31 maj 2005

Har kyrkopolitiken tynat bort?

Redan för ett par år sedan gav dåvarande partiordföranden Mikael Jansson självsvåldigt totalansvaret för Sverigedemokraternas (SD) kyrkopolitik till Torbjörn Kastell, kyrkomötets mest passive ledamot senaste perioden, och detta trots att kyrkopolitiken redan hade flyttats över till ett självständigt kyrkoförbund där Jansson i egenskap av ateist inte var medlem. Resultatet har inte låtit vänta på sig, d.v.s. nästan inget har hänt. I kyrkomötet har Eva Nyman lagt en rad motioner och tagit andra initiativ, och i Sunne har Runar Filper väckt motioner, men i övrigt är det klent till mått. Det enda Kastell klarade av, var väl att rösta emot (!) när partiets motion om nationalism var uppe till behandling i kyrkomötet 2003.

Nu är det kyrkoval i september och det enda som hittills hörts av den ickeexisterande sverigedemokratiska kyrkovalskampanjen är ett inofficiellt besked om vilka som står högst på valsedeln till kyrkomötet. Bara det aktiva gävledistriktet har dragit igång, och det på bred front, och i Västergötland har nye distriktsordförande Peter Ekholm sett till att få lite mediatäckning. Webbsidan "Fädernas kyrka", som 2001 var ledande inom nyhetsrapporteringen inför valet, har inte uppdaterats sedan 2004.

Har SD redan slagit vantarna i bordet? Förra kyrkovalet var partiet en frisk fläkt i kyrkopolitiken, och fick sannolikt upp valdeltagandet med ett antal procentenheter.

Moderaternas verkliga agenda?

Moderaterna vill få bort Barbro Holmberg, rapporteras det i pressen. Partiet undersöker förutsättningarna för att begära misstroendevotum i riksdagen mot migrationsministern, och moderate gruppledaren Mikael Odenberg har i detta syfte skrivit brev till stödpartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Odenberg har t.o.m. hållit en presskonferens, där han tagit upp "ständiga utspel" i migrationspolitiken från stödpartierna som skäl för dessa att stödja ett eventuellt förslag om misstroende. Moderaternas egna skäl för misstroende ska enligt Odenberg vara ministerns misskötsel av frågan om utredning av arbetskraftsinvandring och nedläggningen av utlänningsnämnden.

Moderaterna eftersträvar för sin del lagändringar som gör att asylsökande parallellt ska kunna "ställa sig i kö" för att arbetskraftsinvandra. Dessutom ska barn kunna söka asyl för egen del och inte behöva räknas in i sin familjs asylansökan. Det ska också krävas mindre för att barnet genom en egen ansökan ska få asyl; ribban ska sänkas. Det som kan ses som moderat profilfråga i förslaget är idén om att den som får avslag på asylansökan och ansökan om arbetstillstånd ska bli betalningsskyldig till svenska staten för de kostnader staten haft med att pröva ansökningarna.

Varför gör då moderaterna på detta sätt? Man vill inte begära misstroende mot en inkompetent försvarsminister, när hon föreslår nerläggning av i princip hela det svenska försvaret. Man passade inte heller på att begära misstroende mot den efter tsunamikatastrofen allmänt avskydda utrikesministern. Men migrationsministern, när hon efter många och långa turer äntligen gör moderaterna till viljes och lägger ner Utlänningsnämnden, hon ska avsättas?

Sverige har idag fri arbetskraftsinvandring för i stort sett hela Europa, ett område med bortåt 400 miljoner invånare. Det ska inte förnekas att möjligheterna för ett svenskt företag att få arbetstillstånd i Sverige för en person med nyckelkompetens är alltför kringgärdade med restriktioner. Problemet med försvårad arbetskraftsinvandring av nyckelkompetens är dock ytterst begränsat, eftersom de internationellt efterfrågade nyckelkompetenserna hellre tar jobb i länder som USA, Kanada och Storbritannien. Om Sverige vore attraktivt som arbetsmarknad kan man nog utgå från att en hel del europeisk arbetskraft redan hade flyttat hit, vilket knappast är fallet i dagsläget.

Alla rationella skäl pekar mot att moderaternas egentliga agenda är att ta hit inte efterfrågad arbetskraft, utan istället ett internationellt trasproletariat, för att på så sätt sänka den svenska arbetsmarknadsmodellen och knäcka ryggen på det socialdemokratiska maktmonopolet i Sverige. Det kan t.o.m. ses som sannolikt att moderaterna räknar med att detta trasproletariat ska ingå i bidragstagarkollektivet i det nuvarande systemet här i landet. Konsekvensen av en sådan invandring kan ju bara bli en - ett totalt systemskifte i det svenska socialförsäkringssystemet, något som stått högst upp på den moderata agendan ända sedan Ulf Adelsohns dagar under tidigt 1980-tal.

Kampanjen mot Barbro Holmberg är bara ett led i kampanjen för denna falska moderata agenda.

30 maj 2005

Benedikt XVI

Benedikt XVI har lämnat den eviga staden och hållit en utomhusmässa i syditalienska staden Bari. Inte mindre än 200 000 personer deltog i mässan, i vilken den nye påven förespråkade ett slut för konsumtionshysteri och sekularisering, och där han uppmanade menigheten att visa förnyad respekt för söndagen som en vilodag.

Det råder ingen osäkerhet om att Benedikt XVI kunde ha ett mycket gynnsamt inflytande på kristendomens ställning i Sverige. Svenska kyrkan har som samfund idag tveklöst avfallit från kristendomen. Bör dess tillgångar återlämnas till den romerska kyrkan?

29 maj 2005

Nej till mera EU

Något förvånande sade alltså fransoserna nej till de 448 paragraferna i EU:s nya grundlag. Något förvånande, eftersom de flesta riktigt viktiga folkomröstningar i EU-frågor av någon anledning brukar sluta med ett knappt ja. Känslan av manipulation är ständigt närvarande i EU-sammanhang.

Om beslutsprocesserna i EU-sammanhang var demokratiskt godtagbara, varför skulle man då beräknande låta tyskarna rösta ja till grundlagen fredagen 27 maj, låta fransoserna hålla sin folkomröstning söndagen 29 maj och sedan invänta holländarnas folkomröstning onsdag 1 juni? Samma procedur användes när svenskarna gav sitt knappa ja till EU för tio år sedan. De första folkomröstningarna hölls i de "säkra länderna" och de sista i de "motsträviga länderna". Gjorde man på detta sätt inom idrotten skulle det ses som höggradigt mygel och fusk. I de stora mästerskapen är man i allmänhet mycket noga med att låta de avgörande kvalmatcherna i olika grupper spelas samtidigt.

Nu slog förslagenheten för första gången fel, åtminstone om vi räknar bort irländarnas lite slumpmässiga nej till Nicefördraget. Det kommer inte att vara sista gången. Det ligger mycket i det som Abraham Lincoln är så känd för att ha sagt: "Du kan lura hela folket en del av tiden, du kan lura en del av folket hela tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden". EU-projektet är i grunden präglat av elitism, folkförakt och näringslivsintressen. Det går att lura majoriteterna i nya medlemsländer med stora EU-mutor under en rad år, det går att köpa den politiska klassen med ett projekt som vädjar till deras egenintressen, men det kommer inte att hålla ända fram till den europeiska superstaten.

En storm av kritik...

Postningarna i denna blogg har inte hälsats med någon överväldigande glädje i maktens korridorer på Söder i Stockholm, d.v.s. i Sverigedemokraternas (SD) partikansli. Iofs är inte detta förvånande, inom SD har man länge haft svårt att handskas med saklig kritik. Man trivs bäst med det osakliga, allt från rena fysiska trakasserier till nedlåtande förolämpningar, för då kan man ju marknadsföra sig som martyrer.

