31 augusti 2005

Entusiasmen stor i SD Uppland

Joakim Larsson, Bunkerns man i Uppsala, såg till att få ett eget SD-distrikt i år. Varje SD:are med självaktning vill ju ha ett eget distrikt. Nu är alltså Joakim distriktsordförande.

Han har även en blogg, uppdaterad flera gånger faktiskt. 25 augusti skrev han om den pågående valrörelse: Jag är själv inte medlem i Svenska Kyrkan, men jag hjälper till i valkampanjen ändå, lojal aktivist som man är. Denna korta sentens säger ett par saker.

Bunkern arbetsvägrar för att förstöra för nya partiledningen. Eftersom Joakim är distriktsordförande i år är han dock så lojal mot partiet att han "hjälper till" med att blada in valsedlar. Ingen större insats från den som tjatat sig till en ordförandepost. Varför inte medlem i kyrkan? Det kostar inget att vara medlem i Svenska kyrkan den månad kring valet som krävs för rösträtt, men kanske är asatron så viktig för Joakim att han inte vill gå med i alla fall. Eller så vill han inte "göda skåningarna med sin röst".

24 augusti 2005

Lyss till Vegetius

Det som väl egentligen mest talar för att Sverigedemokraterna någon gång ska ta över makten i Sverige är inte partiet självt, utan dess motståndare. I dagarna är AFA Uppsala aktuella. AFA är ett underjordiskt "nätverk" med våld, hot och skadegörelse på programmet. Man har inlett en offensiv i Uppsala, och därvid inträngt i en privatbostad och där misshandlat en nationaldemokrat i tonåren, och nedsolkat porten till en medelålders sverigedemokrats boning i ett av stadens bättre kvarter. Det hela var så grovt att t.o.m. motbjudande avisan UNT skrivit en artikel där sverigedemokraten ombetts uttala sig.

Det försiggår som bekant en hel del våldsbrottslighet mot nationella politiska aktivister i Sverige, även mot sverigedemokrater, som ju i princip aldrig lyfter en hand till sitt försvar. Den politiska klassen gör inget åt detta i sig allvarliga politiska problem. Man uttalar sig inte ens mot denna brottslighet, vilket får tolkas som att socialdemokrater, näringsliv och massmedier i tysthet applåderar det blod som flyter.

Den politiska klassens linje imponerar inte. Man kan t.o.m. frestas att känna ett förakt för denna linje, ty den är ju inte ens effektiv som en metod för att nå vissa mål. Förvisso minskas rekryteringen till de nationella grupperingarna genom den förda våldslinjen, men kvar blir ändå en kärna av aktivister. Vi vet från historien att många revolutioner börjat med ett fåtal motiverade män under sakkunnig ledning.

Många i denna kärna har försakat yrkeskarriär, utbildning, familj och allt annat som utgör delar i ett normalt, civiliserat liv. Säkerligen skulle vissa vilja återgå till normaliteten.

Redan de gamla romarna visste att man "åt fiender, som vilja fly, bör...bygga en bro". Citatet är hämtat från Vegetius, "Epitome rei militaris", 8, 21. Istället för att hålla alla dessa nationalister på armlängds avstånd borde man enligt denna maxim erbjuda en väg ut. Men stopp ett ögonblick, säger läsaren, ville nu aktuella offer i Uppsala verkligen fly sin sak? Om de står fast vid sina åsikter bör de väl trampas med järnskodd klack?

En tonåring som varit aktiv i ett nu döende parti? En filosofie doktor, som länge förtjänat bättre tjänster i den akademiska världen, och som befunnit sig på den förlorande sidan i det uppslitande sverigedemokratiska inbördeskriget? Man undrar kanske vad dessa två personer nu kommer att göra, och vad de gjort om de istället för spetsen bjudits en framtid i det etablerade samhället.

18 augusti 2005

Hellsborn på kollisionskurs med Åkesson

Erik Hellsborn på sin blogg idag: Sverigedemokraterna är ett konservativt parti...Därför går vi till val!

Oj, då. Vad ska nu "nationalisterna" i Sverigedemokraterna säga? Många av dem tror att partiet är nationalistiskt och inte konservativt. Inlägget kommer inte från vem som helst: Hellsborn är ju bevars biträdande valsamordnare för Göteborgs stift inför kyrkovalet i Svenska kyrkan.

