33-punktsprogrammet
Punkt 2. Intill dess att ett system med "Safe haven" blivit konsekvent genomfört bör Sverige säga upp sin anslutning till New-York-protokollet från 1967. Detta skulle innebära en återgång till Genevekonventionens ursprungliga åtagande, nämligen att ta emot flyktingar från övriga Europa.
ur Befolkningspolitiskt handlingsprogram
Sverige ska respektera Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, men i mellanstatliga sammanhang verka för att konventionen ersätts med nya regler anpassade efter en ny tid.
Kommentar: 33-punktsprogrammet är skrivet av Jan Milld och Kenneth Sandberg. Den sistnämnde var tidigare byrådirektör vid Statens Invandrarverk, så några juridiska feltolkningar kan inte ha legat till grund för texten. Vad New York-protokollet från 1967 säger är att Genèvekonventionen ska gälla även för den som blivit flykting efter 1951, och även för ickeeuropéer. Det är så självklart att Genèvekonventionen inkluderar New York-protokollet att detta inte sägs särskilt, när man t.ex. uttrycker stöd för konventionen.
Frågan är om författarna till 33-punktsprogrammet, och även Sverigedemokraterna som parti, söker håna de människor som är eller varit flyktingar under senare tid. "Ni är välkomna att söka asyl i Sverige, men bara om ni blivit flyktingar före 1952!"
Sverigedemokraterna har sedan 2002 uttryckligen - åtminstone på papperet - ställt sig bakom asylrätten. Så sent som vid riksårsmötet 2005 skrev man in asylrätten i principprogrammet, genom en hänvisning till den tidigare antagna FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Nu tar man plötsligt tillbaka detta.
Trots nye partiledarens sansade hållning i den första längre TV-intervjun visar det sig att Sverigedemokraterna som parti bryter mot det som man säger vara sin egen värdegrund. Är partiet ett av de mest extrema i Europa? Det Vlaams Blok som förbjöds i Belgien häromåret ställde sig officiellt och utan reservationer bakom inte bara FN-deklarationen, utan även Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