Uppenbarligen har man inom partiet inget att säga till sitt försvar vad angår t.ex. min nedgörande kritik av 33-punktsprogrammet. Istället har man skickat fram ett par av sina skrivbordspatrioter att gå till (naturligtvis helt ovidkommande) personangrepp i kommentarerna på denna sida. Vad detta och mycket annat visar är att SD:are inte är av annat skrot och korn än etablissemangets makthavare. Tänk på det i riksdagsvalet: Röstar du in SD i riksdagen så innebär detta inte annat än att du byter ut några av de personer som sitter i riksdagsrestaurangen och dricker grogg.

PS: Skrivbordspatrioternas spam har nu raderats från kommentarsidorna.

Fin kupp av JUSEK

En gammal tumregel inom juridiken lyder "qui bono?", på svenska "vem gynnas?". De som gynnas av den reform där Utlänningsnämnden läggs ner är inte de utlänningar som vill ha tillstånd att bo i Sverige, vilket diverse personer i den s.k. flyktinglobbyn försöker få allmänheten att tro. Gynnad part är istället juristkåren och deras fackförening JUSEK.

Nedläggandet av Utlänningsnämnden, och utläggandet av dess arbetsuppgifter på förvaltningsdomstolarna, väntas enligt senaste uppgift leda till ett ökat omedelbart personalbehov på 120 nya rättegångsjurister inom Migrationsverket och vidare inte mindre än 580 jurister till berörda domstolar. Hur mycket mer pengar som samvetslösa flyktingadvokater kommer att sno åt sig har ännu inte kalkylerats, men ökningen torde vara väl så stor som ökningen i förvaltning och domstolar.

Utlänningarna kanske tvärtom förlorar. Vissa kan vinna genom att de ökade handläggningstiderna leder till fler mål med humanitära omständigheter, men för övriga bör det leda till fler avslag, i synnerhet för de som hävdar flyktingskap. Enligt Genèvekonventionen är det ju den asylsökande som har bevisbördan, och vid domstolsförhandling kan bevisbördan knappast lindras som idag i Utlänningsnämnden.

27 maj 2005

Metro ökar - UNT minskar?

Idag läser vi i Metros riksupplaga att tidningen enligt statistikföretaget Orvestos senaste mätning går kraftigt framåt. Detta faktum välkomnas så mycket mer när Tidningsstatistiks siffror för Upsala Nya Tidning (UNT) studeras. Metros riksupplaga debuterade i Uppsala under slutet av 2004, samtidigt som UNT tydligen började backa kraftigare än tidigare. Under perioden september till december 2004 minskade UNT:s upplaga med 2%.

UNT är en av de absolut mest oseriösa dagstidningarna i landsorten. Kunde Metro någon gång i framtiden driva detta folkpartistiska flaggskepp i graven ska detta hälsas med en fest på gräddtårta! Törs man hoppas att tabloidiseringen av UNT senvintern 2005 ger ännu större röda siffror i UNT:s bokföring?

Vill ha 120 000 kr

Som bekant tilldömdes ju nyligen en parafil kvinna i Malmö 50 000 kr för att hon kastats ut från en restaurang i hemstaden med motiveringen att hon uppträtt sedessårande. Kvinnans ombud, HomO, går nu vidare och vill att Högsta domstolen ska höja skadeståndet till 120 000 kr.

HomO, eller "Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning", hade efter att under en rad ha fått kraftigt ökad budget, nått upp till 6,6 miljoner kr per år för 2003. Här finns det pengar att spara för staten om denna myndighet läggs ner! Kunde man sedan avskaffa den nya diskriminerings- och annan onödig lagstiftning och låta restauratörerna själva bestämma vilka kunder de vill betjäna, huruvida gästerna ska få röka o.s.v., finns det ännu mer pengar att spara på den privata sidan.

Varför? Ett fritt näringsliv ger välfärd för alla.

Vem kan lita på Sverigedemokraterna?

Vem kan egentligen lita på Sverigedemokraterna (SD)? Min personliga åsikt är att partiets programdokument till stor del håller hög kvalitet, men problemet är efterlevnaden - programmen verkar alltså inte ha så stor praktisk betydelse.

Det finns å ena sidan åsikter som visar att man bara väntar på att tillvälla sig verklig makt, för att sedan visa partiets radikala "verkliga ansikte". Detta visas i citat som: "Får SD mer makt så tror jag SD kan och borde bli radikalare. Självklart kan vi inte få ut alla, och det vill vi inte heller men MÅNGA", skrivet av norrländsk SDU:are på SDU:s diskussionsforum. Med andra ord - ge oss makt så slänger vi våra program och för istället en politik hårdare än Hitlers.

Det finns å andra sidan åsikter som visar höga partiföreträdare i stort sett saknar någon verklig övertygelse. Ett gott exempel är Peo Eiderhall, kandidat på valbar plats till stiftsfullmäktige i Skara, kyrkovalet 2005: "För mig är det helt solklart att de här barnen ska få stanna", sade han i Radio Sjuhärad 26 maj s.å. Han uttalade sig där om de apatiska flyktingbarn som varit föremål för en fempartimotion i riksdagen.

Eiderhall bryter visserligen inte mot andra program än 33-punktsprogrammet, men torde stå helt ensam i sitt parti, där de "vettiga" vill ge barnen ifråga en seriös individuell prövning och inte dela ut ett kollektivt uppehållstillstånd. Allmänheten torde inte heller hylla honom för uttalandet, för vem tror väl att man ställer upp för SD därför att man anser att socialdemokraterna och moderaterna står för en alltför restriktiv flyktingpolitik?

26 maj 2005

Bunker-Jansson på väg till ND?

Den länge emotsedda resan till Teutoburgerskogen, till stor del planerad av Reine Wikström, har ägt rum (i en av Wikström hyrd långfärdsbuss), och såväl Sverigedemokraternas avsatte partiordförande Mikael Jansson som stora delar av den nationaldemokratiska partiledningen deltog. Syftet med resan var i första hand att ära svenskarnas och germanernas hedniska förflutna, något som Mikael Jansson uppenbarligen tyckte var särskilt lämpligt, nu när kyrkovalet är i annalkande. Huruvida Bernard Mengal deltog i resan är i skrivande stund inte känt.

Kommer hrr Åkesson och Söder att utesluta Jansson ur Sverigedemokraterna, eller kommer man att avvakta och "hoppas på att det löser sig den naturliga vägen"?

Tillägg 28 maj 00.01: Bunker-Jansson har efter upprörda känslor internt i SD kommit med ett försök till bortförklaring - resan var en sällskapsresa och inte en politisk resa. Dessutom har webbplatsen nationell.nu ljugit om syftet med resan. Denna webbsida har beskrivit resan på bl.a. följande vis: "Deltagarna delgavs rik information om vår nordiska ras och dess historia, likaså oförglömliga upplevelser i vårt broderland Tyskland." Intressant nog närmast skröt man på nationell.nu torsdagen 26 maj om att Jansson deltagit. Artikeln innehöll även ett gruppfoto på Jansson och hans ND-kompisar. Alla referenser till Jansson hade sedan under fredagen 27 maj städats bort.

Vad gäller i SD 2005?

I ett kommunalt utspel 1997 skrev Sverigedemokraternas (SD) nuvarande partiledare så här:

"Sverigedemokraterna i Sölvesborg anser att all mat som serveras vid skolor, daghem och äldreomsorg skall komma från svenska förhållanden, och dessutom vara helt ekologiskt framställd, viket innebär KRAV-märkning. Detta gynnar inte bara vårt eget näringsliv och natur, utan visar också vårt avståndstagande från diverse plågsamma djurhållningssätt och ritualslakter."