Gorm Linds tur att trampa över i kyrkopolitiken

15 augusti kunde jag notera att Björn Söder skrivit något vettigt om kyrkopolitiken, vilket i någon mån höjde partiets trovärdighet efter lokalvårdaren Margareta Sandstedts "krönikor". Så gick det bara en dag, och man släppte nu fram Gorm Lind.

"Sverigedemokraterna vill att svenska kyrkan skall vara just en svensk kyrka". Jo, godnatt, samma klavertramp som Torbjörn Kastell 2001, det som fick Kyrkans Tidning att stänga dörren för partiet. En svensk kyrka för svenskar? Lind går på i samma stil: "Kyrkans evangelium skall bygga på Bibeln och den lutherska läran. Den ska förkunnas i en svensk kontext. Att globalisera kyrkan och försöken att få alla att känna sig lika välkomna har inneburit att ingen känner sig riktigt hemma där". Vad är evangelium för Gorm Lind? Har han en uppfattning om vad luthersk tro är? Tror Gorm Lind själv på Gud?

Lind kommer även med en del påståenden som väcker nyfikenhet. "Vi har en ärkebiskop, K-G Hammar, som även har en socialdemokratisk partibok på fickan". Varifrån kommer denna uppgift? Är den verkligen sann? Det verkar ju inte alls stämma in i KG Hammars försök att stå ovanför de kyrkopolitiska sakfrågorna. Vilka är förresten de "ständiga nytolkningar om hur Bibeln egentligen ska tolkas, ofta i total kontrast med tidigare tolkningar har undergrävt förtroendet för kyrkans religiösa sfär"? Anser Lind att kyrkans verksamhet idag bygger på uttolkningar av Bibeln? Vad är förresten kyrkans religiösa sfär?

Lind fortsätter och fortsätter. Han menar bl.a. att "kyrkan befinner sig i moraliskt och medlemsmässigt fritt fall". Skälet till kyrkans snara undergång är att den inte "arbetar för svenskarnas bästa". Kanske borde Gorm Lind, som kandiderar till kyrkomötet, fråga sig om Svenska kyrkan bör vara ett kyrkligt samfund eller en nationalistisk kamporganisation. Hans senaste inlägg inger inte något förtroende för den som söker seriösa kyrkopolitiska alternativ.

Oväntad och rojalistisk moralism i Expressen

"Kungafamiljen utpekas som sexbrottslingar..pedofil, homo och på det stora hela en skamfläck", påstår idag Expressen, efter att ha tagit del av kansasbaptisternas propagandasida om svenska kungafamiljen. "Vi har lämnat över det till jurister", ska hovets presstalesman ha sagt till tidningen.

Vad är detta, om inte en storm i ett vattenglas? Moralistiska påhopp torde svenska kungafamiljen få stå ut med, med tanke på hur kungen låter prins och prinsessor sköta sitt "kärleksliv". Hela den monarkiska institutionen vilar på synnerligen ålderdomliga uppfattningar om jämlikhet, jämställdhet, tro och moral. En arvfurste har inget kärleksliv, bara dynastiska förbindelser!

Den beryktade Fred Phelps vid Westboro Baptist Church i Kansas har sagt följande om svenska kungahuset, något som Expressen av pietet ansåg sig förhindrade publicera:

"För att övertyga WBC om att Sverige är ett land med anständiga värderingar - och inte den homofila dynghög vi sagt att det är - har en del svenskar sänt oss stora färgfoton på kungliga familjen. Det funkar inte! Kungen ser ut som en rövknullare & hans flinande barn ser slampiga och bögiga ut! Carl XVI Gustaf, kung över sodomitiska horor. Ni svenska åsnor fattar det bara inte. Så snart som ni har lagar som hindrar att Bibeln predikas, ger vi blanka tusan i vad ni säger och gör. Ni är flytningar från Satans egen penis - en verklig spermabank för Satans homofiler. "

"Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras olyckas dag, det som väntar dem kommer med hast." 5 Mos. 32:35.

Givetvis anser även jag att Fred Phelps gör sig löjlig med sina pompösa överdrifter, men lyckas man ta till sig vad han säger i sina utfall om kungen, Silvia och barnen, så finner man att de som skickat kungaporträtt till kansasbaptisterna är de som gjort sig mest löjliga.

15 augusti 2005

Uppryckning i valkampanjen

Efter flera sanslösa drapor, i språkligt såväl som innehållsligt avseende, från Sverigedemokraternas (SD) toppkandidat lokalvårdaren Margareta Sandstedt, gör partiet nu en uppryckning genom en artikel från kompetente Björn Söder i SD-Kuriren.

