I alla tidigare val har SD minskat i EU-val jämfört med riksdagsvalet dessförinnan.

Ej smart

Allianspartierna är inte smarta. Nu vill de införa möjlighet till kommunala extraval och enligt DN är syftet delvis att stoppa Sverigedemokraterna.

I mars 2003 hölls inte extraval men väl omval i Orsa kommun. Det visade sig där att möjligheten att koncentrera resurserna till en, enda kommun gynnar små riksomfattande partier. I ett ordinarie val försöker dessa partier ofta att tänja sina resurser att räcka från Kiruna till Ystad och de hamnar då ohjälpligt i bakvattnet på de resursstarka riksdagspartier som har lokalavdelningar i så gott som alla rikets kommuner.

Det är säkert en bra idé att ge möjlighet till kommunala extraval. Men det kommer att gynna både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Hu, säger Mona.

Nu dj-r!

"Allra sist i tåget gick ett 20-tal maskerade ungdomar från vålds- och terrororganisationen AFA — Antifascistisk Aktion Sverige. Vid deras sida fanns civilklädda poliser och efter ekipaget följde ett femtontal polisbilar."

...och lite längre fram i tåget gick de öppet homosexuella representanterna för "ordningsmakten". Bloggen var först inom den svenska bloggosfären med att reagera mot att Afa paraderade sida vid sida med polisen under gayfestivalen i Stockholm.

Igår kväll kom sedan protester från bloggaren Jakob Törnell. Sedan kom idag Niklas Svensson och hans opinionsledande politikerblogg. Under dagen har han vevat igång ett rejält drev, så under morgondagen kan vi vänta oss mer debatt kring skandalen kring Afa även i mainstream-media.

Det står klart att Afa deltog i paraden med såväl festivalledningens som polisens goda minne och samtycke. Under dagen passade man enligt egen uppgift på att - under polisens beskydd? - klubba ner ett antal företrädare för NSF Stockholm.

För varje år som går blir jag alltmer förundrad över att allmänheten har något förtroende för svensk polis. Kanske beror det på ren okunskap. Svensk polis är politisk polis, och det är tyvärr fler än SD och nazisterna som blir lidande av detta.

Tribunal mot svenska medier

"Svergedemokraterna har helt rätt. Sverige är som DDR som byggdes på lögner. Tack gode Gud för de nationella som vågar säga sanningen. Och tack gode Gud för alla kristna invandrare som kommer till idioternas och hedningarnas Sverige."

Dr. Thomas Jackson, som varit bosatt i fem olika länder, upprörs över de offentliga lögnerna i Sverige, och försöker nu få till stånd en Tribunal mot svenska medier.

Eskalerande citatbloggning!

Tyvärr ser jag mig nödsakad att föra vidare ännu ett (sd)-relaterat citat. Det är förre partisekreteraren Janne Milld som på bgf.nu i en mycket träffande och välformulerad aktuell kommentar skriver följande:

Om regeringen verkligen ville markera och ställa upp till demokratins försvar, då skulle den nu kunna vidtaga åtminstone två helt konkreta åtgärder:

1. Erbjuda SD tillgång till Andra kammarens plenisal på Helgeandshomen för sitt Riksårsmöte.

2. Ersätta länspolismästare Carin Götblad och andra polischefer som så uppenbart misslyckats, med personer som kan klara den grundläggande uppgiften - att ge medborgarna skydd.

Det är klart som korvspad att regering och riksdag skulle göra något åt Sverigedemokraternas predikament, om man nu såg 2 kapitlet regeringsformen och lagen om skydd för de mänskliga rättigheterna som mer än tomma ord. Men det gör man uppenbarligen inte. SD får inte tillgång till andrakammarsalen, man står istället utan lokal.

Man upphörs aldrig att förvånas över den sverigedemokratiska particentralens blåögdhet och godtrogna attityd. Har man ännu inte börjat förstå att allt det vackra talet om demokrati och frihet främst är en slöja bakom vilken de maktägande grupperna i samhället kan fortsätta att berika sig? Om Sverigedemokraterna verkligen syftar till ett politiskt systemskifte kan aldrig de maktägandes assistans påräknas. Vem handlar i direkt motsats till sitt snöda egenintresse? Idag ingen.

Jimmie Åkessons entourage ska alltså inte ömkas för att SD tvingas ställa in RÅ. I den bästa av världar skulle regeringen och riksdagen ha erbjudit sin frikostiga solidaritet till varje parti i SD:s sits. I Sverige i verkligheten idag borde SD - med alla de pengar man nu förfogar över - bara ha sett till att ha tillgång till en möteslokal, köpt, hyrd eller lånad.

(Med denna insikt hade man heller inte antagit de enfaldiga partistadgarna av 2003, enligt vilka antalet ombud svällt ut till det tre- och fyradubbla mot tidigare och som allvarligt minskar urvalet av lokaler.)

Ingen riktig man

Fredrik Reinfeldt tänker debattvägra mot Sverigedemokraterna. Klacken ropar: "Stå upp som en riktig man, stå upp som en riktig man!".