Hur mycket skulle detta försök att övertrumfa Miljöpartiet kosta skattebetalarna? Besvärligare att förklara 8 år senare är dock avståndstagandet till koscher. Hur filosemitiskt är egentligen SD idag? Vi vet att Björn Söder kör med en logo för svensk-israelisk vänskap på sin personliga hemsida - men något sådant har vi inte sett från den gode Jimmie.

Ska han bli tagen på allvar som en person som förespråkar en modern nationalism, godtagbar för mer än 1% av folket, vill det till att han idkar viss personlig självkritik. Och att han snart ser till att utesluta bunkerextremisterna i sitt parti.

Mansskatt, eller kanske hundskatt?

4 oktober 2004 lämnade Gudrun Schyman in en motion i riksdagen, och krävde att införandet av en mansskatt skulle utredas. Detta väcker en del tankar när nu Schymans feministiska syster Ireen von Wachenfeldt, ordförande för ROKS, tycker till i SVT:s dokumentär "Könskriget", och säger att ”alla män är djur”.

Kanske kunde man ta ut hundskatt för alla män?

25 maj 2005

Justiterådets förlorade heder

Högsta domstolen hade ända fram till 1948 sina lokaler på Stockholms slott, och fram till nya regeringsformen 1975 utfärdade man sina domar i konungens namn. Sedan flytten från slottet till näraliggande Bondeska palatset har antalet ordinarie domare - justitieråd - minskats från 24 till ett minimum av 14. Justitierådens höga status i samhället har om möjligt blivit ännu högre, och flertalet av dem kommer från rika familjer där ofta någon anförvant också varit domare i rikets högsta domstol. Domstolens politiska betydelse markeras numera av att omkring två tredjedelar av justitieråden fått sin politiska pålitlighet prövad under tjänstgöring i justitiedepartementet, innan utnämning till den höga domartjänsten kom ifråga.

Leif Thorssons politiska pålitlighet torde ha stått över allt tvivel när han efter en karriär som advokat 1993 utnämndes till justitieråd. Detta år styrdes Sverige visserligen av en borgerlig regering, men det är naturligtvis ingen orimlighet att tänka sig att socialdemokraterna gärna som en väntjänst såge att sonen till fredskämpen och socialdemokratiska politikern Inga Thorsson fick säte i Högsta domstolen.

Så kom då Thorsson genom tillfälligheternas spel att våren 2005 avslöjas som pederastisk horkund, denna paradox av normalitet och djupaste skam. Visserligen är det ju numera inte alls klandervärt att ha homosexuella förbindelser, men samtidigt får ju detta inte innebära att man köper sex. Det sistnämnda är sedan några år det i stort sett enda konsensuella sexuella beteende som är belagt med straff.

Justitierådet förlorade sin heder den dag han godkände strafföreläggandet utan samtidigt begära sitt entledigande från Högsta domstolen. Nu har justitiekanslern hr Lambertz bestämt sig för att inte kräva att justitierådet döms till avsättning. Ställningstagandet må minska den skam som drabbar justitierådet, men det vindicerar knappast hans heder och Högsta domstolens anseende. Det går inte att sätta sig som högste domherre i ett grönt feministiskt folkhem om man inte själv utåt ter sig som ostrafflig och omutlig. Var finns hederskänslan när man klamrar sig fast?

23 maj 2005

Skillnad på folk och folk

"Att ta på sig en politisk uppgift ska inte behöva innebära hot eller risk för våld. Det händer allt för ofta i dag och det är ovärdigt ett öppet och demokratiskt samhälle." Så kommenterar Göran Persson (Röde Baron) det skott som avlossades mot kommunalrådet Ilmar Reepalus lägenhet i Malmö. Kommunalrådet befann sig inte i sin lägenhet när skottet avlossades.

Göran Perssons ord klingar falskt med vissheten att ett socialdemokratiskt lägenhetsfönster inte får krossas, medan däremot villafönster tillhöriga t.ex. den nationella högerns Kenneth Sandberg i Kävlinge gärna får krossas av gatsten. Hade förresten Röde Baron något att säga när ändeledaren Anders Steen fick bilen uppeldad utanför sin villa? Det är skillnad på folk och folk, men så är det heller inte demokrati. I en demokrati har alla samma skydd av lagen.

Häst mot folkgrupp

Ministern Jens Orback och queerfeministen Birgitta Ohlsson "debatterade" på SVT Morgon idag. Vet inte vad det gällde. Varför skulle man lyssna när två meningsfränder debatterar - det kan inte bli någon debatt i såna fall. Antagligen så var det väl extremfeminism, eftersom Schyman dragit fulla hus i Uppsala någon dag tidigare.

Vet du om att Orback anmälts för häst mot folkgrupp? Va? Var den gammal? Vet du om att när Birgitta Ohlsson gick in i ve'bon, då gick sågbocken ut? Den var iaf gammal, från 60-talet.

"Atletica gymnasiet"

Svenskarnas dåliga kunskaper i svenska språket, och de obefintliga kraven på att någon ska tvingas tala korrekt svenska, har nu nått så långt att man till och med kan finna läroinrättningar med språkligt felaktiga namn.

En privat gymnasieskola i Kista marknadsför sig som "Atletica gymnasiet". De använder alltså med berått mod den språkliga monstrositeten särskrivning i skolans namn! Gör din plikt - skriv till skolan och klaga eller raljera! Webbadressen är http://www.atletica.nu/index.html

Göran Persson vid pudelns kärna

För en gångs skull är Göran Persson (Röde Baron) nära att göra någonting som är bra. Han har enligt TT "tröttnat på sexualiseringen i det offentliga rummet och i medierna", och han tänker tillsätta en utredning för att ändra i lagstiftningen. Perssons klämkäcka mediacitat är följande:
Eftersom de som lever på att exploatera kroppar på detta sätt inte själva tycks vilja ta i det, då får man diskutera en lagstiftning.

Citatet visar att Persson kanske bara ägnar sig åt unken feministisk populism, vilket i så fall gör utspelets goda kvaliteter till en ren slump. Själv tycker jag att det är helt klart att möjligheterna för pornografer, boulevardpress och andra att förgifta min och andras sociala omgivningar måste stävjas. Jag vill inte få min sinnesro under en stilla stadspromenad störd av Expressens behov att sälja lösnummer.

Eventuella lagändringar kan dock aldrig tillåtas få feministiska förtecken. Den gamla lagstiftningen om förbud "mot sårande av tukt och sedlighet" bör istället tas till heder igen. En sådan lagstiftning får därigenom kristet-etiska förtecken, vilket är bra. Det moraliska förfallet i Sverige kan kopplas till borttagandet av skolundervisning i katekesen 1917 och det stegvisa nedmonterandet av den svenska nationen från den tidpunkten och framåt.

22 maj 2005

Sten Andersson värnar rättsstaten

I en kortare betraktelse över fempartimotionen om "amnesti" för de flesta av de som idag väntar besked från svensk myndighet om uppehållstillstånd, och alla de som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning, för Sten Andersson (sd) i SD-Kuriren fram ytterligare ett argument mot den av många önskade amnestin.

Hur blir det med rättvisan för det stora antal människor som accepterat ett tidigare avslag på begäran om uppehållstillstånd i Sverige och återvänt till sina hemländer eller annat land. Om de återvänder efter en amnesti och kräver lika rätt, får de också stanna?

Sten Andersson för fram ett argument som värnar rättssäkerheten och rättsstaten. Om de fem partierna får del av hans inlägg kanske någon ändå skäms över sin opportunism.