Det handlar om en reaktion på Frimodig Kyrkas reaktion på de kyrkliga Socialdemokraternas intolerans mot oliktänkande i Svenska kyrkan. "En röst på socialdemokraterna är en röst på en allt mer intolerant kyrka", skriver Söder, och det är positivt att han står fast vid toleransens linje inom kyrkan. Bra skrivet, men tyvärr förmår Söder inte hålla tand för tunga, utan känner sig dessutom tvingad tala om att detta inte innebär att han själv gillar "kvinnoprästmotståndare". Argumentationen i ämbetsfrågan känns heller inte helt övertygande, utan bär hundhedningens skrud.

Tyvärr, för i sin senaste litania smädade Margareta Lindstedt Frälsaren. Toleranslinjen finns kvar, men annars inte mycket från SD i kyrkovalet 2002, då den enda bekännelsetrogna nomineringsgruppen. Alltid ett övertramp för mycket!

Stillastående valrörelse

Den senaste tiden har det inte varit lätt att kommentera den sverigedemokratiska valrörelsen. Ingenting händer. Bunkerfraktionen sitter med armarna i kors, i förhoppningen att nästa höst kunna ta över ett parti som lidit två valförluster, först kyrkovalet, sedan riksdagsvalet. Norr om Skåne förefaller ingen av de förnyare som är kvar i partiet ha kompetensen att ens organisera utdelandet av valtidningar i brevlådorna.

Få se nu om Jimmie Åkesson gör ett försök att upprepa receptet från EU-valrörelsen och kör en rad snabba torgmöten mot slutet.

Skattefria Andersson

Skattefria Andersson, så heter den valfilm från 1954 som socialdemokraterna nu lanserar på sin nya inofficiella partiblogg ''Motallians''. Signifikativt för socialdemokraternas problem inför valet 2006?

Tolkning: Socialdemokraterna saknar idag visioner, och måste därför återanvända sina visioner och skräckbilder från 1954. Det tema man då driver är att en medborgare absolut inte bör försöka "stå på egna ben", för då går det käpprätt åt h-e. Istället bör staten ges ansvaret för så mycket som möjligt i en människas vardag och planhushållning helst införas.

Pervers effekt: Socialdemokraterna återanvänder alltså sina visioner från 1954. Tyvärr har ju verkligheten förändrats, och visionen utmålar därför inte bara skräckbilder av de politiska motståndarna inom borgerligheten, utan även det egna partiet. Filmen uppvisar en skola som fungerar - något vi inte sett sedan Göran Persson kommunaliserade skolsystemet. Filmen uppvisar ett försvar - som är nedlagt (nedlagt!) av socialdemokratiska regeringar. Filmen uppvisar en funktionell svensk kärnfamilj - idag ersatt av feminism och fullständig depravering av moralen, och där socialdemokratiska regeringar bär huvudansvaret.

--- Postningen uppdaterad 14:27 18 augusti 2005

14 augusti 2005

Svenska flicka

Svenska tonårstjejer och likställda hetsas till oralsex med nya och gamla pojkbekanta. De hetsas till detta inför ögonen på hundratals fula gubbar och utlänningar på ön Zakynthos i grekiska arkipelagen. Publiken fotograferar medan småbrudarna tävlar i att ge killar utlösning snabbast. I en gästbok på nattklubbens webbsida "tackas de svenska tjejerna för sina insatser".

I vanliga fall brukar Expressen hetsa på. Nu agerar man nationalistisk moralpolis, och sätter press på likaledes värdenihilistiska och grekägda charterarrangören Apollo, där en av cheferna säger "Det här var det värsta jag någonsin hört, vi tar helt avstånd ifrån detta." i sin kommentar till Expressen. Bilderna på tjugofemöresludren i full aktion sprider sig nu snabbt på mobiltelefoner och dataskärmar jorden runt.

Varför gör de på detta vis? En bekant till mig lämnar sin förklaring i en e-post jag fick i morse:

Kvinnor är osäkra, ja. De behöver en man vid sin sida som bestämmer och fattar beslut eftersom de inte är kapabla till logiskt och rationellt tänkande. För att de är ointelligenta. Och just därför är samhällsutvecklingen förödande - feministerna som hela tiden hävdar att kvinnor är så intelligenta, media och "humorister" som hela tiden förlöjligar och förklenar den svenske mannen. Allt för att kvinnor inte längre vet sin plats. Därför lever de antingen ensamma och frigida och rädda eller söker sig till kriminella, pizzabagare, muslimer o.s.v. Det är först när en svensk brud haft minst tre av dem i sig som hon börjar tänka om. Och då är det för sent.

