29 maj 2005

Nej till mera EU

Något förvånande sade alltså fransoserna nej till de 448 paragraferna i EU:s nya grundlag. Något förvånande, eftersom de flesta riktigt viktiga folkomröstningar i EU-frågor av någon anledning brukar sluta med ett knappt ja. Känslan av manipulation är ständigt närvarande i EU-sammanhang.

Om beslutsprocesserna i EU-sammanhang var demokratiskt godtagbara, varför skulle man då beräknande låta tyskarna rösta ja till grundlagen fredagen 27 maj, låta fransoserna hålla sin folkomröstning söndagen 29 maj och sedan invänta holländarnas folkomröstning onsdag 1 juni? Samma procedur användes när svenskarna gav sitt knappa ja till EU för tio år sedan. De första folkomröstningarna hölls i de "säkra länderna" och de sista i de "motsträviga länderna". Gjorde man på detta sätt inom idrotten skulle det ses som höggradigt mygel och fusk. I de stora mästerskapen är man i allmänhet mycket noga med att låta de avgörande kvalmatcherna i olika grupper spelas samtidigt.

Nu slog förslagenheten för första gången fel, åtminstone om vi räknar bort irländarnas lite slumpmässiga nej till Nicefördraget. Det kommer inte att vara sista gången. Det ligger mycket i det som Abraham Lincoln är så känd för att ha sagt: "Du kan lura hela folket en del av tiden, du kan lura en del av folket hela tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden". EU-projektet är i grunden präglat av elitism, folkförakt och näringslivsintressen. Det går att lura majoriteterna i nya medlemsländer med stora EU-mutor under en rad år, det går att köpa den politiska klassen med ett projekt som vädjar till deras egenintressen, men det kommer inte att hålla ända fram till den europeiska superstaten.