Socialdemokraterna hotar demokratin i Sverige

Enligt kommunminister Sven-Erik Österberg (s) har 10% av statstjänstemännen invandrarbakgrund, jämfört med 17 % av befolkningen i Sverige. – Staten ska vara föredöme, vi kan inte vara helt nöjda förrän vi når upp till hur det ser ut i samhället i övrigt, säger han till Södermanlands Nyheter.

Av 11 kap 9 § 2 st regeringsformen framgår att "vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endastvid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet." Regeringsformen är Sveriges viktigaste grundlag.

Regeringens för tillfället uppsatta politiskt-taktiska mål ska alltså enligt rikets kommunminister väga tyngre än grundlagen? Skrämmande. Den nuvarande regeringen är ett hot mot demokratin. Låt oss hoppas att Sverige en dag kan få en regering som inte diskriminerar människor beroende på etnicitet, kön, ålder, handikapp, politisk åsikt m.m. Regeringen bör vara ett föredöme genom att respektera grundlagarna.

21 maj 2005

Invandring, invandring, invandring

Marcus Hallencrantz, SD Uppsala, fortsätter sina dåligt underbyggda och aggressiva litanior i SD-Kuriren. Senast 21 maj om Kalifornien; "delstaten var en gång USA:s ekonomiska motor, men har i takt med den ökande massinvandringen blivit totalt bankrutt." Artikeln föranleds av att Antonio Villaraigosa, en enligt Hallencrantz mexikansk nationalist, som blivit borgmästare i Los Angelse, Kaliforniens största stad. Villaraigosa stöddes av John Kerry och fackföreningarna, men Hallencrantz är tvärsäker på att den nye borgmästaren är en fullblodsförrädare mot USA.

48% av Los Angeles befolkning är latinos, d.v.s. etniska latinamerikaner, men staden har ändå inte haft en latinoborgmästare sedan 1872. Nu har det hänt och inom SD är man tydligen förbannade. Kanske borde chicanos inte ha rösträtt? Ur demokratisk synvinkel kan man undra vad som menas. Det måste väl vara en politiskt ganska foglig grupp, som säkerligen kunnat tilltvinga sig borgmästarposten tidigare med tanke på den starka numerären.

Det intressanta i det här sammanhanget är ju naturligtvis Hallencrantz konstaterande att det är "massinvandringen" som gjort Kalifornien bankrutt. Konstaterandet är skrattretande. Kalifornien har, som alla egentligen förstår, expanderat från ingenting till en av världens största ekonomier genom en massiv inflyttning och invandring under hela 1900-talet. Delstaten hade 2000 en befolkning på 34 miljoner, varav 16 miljoner vita och 11 miljoner latinos. Andelen latinos har under senare tid ökat kraftigt. Läsåret 1996-97 var det första när andelen latinos var större än andelen vita bland de barn som började i elementarskolan, och deras andel har kontinuerligt ökat sedan dess.

I det sistnämnda ligger problemet. Det är inte invandringen till Kalifornien som förstört ekonomin. Däremot har den sentida illegala invandringen av ej assimileringsvilliga och för arbetsmarknaden okvalificerade mexikaner vållat stora problem för delstaten och dess ekonomiska utveckling. Det vore dock fel att säga att denna invandring förstört något, då den egentligen bara fyllt ett tomrum. Den förstörande faktorn är sannolikt de vita befolkningsgrupperna i Kalifornien, deras sekularisering och deras avstannande nativitet.

20 maj 2005

"Invandrarna måste fördrivas från vårt land"

Under rubriken "Varför ett försvar?" skriver partimedlemmen Ingemar Hellgren på SD-Kurirens nätupplagas debattavdelning 9 maj bl.a. följande.

..vad spelar det väl egentligen för roll om fienden kommer med mössan eller bössan i sin hand, han är ju och förblir ändå ofrånkomligen en fiende. En fiende vars främsta mål är att skaffa sig ett socialt, kulturellt, religiöst och politiskt inflytande över vårt folk och vår nation. Det är nämligen det huvudsakliga politiska målet för såväl militära angripare som de stora invandrarmassorna. Den ofattbara skada som den omfattande invandringen har orsakat vårt folk, vårt land och vår kultur torde rentav i ett längre framtida perspektiv visa sig långt mer förödande än vad ett militärt angrepp skulle ha utgjort.

Inte ens en tysk ockupation eller intervention av vårt land under det andra världskriget skulle ha kunnat beröva oss vårt folks etniska särart eller vår kulturella identitet. Invandringens konsekvenser kommer däremot ofrånkomligen att på sikt utplåna såväl vår svenska folkstam som vår kultur och den svenska nationalstaten.Vi svenskar är ett våldtaget folk i ett våldtaget land.

Min mening är nämligen den att det är först när invandrarna har fördrivits från vårt land och Sverige har gått ut ur såväl EU som FN och på nytt blivit en nationalstat med en egen kulturell identitet som det kan bli tal om återupprättandet av ett starkt svenskt försvar.

Denna klart rasistiska debattartikel har fått stå oemotsagd i SD-Kurirens nätupplaga i 11 dagar. Kan man tolka det som annat än att det är Sverigedemokraternas partilinje att invandrarna allihopa är fiender som skändar den svenska rasen och att dessa invandrare bokstavligen ska "fördrivas från vårt land"? Att det bokstavligen hade varit bättre för Sverige att erövras av ett segrande Tredje Rike än att som idag lida under invandringens förbannelser?

19 maj 2005

Freivalds och mänskliga rättigheter

Här i Sverige, liksom i västvärlden i övrigt, brukar vi idag ofta anse FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som grundläggande för all poltik, som en politikens värdegrund. Så inte för justitieminister Laila Freivalds, enligt vad hon sade vid EU:s informella utrikesministermöte i april (uppmärksammat idag av Dagens Eko).

Ämnet var Kina och temat EU:s strategi visavi Kina. Freivalds:

”Hon menade att EU måste vara medveten om de grundläggande skillnaderna mellan kinesiska och europeiska värden. Detta måste beaktas i EU:s bilaterala kontakter och i det fortsatta arbetet för en förändring mot demokrati i Kina.”

Citatet kan bara tolkas på ett sätt, nämligen att de kinesiska värdena skiljer sig från de europeiska värdena, och att de gärna får fortsätta göra det. Det kinesiska systemet bör dock, enligt citatet, förändras mot ett parlamentariskt system. Några krav på stopp för folkmordet i Tibet m.m. kan däremot inte avkännas.

Vad kommer SD välja?

På Svenska flaggans dag 6 juni kommmer Sverigedemokraternas (SD) partistyrelse att hålla sitt första reguljära möte efter det epokgörande riksårsmötet 7-8 maj. Det enda man förvarnat om är att ett nytt verkställande utskott kommer att väljas, något som görs varje år och som i år innebär att Mikael Jansson för första gången inte finns med. Han förlorade ju partiordförandevalet under för honom förnedrande former.

På riksårsmötet skrev partiet äntligen in en hänvisning till FN-deklarationen om de mänskliga rättigheter i sitt principprogram. Man antog emellertid, som framgår med önskvärd tydlighet på andra ställen i denna blogg, ett 33-punktsprogram med helt andra idéer än i principprogrammet. Den förlorande bunkerfraktionen inom SD måste ha gnuggat händerna när de vid sittande möte fick se detta 33-punktsprogram. Här hade man chansen att på ett listigt men ändå subversivt sätt dra bort mattan under Jimmie Åkessons fötter, för att sedan ta tillbaka makten över partiet nästa år.