11 augusti 2005

Politisk lyrik

Nu har han gjort det, Kurt Lundgren. Detta är ren, politisk lyrik!

När utmanas den svenska enfalden?

I SvD idag omtalas den ökande toleransen för avvikande åsikter i den amerikanska skolan. På sina håll lär man ut inte bara evolutionsläran utan även teorin om "intelligent design". Detta kan även ses som ökat utrymme för kristendomen. Samma tolerans för kristendomen tillämpas inom amerikansk högskola och sjukvård, där det är möjligt att utbilda sig till läkare, sjuksköterska m.m. utan att behöva utföra eller assistera i abortingrepp.

Den vänstermaffia som styr Sverige talar ibland om enfald contra mångfald i kulturella frågor. Kommer vi någon gång att få höra dem förespråka en mångfald som tillåter "intelligent design" i skolorna och som släpper fram abortmotståndare i sjukvårdsyrken? Frågan är retorisk.

10 augusti 2005

Yrkesförbud i skendemokratin Sverige

Under en lång period har öppet våld, politiskt anbefalld social ostracism och inte bara yrkes- utan även arbetsförbud tillhört vardagen för de som verkat politiskt i Sverige och förespråkat verkligt systemskifte på olika områden. Denna period kan sägas ha inletts ungefär samtidigt som Ny Demokrati kollapsade. I huvudsak har detta kunnat ske utan några allvarliga invändningar från något håll. Sedan Dansk Folkeparti blivit regeringsunderlag i det södra grannlandet har man dock gaskat upp sig från dansk sida och solidariserat sig specifikt med Sverigedemokraterna, och då kring frågan om politiskt våld.

Tidigare i sommar lämnade svenska regeringen ett svar till Nordiska rådet efter en fråga från Dansk Folkeparti. Frågan var vilka åtgärder regeringen avsåg vidta mot de brottsliga angrepp och andra trakasserier som Sverigedemokraterna upprepade gånger utsatts för. Svaret, undertecknat av statsrådet Orback, var ett nonsenssvar. Trots detta påstods det i SD-Kuriren att svenska regeringen lovar extrainsatser för att skydda sverigedemokrater. SD:s ende utåt ansedde politiker, Sten Andersson, skrädde däremot inte orden och framhöll att regeringen aldrig tagit avstånd från något brottsligt angrepp mot Sverigedemokrater o.dyl.

Symptomatiskt för regeringens inställning är den kommentar som Göran Persson lämnade nu i sommar efter sitt tal i Björkvik. Tillfrågad av Katrineholmskuriren säger alltså statsminister Göran Persson angående en sverigedemokratisk billappningskampanj (d.v.s. flygblad bakom vindrutetorkaren) säger han:
- Vi lever i ett fritt land. De får göra som de vill. Nej förresten, jag vill inte kommentera det där partiet.

Mot den bakgrunden - regeringens ovilja att överhuvudtaget "kommentera det där partiet" - är det inte konstigt att man i i Lessebo kommuns skolförvaltning 5 augusti ringde upp SD-Kurirens chefredaktör, tillika ämnesläraren Richard Jomshof, och avbokade en anställningsintervju för en lärartjänst med den uttryckliga motiveringen att man "har fått besked om (hans) politiska aktiviteter" samt att skolans "värdegrunder..inte stämde överens med (hans)".

I den mån skolan i Lessebo håller sig med kompetent skolledningspersonal vet man naturligtvis att man bryter mot lagens bokstav när en arbetssökande avvisas på grund av sina politiska åsikter. Men man vet också att regeringen inte en enda gång kritiserat liknande agerande hos arbetsgivare eller annan. Nazister diskrimineras naturligtvis ännu grövre än sverigedemokrater. Ett flertal nazister har uteslutits ur sina fackföreningar; de döms till fängelse för sina åsikter, och har efter mönster från Karlskrona även kommit att nekas socialbidrag.

Sverige är en skendemokrati och i Sverige råder yrkesförbud. Ibland även arbetsförbud. Jomshof söker visst hjälp hos sin fackförening. Varför? Vad ska det tjäna till?

09 augusti 2005

Gör motstånd mot polisstaten!

