En gammal tumregel inom juridiken lyder "qui bono?", på svenska "vem gynnas?". De som gynnas av den reform där Utlänningsnämnden läggs ner är inte de utlänningar som vill ha tillstånd att bo i Sverige, vilket diverse personer i den s.k. flyktinglobbyn försöker få allmänheten att tro. Gynnad part är istället juristkåren och deras fackförening JUSEK.
Nedläggandet av Utlänningsnämnden, och utläggandet av dess arbetsuppgifter på förvaltningsdomstolarna, väntas enligt senaste uppgift leda till ett ökat omedelbart personalbehov på 120 nya rättegångsjurister inom Migrationsverket och vidare inte mindre än 580 jurister till berörda domstolar. Hur mycket mer pengar som samvetslösa flyktingadvokater kommer att sno åt sig har ännu inte kalkylerats, men ökningen torde vara väl så stor som ökningen i förvaltning och domstolar.
Utlänningarna kanske tvärtom förlorar. Vissa kan vinna genom att de ökade handläggningstiderna leder till fler mål med humanitära omständigheter, men för övriga bör det leda till fler avslag, i synnerhet för de som hävdar flyktingskap. Enligt Genèvekonventionen är det ju den asylsökande som har bevisbördan, och vid domstolsförhandling kan bevisbördan knappast lindras som idag i Utlänningsnämnden.