Vid mötet 6 juni har SD sin sista chans om man hoppas kunna uppträda som ett demokratiskt acceptabelt parti i nästa val. Man måste se till att utesluta hela bunkerfraktionen i partiet, med Mikael Jansson, Johan Rinderheim och Lasse Emanuelsson i spetsen. Om man inte omgående gör detta - då har man sig själv att skylla om man beskylls för att vara rasister, främlingsfientliga och nazianstuckna.

Varför är räntorna så låga?

Varför är räntorna så låga och vart har inflationen tagit vägen? Räntorna på hushållens upplåning är historiskt låga. Riksbankens viktigaste styrmedel under finanskrisen i början av 1990-talet, reporäntan, har sjunkit så gott som helt kontinuerligt sedan 1995-07-05 när den låg på 8,91% och Göran Persson fortfarande var statsminister, till en nivå på idag 2,00%.

Det här ämnet innehåller säkerligen nyckeln till många av samhällets aktuella problem, och är ingenting som jag inte skulle kunna besvara fullständigt från min utgångspunkt, ens om jag tog hela sommaren på mig.

Några observationer bör dock göras i bloggform, eftersom detta är en politisk blogg. "It’s the economy, stupid”, den fras som blev världskänd genom Bill Clintons politiske strateg James Carville, är något som gäller i all politik. I slutändan är det alltid plånboken som avgör. Jag förenklar, och kopplar utan vidare kommentarer låg inflation med låga räntor.

På 1980-talet fick svenskarna lära sig "tredje vägens ekonomiska politik", där socialdemokraterna under sin finansminister Kjell-Olof Feldt lanserade sitt svar på hur man kan kombinera låg inflation med låg arbetslöshet. Under Carl Bildt 1991-1994- fick så svenskarna stifta bekantskap med "den enda vägen" och borgerlighetens lika fåfänga försöka att arbeta med inflation och arbetslöshet. Men så plötsligt: Göran Persson-eran, och inflationen (och därmed räntorna) är låg, samtidigt som arbetslösheten visserligen är på väg neråt. 1996 när Göran Persson tog över statsministerposten låg den officiella arbetslösheten på 8,1%. Detta sjönk sedan för att lägga sig på 4,0% åren 2001-2002. 1989 när "den tredje vägen" nådde sin kulmen hade arbetslösheten varit 1,5%.

Sedan valet 2002 har dock Göran Perssons samhällsbygge hamnat i gungning. Arbetslösheten ökar. I mars 2005 låg siffran på 5,3%, och alltfler läckor till allmänheten tyder på att den verkliga arbetslösheten är och har varit mycket, mycket högre. I en artikelserie i april 2005 visade DN hur regeringen pressat in massiva antal yngre i överflödiga högskoleutbildningar. "Hela årskullar med nya akademiker riskerar att aldrig få fotfäste på arbetsmarknaden", skrev tidningen. 18 maj 2005 avslöjade SVT:s Rapport att LO-utredaren Jan Edling avgått, sedan den socialdemokratiska LO-ledningen vägrat släppa igenom en rapport som visar att bara 60% arbetar och att den skyhöga arbetslösheten döljs bakom förtidspensioneringar och sjukskrivningar.

Göran Persson har befäst 2/3-samhället, det samhälle som hans partivänner varnade för under företrädaren Feldts tid. Han har alltså på detta sätt gått över till den andra sidan och i praktiken blivit en del av grosshandlarhögern - eller ska man kanske säga godsägarhögern i hans fall? 2/3 av de som bor i Sverige har det ganska bra eller rent oförskämt bra om man ser bara till ekonomin. 1/3 lever i en ökande grad av fattigdom och brist.

Göran Persson har alltså inte lyckats lösa problemet med att kombinera låg arbetslöshet med låg inflation. Han har helt enkelt valt låg inflation.

18 maj 2005

Produktiviteten är nästan kuslig...

Mikael Jansson, fram till för 11 dagar sedan Europas mest misslyckade nationalistledare, imponerar inte. Visserligen skriver han på sin hemsida, med rubriken "Jansson heltidspolitiker" om sin tjänstledighet från bruket: "Tack vare ett sponsorbidrag kan Mikael Jansson nu bli heltidspolitiker. Tiden som riksfritidspolitiker över.Artikel kommer." Men vi vet ju att utvecklingen passerat detta stadium för länge sedan.

Förvarningen "Artikel kommer" har funnits på hemsidan sedan Jansson fick hjälp att lägga upp sidan någon gång i månadsskiftet mars-april. Någon artikel har aldrig kommit, men det är känt från andra källor att Janssons heltidsarvodering är jämngammal med hemsidan. Överhuvudtaget har Jansson inte lyckats skriva så många artiklar för sin hemsida. Marcus Hallencrantz från Uppsala står för merparten av vad som finns där, och sedan har vi på "löpsedeln" fortfarande Arnold Boströms alternativa förslag till partistyrelse inför riksårsmötet.

Efter det sverigedemokratiska riksårsmötet 7-8 maj uttalade sig Jansson för pressen, och tyckte väl att han nu kunde fortsätta jobba ungefär som förut, trots att han under förnedrande former förlorat sin partiordförandepost. Det viktigaste arbetsfältet skulle enligt Jansson, som han citerades i pressen, vara att organisera och bygga upp lokalavdelningar i mellansverige.

Nu behöver allmänheten inte varnas. Har man under 12 år som "distriktsordförande" i SD:s Örebrodistrikt inte ens lyckats med att bygga upp en lokalavdelning i hemstaden, då är nog sannolikheten låg för att något skulle hända precis nu. Klarar man sen inte av något så enkelt som att uppdatera sin enkla personliga hemsida under de 11 heltidsarvoderade dagar som förlupit sedan ordförandevalet, då sjunker sannolikheten ytterligare.

Produktiviteten är inte imponerande. Kanske inväntar hr Jansson den nya partiledningens nästa drag. Vill man inom SD gripa det sista halmstrået i kampen om riksdagsplatser nästa år så torde man i partiledningen få besluta sig för att utesluta det lik i lasten Jansson ändå är. Tänk om tidningarna under valkampanjen skulle trycka en lista över alla extremistiska idéer Jansson haft genom åren? Att det var han som skrev in förbudet mot negeradoption i partiprogrammet?

Lejonburgaren - en myglare?

I nyligen utkomna nr 5 för 2005 av Folket i Bild berättar Per Gahrton om Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) under hans egen och Lars Leijonborg tid, åren kring 1970. Gahrton tillhörde en radikal vänsterliberal fraktion, som han själv beskriver den. Leijonborg var tydligen en opportunist som först flöt med den radikala strömmen, för att sedan krypa upp i Gunnar Heléns, partiledarens, knä.

Ordförandevalet i FPU 1971 vanns av Leijonborg med en, enda röst. Detta efter att han först på perssonskt manér försäkrat att han inte ville bli ordförande, och efter att han själv fått skriva ihop en ny valordning, som han sedan raskt såg till att kringgå genom att skicka runt konspiratoriska brev och värva folkpartigamlingar som medlemmar i sitt eget stockholmsdistrikt. Följt av påtryckningar och hot. Den som är intresserad av detaljerna uppmanas läsa FiB.

Om Gahrton beskriver dessa händelser på ett sanningsenligt sätt så har han förvisso rätt i att Lejonburgaren borde ta det lite lugnt med kritiken av fifflet inom SSU. Han var ju värre själv!

Skandalsverige

Ta gärna en titt på den nyligen påbörjade listan över alla politiska skandaler som den politiska klassen roar oss fattiglappar med.

Politiska skandaler.