En viss uppmärksamhet har den senaste tiden visats de svenska socialdemokraternas och EU:s planer på att spara uppgifter om 1) vem som ringt vem, 2) vem som skickat e-post till vem, 3) vilka webbsidor medborgarna besökt och även 4) var en mobiltelefon befunnit sig och när. Detta gigantiska register ska föras hos respektive telefon- och internetleverantör och uppgifterna ska finnas kvar i upp till fyra år. Förslaget påstås vara ett sätt att bekämpa brott, men riktar sig mot 450 miljoner européer som ÄNNU ej misstänks för några oegentligheter.

Förslaget beskrivs i detalj på kampanjsajten Data retention is no solution! och en namninsamling i protest mot EU-planerna pågår på webbplatsen Data Retention Petition Campaign.

Förhoppningsvis kommer alla utanför socialdemokratin och bombhögern att hjälpas åt i försvaret av sina fri- och rättigheter!

08 augusti 2005

Benny Hjern i glashuset

I en debattartikel i Aftonbladet 8 augusti hävdar Benny Hjern att "fler myndigheter (inte) leder till bättre politiska beslut". Benny Hjern är professor i statskunskap vid statligt finansierade Jönköping International Business School.

Frågan är om en högskola eller t.o.m. ett fullvärdigt universitet vid varje mjölkpall i landet leder till bättre utbildning och bättre forskning? Frågan är retorisk. På något sätt känns det som om Benny Hjern kastar sten i glashus.

Åsa Nisse-teologi?

Ha tolerans, för maktens skull. Den moderna tidsåldern går i humanismen och toleransens tidstecken. Tankar kan göras gällande om det mänskliga släktet är på gång att genomgå en utveckling till ett högre medvetande från den dräpande principen till toleransens accepterande.

Så inleds den andra krönikan från Sverigedemokraternas (SD) säregna toppkandidat i Gävle. Vi talar om Margareta Sandstedt. Tre språkfel och tre oklara formuleringar på tre meningar. Det är svårt att avgränsa sig när man försöker citera ur krönikan; den innehåller så många idiotier och språkliga monstrositeter att den borde huggas i sten och bevaras för eftervärlden och dess samlingar.

...naturlagar som orsak och verkan...den nya tidsålderns toleransinfluens med syfte att missbruka begreppet till att bli en katalysator till diktaturen...fårahjord... underdånighet inför överheten då denna ska ses som Guds tjänare...Man höjer ett fromt pekfinger i luften och påsätter sig en intolerant rynka mellan ögonbrynen då röster höjs mot ett politiskt liberaliseringsarbete...toleransens dimmiga rökpelare gått rundgång i landet vad gäller lagstiftning, det kristna arvet och en socialpolitik som avkrävt den...en liksidig världsbild...Kyrkan fungerar idag som lydkung under socialismen och har antagit en väktarroll där uppdraget går ut på att verbalt likvidera socialismens motståndare...Tre präster intog samma bannlysande ton om den politiska oppositionen...Uttalandet behövde inte fördjupas då kyrkans män inte anser sig behöva underkasta sig en dialog med den förvisade samhällsgruppen...

Sandstedt drar sig inte ens för att smäda Jesus Kristus Nasaréen, i det hon felaktigt reciterar Matteus 20: Eller varför Jesus inte ville bota en samarsik kvinna därför att hon tillhörde fel folkgrupp som av honom kallades så nedvärderande som hundar, vilka inte skulle äta av barnens mat...

Läser vi i Folkbibelns Matt. 20, från versen 21, läser vi istället: Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

När Sandstedt åberopar Frälsaren som exempel på den intolerans hon förkastar misstar hon sig alltså helt. Matteus 20:21 ff är istället ett avsnitt i Skriften som utsträcker evangeliet från egendomsfolket till alla folk. Med andra ord - här finner vi alltså inklusionen, den tolerans som Sandstedt efterlyser!

05 augusti 2005

Ett livstecken från Jansson

I ett helt oväntat drag har nu Sverigedemokraternas (SD) förre partiledare, den heltidsavlönade distriktsordföranden i Örebro, Mikael Jansson, uttalat sig om något.

Jansson skriver i en artikel på sin personliga webbsida att den nya partiledningen som första åtgärd passat på att utesluta Per Emanuelsson; att detta var orättvist, och att detta var alltför strängt mot en lojal och arbetsvillig partimedlem. Tja, ingen ska väl förneka att Per "Lellen" Emanuelsson jobbat oerhört hårt och länge för Sverigedemokraterna, men vad hade Jansson egentligen väntat sig, att man skulle låta Per få bli kvar i partiet, för att vid nästa riksårsmöte försöka återinsätta Jansson som partiordförande och sedan utesluta hela skånedistriktet?

