I nyligen utkomna nr 5 för 2005 av Folket i Bild berättar Per Gahrton om Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) under hans egen och Lars Leijonborg tid, åren kring 1970. Gahrton tillhörde en radikal vänsterliberal fraktion, som han själv beskriver den. Leijonborg var tydligen en opportunist som först flöt med den radikala strömmen, för att sedan krypa upp i Gunnar Heléns, partiledarens, knä.
Ordförandevalet i FPU 1971 vanns av Leijonborg med en, enda röst. Detta efter att han först på perssonskt manér försäkrat att han inte ville bli ordförande, och efter att han själv fått skriva ihop en ny valordning, som han sedan raskt såg till att kringgå genom att skicka runt konspiratoriska brev och värva folkpartigamlingar som medlemmar i sitt eget stockholmsdistrikt. Följt av påtryckningar och hot. Den som är intresserad av detaljerna uppmanas läsa FiB.
Om Gahrton beskriver dessa händelser på ett sanningsenligt sätt så har han förvisso rätt i att Lejonburgaren borde ta det lite lugnt med kritiken av fifflet inom SSU. Han var ju värre själv!