17 maj 2005

Skillnaden 2002-2005

Politiken har vindkantrat rejält för Sverigedemokraterna, som var på god väg åt rätt håll 2002. Under valspurten sände då toppkandidaten Sten Andersson ut ett pressmeddelande med bl.a. följande innehåll, och i samklang med det numera nertystade valmanifestet:

Sverige bör i stort bara bevilja asyl åt konventionsflyktingar. Tillfälliga uppehållstillstånd användes i större omfattning. Det skall krävas längre vistelse i Sverige för att erhålla medborgarskap. De som söker medborgarskap skall ha hyggliga kunskaper i svenska språket, svensk samhällsuppbyggnad och förklara sig villiga följa svenska lagar och FN:s mänskliga fri- och rättigheter. De som lämnar sitt hemland bör söka skydd i närområdet. FN och EU ges resurser för verksamhet där. Satsningar skall göras på återvändande till hemländer. EU skall ha gemensamma asylregler. De som inte trovärdigt kan förklara förlust av id-handlingar, pass och biljetter bör inte få asylansökan prövad.

Populistiskt eller bara okunnigt?

33-punktsprogrammet är ett rikligt skafferi för den som vill angripa svagheterna i Sverigedemokraternas politik. Nu är inte hela programmet öppet för saklig och objektiv kritik, eftersom så många punkter är oklart formulerade och antagligen inte helt färdigtänkta. Ta t.ex.

20 . Upphävande av uppehållstillstånd då det visat sig att "flyktingen" kunnat besöka det land varifrån han/hon flytt.

Nu frågar man sig: Flykting inom citationstecken, vad innebär detta? Om denna fråga kan besvaras infinner sig andra, som t.ex. ifall det finns en tidsgräns. Ska den som fått flyktingförklaring och tillstånd att bosätta i Sverige många år senare kunna besöka födelselandet om landet diktator störtats? Hur ska förresten besöken kunna bevisas? Behöver det bevisas huruvida landets myndigheter känt till besöket? Ska alla former av uppehållstillstånd upphävas, kommer den omedelbara verkställighet som nämns på andra ställen i 33-punktsprogrammet att tillämpas? Det finns ännu fler frågor.

En reflektion över 33-punktsprogrammet är att partiledningen kanske brainstormat vid groggbordet. Då kan man undra varför "kråkorna på servetten" skulle antas omedelbart. Varför skulle någon väljare vilja rösta på ett parti som ger ett så oklart och rörigt intryck på sitt viktigaste politikområde.

Värsta betonghäcken sen Schotte?

Annika Billström satt i TV-soffan imorse och såg närmast lycklig ut. Partivännerna inom socialdemokratin har under en längre tid försökt att få henne bort från posten som finansborgarråd i Stockholm, men hon har vägrat ihärdigt, faktiskt mera ihärdigt än vad som brukar ses som klädsamt. Nu hade beslut fattats om att Billström skulle få behålla sin kommunalrådspost, men få ge upp ledarskapet för socialdemokraterna i Stockholms kommunfullmäktige. I DN sa hon så här 23 mars:

"De använder sig av förfärliga metoder. De vill ha bort mig och ta makten i Stadshuset och inom arbetarekommunen."

Sällan har man väl sett en makthavare som klamrat sig fast vid sin post så naket och så skamlöst. "De vill ha bort mig och ta makten", säger Billström med en förnärmad och anklagande ton, ungefär som om hon satt i Stadshuset på Guds nåde och med försynens hjälp. Faktum är att jag inte kan påminna mig något liknande sen centerpartisten Lennart Schotte fick sparken från generaldirektörsposten i Domänverket 1983 efter skumraskaffärer som rörde husköp i Italien. Klassisk är Ströyers skämtteckning där stadsbudskåren bär ut Schotte, fortfarande sittande i sin direktörsstol.

16 maj 2005

Fortsatta problem med värdegrunden i SD

"Tyvärr har ju SD också antagit en skrivning om förbud mot diskriminering". Så skriver Sverigedemokraternas (SD) distriktsordförande i Uppland, Joakim Larsson, idag på sin personliga blogg. Skälet till hans utfall var tidningsskriverier om ett parafilt par som uppträtt sedlighetssårande inne på en krog, och lyckats få skadestånd av krögaren sedan man avhysts.

Så t.o.m. distriktsordföranden i SD tar avstånd från ickediskriminering? Då kanske man tänker sluta med krokodiltårarna i fortsättningen, när man själv felbehandlas av stat, kommuner och företag.

Återigen ser vi hur verkligheten krockar med partiprogrammet för SD. På det nyss avslutade riksårsmötet skrev man in följande i principprogrammet:

"Helt centralt för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund."

Personligen kan jag tycka att man gick till överdrift i denna ändring av principprogrammet. Men nu har man alltså ändrat i själva värdegrunden. Om detta ska bli trovärdigt borde man se till att snabbt och resolut rensa ut ideologiska avvikare som Joakim Larsson. Ställer man inte upp på ett partis värdegrund, då är det dags att välja ett annat parti. Men inget tyder på att så blir fallet. Än så länge.

DSM 3/2005: En fekaliefixerad opinionsledare

DSM, den konspirationsteoretiska sanningssägaren, har utkommit med sitt nr 3 för 2005 - det bästa nummer som undertecknad nånsin sett av denna tidskrift. Man toppar med ett reportage om Ivar Kreuger och bevis för att denne blev mördad, inte begick självmord. En av de stora drakarna refuserad debattartikel av Anders Johansson finns också med. Han skriver om demokratin och hur demokratier förutsätter nationella lojaliteter. Från Sydsvenskan hade Johansson fått höra att tidningen kultursida inte var "något forum för patriotism".

Intressantast i all sin burleska absurditet är dock artikeln om expressenjournalisten Linda Skugge, enligt en undersökning Expressens mest inflytelserika opinionsbildare förra året. En rad Skugge-citat finns med i ytterkolumnen på artikeln, som en slags osmaklig dekoration. Skugges nyutkomna memoarer för åren 1991-1993 finns också citerade, och det är där som hennes fekaliefixering får sitt uttryck. Uppenbarligen består memoarerna till stor del av orden "bajs", "supa" och "knulla". Läsaren får också veta att Skugge helst förbjöde männen att skaffa barn, och att de optimala föräldrarna är ett lesbiskt par.

Ett av citaten i ytterkolumnen hade hämtats från Skugges krönika om bl.a. påven (10 april 2005)

Det är sån galenskap. Två miljoner människor vallfärdar till Rom. De måste bygga tältläger. Människor svimmar efter att ha stått timtals i kö för att få en skymt av en gammal rutten döing...Hur kan man sörja den här dåren?

Citatet talar för sig självt. Om du av någon anledning vill störa din egen sinnesro, läs DSM och upprörs över etablissemangsikonen Linda Skugge!

Demokratiska värden

Om hur opposition inte kan tystas skriver Björn Söder, partisekreterare i Sverigedemokraterna (SD), i Folkbladet Östgöten 13 maj.

"Sverigedemokraterna är ett demokratiskt parti, som väljer sina företrädare genom demokratiska val, arbetar i enlighet med den demokratiska parlamentarismen och förespråkar, till skillnad från Liljeblads eget parti, folkomröstningar i - för medborgarna - viktiga frågor", skriver Söder.

Söders insändare var ett svar på den insändare av Håkan Liljeblad, socialdemokratisk styrelseledamot i Norrköpings kommunala bolag för turism och kongressverksamhet, haft publicerad i samma tidning två dagar tidigare. Liljeblad hade då skrivit en oklart formulerad insändare apropå främlingsfientlighet och odemokratiska organisationer sedan SD hyrt en kommunal lokal i Norrköping för riksårsmötet 2005. Hans slutsats var att man måste försöka få en lagändring till stånd så att vi på ett effektivt sätt kan utestänga odemokratiska organisationer i framtiden.