04 augusti 2005

Dick Erixon vågar

Annars ängslige Dick Erixon (c) gick nyss ut på sin blogg och dömde ut integrationspolitiken. Assimilering måste vara det som gäller menar han, och den som kommer till Sverige ska kunna försörja sig själv. Det var värst - då tar han väl härnäst avstånd från borgerliga Alliansen? Läs själv den artikel (Ifrågasatt mångkulturalism) som tydligen väckt vår vän centerpartisten.

Lyckliga gatan

Allsång på Skansen är förvisso ett TV-program som bara existerat sedan 3 augusti 1979. I premiärprogrammet sjöng man under Bosse Larssons ledning "Sjung med, sjung med, per television, så blir vi enad nation!". I en tid där allt gammalt helst ska knusas och trampas på har programmet ändå fått en central position i den svenska kulturen. Gamla visor och slagdängor kan för en stund döva modernitetens smärta.

Programmet 2 augusti 2005 hade s.k. pride-tema, vilket innebar livlig förekomst av personer ur de sexuella minoriteterna. Någon enad nation vill vi inte längre ha, istället en principiell och jämlik värdepluralism. Nekandet av fredade zoner blir alltmer ansträngande. Atmosfären känns totalitär av sovjetisk typ. Liksom i sovjetväldet är det också självdisciplinen som förtrycker och hämmar oss. Varje gång vi sätter på TV-apparaten grinar den emot oss.

Polischef uppmanar till brott?

Carin Götblad, länspolismästare i huvudstaden, invigningstalade vid homogalan Gay Pride i Stockholm under gårdagen.

Götblad framhöll i sitt tal att Gay Pride behövs för att provocera mot det som är norm i samhället. Vidare berättade hon att brott mot homosexuella, invandrare m.fl. prioriteras framför brott riktade mot vanliga svenskar. HBT-kompetens, sade Götblad, är mycket viktigt för de 6 000 polisanställda i Stockholms län.

Hon förklarade att i Stockholm är hatbrott ett prioriterat område för polisen och att det är viktigt att alla Stockholmspolisens 6 000 anställda har en god hbt-kompetens. Avslutningsvis efterlyste länspolismästaren mannens befrielse från den traditionella mansrollen och de stereotypa könsrollernas avlivande.

Många har chockats av vad länspolismästare Götblad sade i sitt tal på Gay Pride. Själv tycker jag att alla sanna rebeller bör välkomna hennes fördomsfria utfästelser. Polisens roll är alltså enligt Götblad att tillåta raserandet av samhällets normer, att, som hon sade "provocera det som är norm". Detta måste självfallet gälla fler än de som har avvikande sexuell läggning. Hennes ord bör alltså betraktas som en carte blanche för hembrännare, haschodlare, anhängare av barnaga och hustruaga, motståndare till att betala skatt, svartbyggare, tjuvjägare m.fl. m.fl.

Annat var det förr. Då hade man polisen efter sig om man BRÖT mot samhällets normer!

SD om värderelativism

I en ovanligt svårtydbar krönika utvecklas på Sverigedemokraternas (SD) kyrkopolitiska hemsida partiets inställning till värderelativismen. Den sverigedemokratiska toppkandidaten till kyrkomötet, lokalvårdaren Margareta Sandstedt, för fram sina rön under temat "anarkism till förmån av reptilhjärnans återkomst".

Efter att inledningsvis ha reciterat den vetenskapliga utvecklingen med anmärkningar om att Albert Einstein fascinerade en hel värld med sin relativitetsteori, detta samtidigt som kunskapen om rymdfart, teknologi och humanism ökade i en revolutionär takt, och efter observationer om att man även inom psykologin och filosofin kunde...åtnjuta dimensionernas mysterier med att försöka förstå vad som är verkligt och inte. Något till att roa i diskussioner, men även till att användas i det politiska spelet för att skapa illusionstrick, drar Sandstedt utifrån detta politiska slutsatser:

Det som kännetecknar tidens anda är att det inte längre finns några enkla förklaringsmodeller att ge, då vi har klivit in i kvantfysikens och 68-vänsterns förtrollande värld. Allt är relativt i ett internationellt kalejdoskop* som i en mångfald av spektra sänder ut sina färgbilder i nya märkliga former. Allt i den tidigare världsbilden ifrågasätts idag.