Har Mona Sahlin, så måste du.

Dödsångest hos politikerna i Gävle

Det verkar som att förtroendevalda är så upptagna med att själva få bekräftelse, att de inte förmår se människan alldeles framför sig. Det mullrar ur folkdjupet av missnöje och vrede. Men för att slippa höra detta, drar man bara upp volymen ännu mer i sitt trallande om ökad mångfald, kulturanslag och gemenskap. Ungefär som att: "Låt oss äta och dricka ... för i morgon kan vi dö."

[Margareta Sandstedt bloggar om politikerkollegorna hemma i Gävle]

Fiffel i Klippan?

Jens Leandersson bloggar om att Klippans kommun smygsponsrar de politiska partierna genom att förutom partistödet dela ut "kulturbidrag" till dem.

Men, hallå! Om detta är sant, varför överklagas det inte? Varför har ingen pratat med kvällstidningarna?

Nytt initiativ för att komma åt SD

I ett initiativ för att begränsa den fria nomineringsrätten och de hemliga valen föreslår Valmyndigheten nu att de politiska partierna ska tvingas föranmäla kandidatur i ett visst val. Partierna ska enligt förslaget vidare tvingas förnominera minst tre kandidater.

Agerandet från Valmyndighetens sida markerar ett stigande missnöje i Rosenbad över valframgångarna för sverigedemokraterna.

Jemenbrevet

Så, jemenbrevet är funnet och Laila Freivalds än mer överbevisad om svekfulla tankar. Hennes agerande kring teckningarna påminner om när Simon Petrus tre gånger förnekade Kristus.

Låt foten sitta kvar

Det är fint att jobba på Utrikesdepartementet (UD). Väldigt fint. Allra finast är utlandstjänstgöring, såvida inte denna utspelar sig i något "yxland".

Men låt inte detta sken bedra: Trots att det alltså är fint att jobba på UD kryllar det av inkompetenta befattningshavare även på denna statliga myndighet. Kompetensnivån bestäms liksom på alla andra statliga myndigheter av Peters princip.

Idag ser vi flera exempel på detta, när personalansvariga Anne Marie Dierlauer tar tillbaka vad hon sade i Sydsvenskan igår. Nu är det inte längre Kent Ekeroths sd-medlemskap och hans förtigande av medlemskapet som orsakade avskedandet från ambassaden i Tel Aviv, när är det istället att Ekeroth använt sin tjänstedator på ambassaden för privata ändamål, nämligen att blogga och att diskutera på SDU:s webbforum.

Fru Dierlauer förefaller alltså vara en av de inkompetenta på UD. Hon trampade i klaveret när hon igår angav UD:s verkliga skäl för att göra sig av med Ekeroth, vilket är illa nog. Idag försöker hon så att dra ut foten ur klaveret genom en pinsam efterrationalisering. Vem tror hon att hon lurar? Den kompetente befattningshavaren hade förstått att det bästa i den här situationen är att knipa käft.

Mer om antinazistpropagandan

Redan för några dagar sedan noterade bloggen hur TV inlett en försåtlig kampanj av anti-sd-propaganda, i form av nazistfilmer och nazistdokumentärer av alla de sorter. Alldeles nyss såg jag en mycket intressant svensk TV-serie med namnet "En ö i havet" på TV1. Det var del 3 i en serie. Handlingen: Sverige under andra världskriget, nazistiskt förtryck och judiska flyktingar.

De ökade sd-sympatierna ska ju enligt uppgift delvis bero på bristande kunskaper i samhällslära och historia i socialgrupp IV. Jag undrar hur många sd-väljare man omvände idag.

Skillnad mellan folk och fä

Jag läser i Aftonbladet att Migrationsverkets utredare kommit fram till att det inte var oetiskt att fira en avvisning med champagnekalas (Solna) och tårtkalas (Kristianstad). Ingen skugga får falla över maktens kvinnor och män: Idag är det ju tydligen helt OK t.o.m. att kalla folk som ser ut som Migrationsverkets klientel för "djävla svartskallar". Man får som tjänsteman på Migrationsverket också behålla jobbet om man skäller ut en blind irakier för att han inte ser en i ögonen ordentligt.

Det är en helt annan sak om det finns antydan till systemkritik. För egen del fick jag höra av Arbetsgivarverket, såsom de slutgiltigt bestämde sin talan, att jag skulle ha varit ständigt jävig, om jag år 2000 hade fortsatt jobba på Utlänningsnämnden. Jag hade nämligen då en (passiv) post som suppleant i Sverigedemokraternas partistyrelse.

Det hade varit kul om det idag gått att protestera mot pampväldet, maktmissbruket och den rena korruptionen. Men idag känns det som att Sverigedemokraterna spärrar vägen för sådana åsiktsyttringar. Får partiet de väntade 1,5% i valet får vi hoppas att de fortfarande aktiva lägger ner för gott och lämnar plats för seriösare alternativ.