I sin replik reflekterade Söder över hur socialdemokraterna själva behandlats före sitt eget politiska genombrott. Söder har rätt i att man utsattes för en hel del diskriminerande och repressiv behandling. I tidningen Väktaren (1886) skrev man sålunda att "socialismens predikanter borde av staten behandlas på samma sätt som majestätsförbrytare eller mördare och rövare."

Ändå är alltså Söder beredd följa samma princip! Den argumentation han för i sin insändare är ju att SD minsann är ett demokratiskt parti, och därför bör behandlas som "alla andra". Hans argumentation är därför illavarslande: Om SD tar makten i Sverige, då skulle alltså de som av denna regim bedöms som "ej tillräckligt demokratiska" kunna utestängas från hyra av möteslokal och annat.

Han är långt ifrån ensam, Söder. Denna princip: "Ingen frihet för demokratins fiender" är officiell politik i Tyskland, en stat som ännu lever i Hitlers skugga, och i Belgien har Vlaams Blok, ett mindre extremt parti än SD, förbjudits av regeringen. I Sverige omhuldas principen mellan skål och vägg i Rosenbad, på Sveavägen och på Blasieholmen. Men i den öppna debatten i Sverige är det få som klarar att eller ens vill försvara principen.

Den styrande principen måste istället vara åsikts-, mötes-, informations- och yttrandefrihet inte bara för den som försvarar den svenska demokratin, utan även för alla andra. Det kan handla om religiösa grupper som Romersk-katolska kyrkan, Jehovas Vittnen och Livets Ord, vilka styrs inte som demokratier utan som absoluta monarkier, aktiebolag eller stiftelser. Det kan handla om politiska grupper som Nationalsocialistisk Front, Kommunistiska partiet KPMLR och Junilistan, vilka styrs enligt den nordiska ledarprincipen, principen om demokratisk centralism eller de facto-oligokrati.

Instämmer nye partiledare Åkesson i Söders åsikt - ska fulla rättigheter bara tillerkännas den som erkänner regeringsetablissemangets grundläggande principer?

15 maj 2005

Repatriering för första gången officiell SD-politik

33-punktsprogrammet kräver repatriering
21. Repatriering av utlänningar som underordnar svensk lagstiftning och myndighetsbeslut islamska påbud och traditioner.

En del radikalare sverigedemokrater har länge krävt repatriering. Inför antagandet av principprogrammet skrev förslagsställaren Jimmy Windeskog i sitt förslag till principprogram att "repatriering är en självklarhet". Faktum är dock att Sverigedemokraternas partiprogram aldrig öppnat för den kollektiva fördrivningen av människor från Sverige. För första gången är detta nu verklighet i 33-punktsprogrammet.

Med repatriering avses i folkrätten flyktings frivilliga återvändande till hemlandet sedan orsaken till flyktingskapet upphört. I den nya sverigedemokratiska terminologin avses med repatriering den kollektiva fördrivningen i bestraffningssyfte av utländska medborgare bosatta i Sverige. Detta strider mot rättsstatens principer. Den viktigaste rättsstatliga principen i detta fall torde vara rätten att få sitt individuella fall bedömt, och inte klumpas ihop i ett kollektiv. Viktigt är också ickediskriminering och rättssäkerheten i dess innebörd av förutsebarhet. Svensk lag måste gälla främst för alla i Sverige, inte bara muslimerna.

Återigen har viktiga skrivningar i SD:s principprogram och befolkningspolitiska handlingsprogram upphävts och ersatts av sin motsats!

14 maj 2005

Emma Westergren ryter till

Framsynta SDU-ledaren Emma Westergren i Malmö ryter till i en insändare i den sydskånska pressen. Hon skriver bl.a. följande 13 maj:

I sverigedemokraternas principprogram står det klart och tydligt skrivet att sverigedemokraterna helt och hållet ställer sig bakom FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna, samt att partiet starkt tar avstånd från att människor blir diskriminerade på grund av kön, religiös- eller etnisk bakgrund och politisk tillhörighet.

Bra att Emma värnar människosynen. Men kanske borde hon stämma av med partiets nya 33-punktsprogram?

13 maj 2005

Alienationen har nått polisen

Polisen och forskaren Stefan Holgersson, Linköpings universitet, fick sin doktorsavhandling presenterad i massmedierna igår. Han har intervjuat 2 000 ordningspoliser över hela Sverige, och då undersökt deras arbetsrutiner och ambitionsnivå. Det visar sig att bara en femtedel tar några egna initiativ. Övriga följer den gamla regeln "håll ryggen fri".

Idag satt Maria Abrahamsson (she is so hot right now) från Svenska Dagbladet i SVT:s morgonsoffa tillsammans med Göran Hägg och Stig Malm, och hon funderade över hur avhandlingen gick ihop med nödropen från domstolarna, vars ärendebalanser ökar exponentiellt sedan (kriminal-) polis och åklagare ska ha lagt i en högre växel.

Abrahamsson noterade också hur lägligt avhandlingen kommer för Bodström jr på justitiedepartementet: Nu slipper han ju ge ökade resurser till polisen, utan kan istället beordra ytterligare en omorganisation. Hon har huvet på skaft Abrahamsson, givetvis ger Bodström blanka f-n i om flertalet poliser helst gjorde något annat, eftersom de förlorat tron på systemet. Hon tycks ana att poliserna är alienerade, och att ännu en omorganisation ingalunda hjälper. Själv säger hon sig ändå tro att boten heter större budget.

Bodström följer också den gamla regeln "håll ryggen fri" och kommer alltså beordra en omorganisation, kanske förenat med "hårda tag" mot de som inte vill ta initiativ. Av nödtvång, om inte annat - han är inte kvalificerad för sitt jobb. De flesta av Bodströms lagstiftningsprodukter har fått underkänt av Lagrådet, där det sitter riktiga jurister. Bodström är bara en glad lax som fått jobbet därför att hans pappa var socialdemokratisk minister. Ändå har han blivit populär eftersom han är rågblond och f.d. fotbollsspelare.

Men tillbaka till alienationen. Den kommande reaktionen på denna alienation (samhällets främlinggörande för människan), som beror på det moderna samhällets atomism och avlägsnadet av snart alla former av traditionella värderingar och lojaliteter, kan vara det som en dag sveper bort dagens samhällsordning och som istället söker det svenska samhällets rötter. Överallt ses tecken på denna autonoma process, och har så gjort sedan 1960- och 1970-tal.

Nu har det till och med visats vetenskapligt att vår repressiva samhälles repressiva kontrollapparat genomsyras av alienationen. Rötan har alltså nått ända ner till roten. Ingen inom etablissemanget förstår vad som händer eller vad som behöver göras. Detta förebådar sociala oroligheter som ingen egentligen vill ha.

12 maj 2005

Ingen sympati för apatiska barn

I 33-punktsprogrammet kan man läsa:

Sverigedemokraterna betraktar det som uppenbart att det är föräldrarnas önskan om uppehållstillstånd som medvetet eller omedvetet driver barnen till apati. I likhet med regeringen motsätter sig därför partiet allmän amnesti till dessa barn och deras familjer, eftersom detta med största sannolikhet bara skulle förvärra problemet.

Sveriges åttonde (eller nionde största) parti vet alltså bättre än landets samlade läkarkår: Det är UPPENBART att det är föräldrarnas suktande efter PUT som DRIVER barnen till apati. Här får man väl intrycket av att partiet inte bara motsätter sig amnesti, utan även att dessa asylsökande ska ha rätt till individuell prövning.