Sandstedt har godheten förklara den lexikala innebörden i ordet "kalejdoskop". Vilka fakta hon i övrigt vill dela med oss är något oklart. Kanske handlar det hela bara om att uttrycka en vardagskonservatism, eller bättre Åsa Nisse-konservatism. Kunde kanske SD släppa fram sitt tidigare kyrkopolitiska ess, fil.dr. Eva Nyman, för att bringa lite klarhet i de mer teoretiska sammanhangen?

03 augusti 2005

Åsnan mellan hötapparna

I sitt öppningstal på SSU-kongressen nu i augusti 2005 visade avgående förbundsordföranden, brittiske medborgaren Ardalan Shekarabi, hur kluven en ung socialdemokrat måste vara. Dels förefaller han kräva staten Israels förintande, dels verkar han försvara Israels rätt att existera inom säkra gränser. Citat:

Det är en skam för mänskligheten att Palestina fortfarande år 2005 är ett ockuperat land där hem rivs ner av bulldozers, murar byggs och människor hindras från att röra sig mellan byar och städer. Israel har en självklar rätt att få existera som ett säkert land och att försvara sig inom internationellt erkända gränser men det legitimerar aldrig ockupation, det legitimerar aldrig den omoraliska och olagliga muren på Västbanken!

Att vara liberal är att vara kluven. Så sade man under Gunnar Heléns och Ola Ullstens tid i folkpartiets ledning. Samma devis gäller alltså (av allt att döma) i dagens SSU!

"Ryckningar i högerarmen"

Robert Nordman i en kommentar på Fredde Federleys blogg: Det är nu cirka tio år sedan SD formellt bröt med det gamla; för mig personligen är det tio år och ett par månader sedan jag senast såg ryckningar i högerarmen från en officiell företrädare för SD, kan nämnas.

Så långt behöver jag inte gå. Jag såg bokstavligen detta fenomen hösten 2003.

Studio 24 om kyrkovalet

Den här veckans Studio 24 avhandlar bl.a. Sverigedemokraternas (SD) kandidatur i kyrkovalet. I ett 27 juli tidigare visat inslag från Gävle, får vi inledningsvis höra en prästman från orten fråga sig retoriskt "hur långt ska man gå i toleransen mot de intoleranta". Detta blir sedan den inledande propagandistiska frågan i en studiointervju med Thomas Söderberg (c), 2:e vice ordförande i kyrkostyrelsen.

Söderberg försvarar SD:s rätt att ställa upp i valet, men pekar sedan mycket skarpsynt på inledningen till det sverigedemokratiska kyrkopolitiska programmet för året:

"Sverigedemokraterna är ett ickekonfessionellt parti, icke desto mindre ser vi det som vår uppgift att slå vakt om den svenska kyrkan, dess traditioner och lära. "

Så kallhamrat taktiska är det inga andra nomineringsgrupper som presenterar sig, menar Söderberg. Ingen annan nomineringsgrupp säger rakt ut att man i grund och botten ger blanka fasen i Svenska kyrkan som sådan. Här har kanske Söderberg hittat den allra största blottan i SD:s kyrkosatsning i år, beviset för att det är taktik och inte ärlig omtanke om Svenska kyrkan. Ett bevis, om man så vill, för att asanostalgikerna alltjämt har makt inom SD. Kanske har dagens SD gjort vad Söderberg låter antyda, i ett taktiskt övervägande blandat ihop pluralism med nihilism.

I en därpå följande telefonintervju med linslusen och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren får vi höra honom - som vanligt insiktsfullt - mena att SD 1) för det första vill använda kyrkan som en språngbräda för andra syften, 2) att man ställer upp i kyrkovalet av taktiska skäl för att det är lättare att vinna framgångar i ett val med en låg andel röstande och 3) att kyrkopolitiken för SD är en pusselbit i förvandlingen från allmän invandrarfientlighet mot en värdekonservativ ideologi.

Ljunggren torde ha rätt i två av tre punkter. Det är ju nämligen inte lättare för SD än någon annan i ett val som de flesta struntar i. Röstbenägenheten är obetydligt större bland SD:are än bland Svensson. Vad som däremot är viktigt är att riksdagspartierna inte vill "kasta bort" sina surt förvärvade partistödspengar på kyrkopolitiken. Konkurrensen är därför mycket svagare om de i och för sig ljumma väljarna i kyrkovalet.