33-punktsprogrammet och New York-protokollet

33-punktsprogrammet
Punkt 2. Intill dess att ett system med "Safe haven" blivit konsekvent genomfört bör Sverige säga upp sin anslutning till New-York-protokollet från 1967. Detta skulle innebära en återgång till Genevekonventionens ursprungliga åtagande, nämligen att ta emot flyktingar från övriga Europa.

ur Befolkningspolitiskt handlingsprogram
Sverige ska respektera Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, men i mellanstatliga sammanhang verka för att konventionen ersätts med nya regler anpassade efter en ny tid.

Kommentar: 33-punktsprogrammet är skrivet av Jan Milld och Kenneth Sandberg. Den sistnämnde var tidigare byrådirektör vid Statens Invandrarverk, så några juridiska feltolkningar kan inte ha legat till grund för texten. Vad New York-protokollet från 1967 säger är att Genèvekonventionen ska gälla även för den som blivit flykting efter 1951, och även för ickeeuropéer. Det är så självklart att Genèvekonventionen inkluderar New York-protokollet att detta inte sägs särskilt, när man t.ex. uttrycker stöd för konventionen.

Frågan är om författarna till 33-punktsprogrammet, och även Sverigedemokraterna som parti, söker håna de människor som är eller varit flyktingar under senare tid. "Ni är välkomna att söka asyl i Sverige, men bara om ni blivit flyktingar före 1952!"

Sverigedemokraterna har sedan 2002 uttryckligen - åtminstone på papperet - ställt sig bakom asylrätten. Så sent som vid riksårsmötet 2005 skrev man in asylrätten i principprogrammet, genom en hänvisning till den tidigare antagna FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Nu tar man plötsligt tillbaka detta.

Trots nye partiledarens sansade hållning i den första längre TV-intervjun visar det sig att Sverigedemokraterna som parti bryter mot det som man säger vara sin egen värdegrund. Är partiet ett av de mest extrema i Europa? Det Vlaams Blok som förbjöds i Belgien häromåret ställde sig officiellt och utan reservationer bakom inte bara FN-deklarationen, utan även Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Margots respekt för oliktänkande

Margot Wallström, vicepresident i Europakommissionen, med ansvar för institutionella relationer och kommunikatonsstrategi, besökte tjeckerna 8 maj, och höll ett tal i gamla koncentrationslägret Theresienstadt.

Efter att i förbifarten ha trivialiserat Jesus Krist som en vandrande judisk lärare för 2 000 år sedan, gick Wallström till attack mot alla de som inte delar hennes federalistiska ("supranationella") idéer. På sitt nya modersmål engelskan sade hon bl.a. följande:

Vi har också kommit till denna fruktansvärda punkt i historien genom nationalistisk stolthet och girighet, och genom internationell rivalitet i jakten på rikedom och makt. Det var just för att få ett slut på sådan rivalitet som den europeiska unionen föddes - den första supranationella organisationen där självständiga stater frivilligt delar sin suveränitet. Europeiska stater må vara oense om alla sorters frågor - men istället för att strida sitter vi nu runt ett bord och diskuterar dem tills vi når en överenskommelse. Detta innebär en mängd kompromisser, men det fungerar!

Ändå finns det de idag som vill skrota den supranationella idén. De vill att den europeiska unionen ska gå tillbaka till det rent mellanstatliga sättet att göra saker. Jag tycker att dessa människor borde komma till Theresienstadt för att se vart den gamla vägen leder!


Om denna skrämmande intolerans, och om EU:s försök att censurera Wallström i efterhand, se louisep.com.

Granskningen inleds

Intressanta saker händer i det parti som kom på åttonde plats i förra riksdagsvalet. Ny partiledare och förbättringar i partiprogrammet vid partikongressen i maj 2005. Tyvärr passade man på att vid samma kongress anta ett 33-punktsprogram som många skulle kalla fascistiskt.

Granskning inleds.

Hyresgästföreningen

En ombudsman från hyresgästföreningen ringde på för två dagar sen. Han hade långa registerutdrag med sig och ville förstås att jag skulle bli medlem. "Fördelarna är stora, sa han, och det kostar bara 76 kronor i månaden." Jag ställde mig och pratade med ombudsmannen några minuter. Det visade sig att han själv bodde i nybyggd villa, och betalade 3% även på topplånet. Tankarna gick förstås genast till de andra kamraterna i arbetarrörelsen. Från bl.a. Trollhättan vet vi ju att våra idealistiska socialister ombudsmän lägger proletärernas pengar på löskukar, sprit och utlandsresor. Villaboende - en självklarhet. Marx beskrev väl likartade fenomen på sin tid som arbetararistokrati?

Kanske förmånerna från ett medlemskap i hyresgästföreningen är större än förmånerna från medlemskapet i ett LO-förbund. Men betyder detta att man ska kasta bra pengar efter dåliga? Från mig fick ombudsmannen på hyrsgästföreningen inga fler pengar. Fortsätt och fortsätt och fortsätt, att va rebell....

11 maj 2005

Funebo besöker Alliansens möte i Uppsala

Under gårdagen kom Fredrik, Maud och Göran till Uppsala. Lejonburgaren var med också, och en iransk dam från Rinkeby. I släptåg hade de en busslast ombudsmän och en busslast murvlar.

Intresset för alliansen var måttligt i Uppsala. Vid utsatt tid, d.v.s. 11.20 hade sal X i universitetshuset fyllts till ungefär 80% och av dessa människor var väl mer än 80% studenter. Den viktigaste väljargruppen (panschisar) representerades av en 4-5 personer. Mötet blev dock välbesökt ändå - när Fredrik och gänget vällde in i salen fem minuster över utsatt tid hade de ju sina busslaster med sig. Det blev fullsatt.

Under några minuter i början hängde PJ på SvD vid räcket någon meter ifrån mig. Två yngre östermalmare från Timbro lyckades stånga sig förbi och sätta sig en bit längre in på raden. Dessa fyra partier ska ju enligt uppgift ha kvar drygt 153 000 medlemmar, totalt. Ska de fylla en måttligt stor lärosal i Uppsala behöver de dock god hjälp från de vid köttgrytorna avlönade.

Centerpartiet hade inte lyckats uppbåda ens någon sådan denna dag, i vart fall inte från Uppsala. Den reklamskärm som skulle sättas upp för partiet kom upp först när en centerombudsman från kampanjbussarna dök upp vid mötets start. Ingen hade heller lyckats organisera en mikrofongubbe för frågorna från publiken. Detta blev ju lite pinsamt vid TV-sändningarna från mötet. Ingen hörde något. Riksdagsman Oscarsson (kd) blev här den räddande ängeln. Så gott han kunde flängde han runt med en mikron från SVT och en från TV4, och sen en mikrofon också från salens högtalaranläggning.

Iranska damen var inte lätt att förstå, som hon inte talade så mycket svenska. Hon hördes säga att hon hade sin mamma kvar i Rinkeby, och att man gärna fick kalla henne Kerstin. Det var väl tänkt att Kerstin skulle vara turnéns Onkel Tom-figur. Allt är ju mycket utslätat. Allt för att slå Röde Baron i valet! Den petite kd-ledaren var noga med att framhålla att man var överens om familjpolitikens mål, och att oenigheten nu bara rörde teknikaliteter. Vad hade väl Lewi Pethrus sagt om han kunnat se vart kds tagit vägen...

Det låg en hel del reklammaterial utlagt ute i trapphallen. Partiernas politik i korthet. Kläm åt fuskarna, så fler arbetar och betalar skatt. Ska detta vara alternativet nästa år? Det fattas något. Kan det vara hjärta, känsla och vision?

Första publicering

Jag finns fortfarande på min egna domän, men inför valet 2006 ökar jag nu min exponering genom att blogga på Blogger.