Slutintrycket från detta TV-inslag är att SD fortfarande har stora problem med trovärdigheten. Antagligen skulle valet kunna gå mycket bättre om man släppte fram nr 2 på kyrkomöteslistan. Eva Nyman är ju till skillnad från många andra på SD:s kyrkomötesvalsedel troende lutheranskt kristen, och dessutom en respekterad akademiker.

02 augusti 2005

Feministerna växer sig starkare

Redan från lanseringen före sommaren har Feministiskt Initiativ (FI) lidit av en slagsida mot den rena stolligheten, eftersom man fört fram taleskvinnor som exempelvis genusprofessorskan och queerteoretikern Tiina Rosenberg. Nu ser det dock ut att ljusna, i det att FI tydligen är starka nog att stöta ut Rosenberg ur den ledande kretsen:

Tjejerna är bra, men även feminister jobbar alltid ur ett heteroperspektiv. Det är jättetråkigt. Jag gör mitt bästa, men när det kommer till kritan är folk jävligt homofoba, säger Rosenberg idag i Svenska Dagbladet. På frågan om vad hon tänker göra om FI inte fogar sig efter hennes krav säger Rosenberg vidare:

Då kan jag inte fortsätta. Jag har engagerat mig i de här frågorna i så många år, jag kan inte kompromissa bort det. Om inte HBT blir en profilfråga för Fi så får det vara för min del. Då tackar jag för mig och önskar alla lycka till.

Förhoppningsvis innebär denna händelseutveckling att FI blir starka nog att dränera socialdemokraterna, folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet på så mycket stöd att FI blir en destabiliserande kraft i riksdagen!

Ny AMS-chef, nytt maktmissbruk (s)

Bloggaren Henrik Alexandersson har en förmåga att hitta de riktigt snaskiga sosseskandalerna. Nu är det nye AMS-chefen och hans fru, nämligen socialministern, som är aktuella.

Generaldirektören Bo Bylund visar sig i Alexanderssons dokumentation som värsta sortens rättshaverist. Faktum är att saken är så allvarlig att åklagare väckt åtal för förtal mot en annan hög socialdemokrat och personlig vän till paret Bylund-Andnor, avdelningsdirektör Ellen Hyttsten vid Landstingsförbundet, sedan hon i tjänsten grovt och på feministiska grunder smädat en person som startat en kontaktannonssajt riktad till uzbekiska kvinnor och svenska män.

Bo Bylunds mest burleska insatser i denna sorgliga historia torde vara den över hela linjen refuserade insändare som han insänt till diverse avisor till stöd för sin hustru socialministern. I denna insändare kallas mannen bakom kontaktannonserna för bl.a. giftspindel och manschauvinistisk skitstövel.

Snart sagt varje ny chefsutnämning som sker och varje ny myndighet som inrättas under regeringen Persson visar med viss tydlighet att kompetens och personlig lämplighet är begrepp som i regeringskansliet tolkas på ungefärligen samma sätt som i Idi Amins Uganda eller Ferdinand Marcos Filippinerna!

01 augusti 2005

Rasistdåd och inte

Sedan 18-årige och svarte Anthony Walker yxmördades i Liverpool i fredags har harmen inte vetat några gränser i svensk media. Dådet var rasistiskt och gärningsmännen sannolikt vita.

Samma dag som Walker mördades i Liverpool uppstod s.k. bråk på en buss i London. En svart yngling började kasta pommes frites på en yngre vit kvinna. Kvinnans pojkvän bad den svarte ynglingen att sluta, varpå denne drog en kniv och halvdussinet gånger högg den vite ynglingen i hjärttrakten.

Givetvis har inte ord om detta nämnts i våra svenska media.

En katt bland de moderata hermelinerna?

I ett förundransvärt drag från den moderata redaktionsledningen på Svenska Dagbladet lät man idag publicera en invandringskritisk insändare från Hans-Göran Myrdal, tidigare direktör i Svenska arbetsgivarföreningen (SAF).

Myrdal skriver bl.a. följande:

"Vad politikerna i alla partier inser - men aktar sig för att säga - är att Sverige måste skydda sig mot massinvandring från länder och grupper som ligger oändligt långt efter oss ifråga om ekonomisk utveckling . . . Hur många miljoner skulle inte gärna, om tillfälle gavs, byta sig till en tillvaro i välfärdsstaten?"

I moderata ungdomsförbundet har man nu satt cafe latte och vinspritzer i vrångstrupen i harm över sveket från en av de egna. Men vad kan man säga som inte redan sagts tusen gånger från de som redan har makt och rikedom?