Den här veckans Studio 24 avhandlar bl.a. Sverigedemokraternas (SD) kandidatur i kyrkovalet. I ett 27 juli tidigare visat inslag från Gävle, får vi inledningsvis höra en prästman från orten fråga sig retoriskt "hur långt ska man gå i toleransen mot de intoleranta". Detta blir sedan den inledande propagandistiska frågan i en studiointervju med Thomas Söderberg (c), 2:e vice ordförande i kyrkostyrelsen.
Söderberg försvarar SD:s rätt att ställa upp i valet, men pekar sedan mycket skarpsynt på inledningen till det sverigedemokratiska kyrkopolitiska programmet för året:
"Sverigedemokraterna är ett ickekonfessionellt parti, icke desto mindre ser vi det som vår uppgift att slå vakt om den svenska kyrkan, dess traditioner och lära. "
Så kallhamrat taktiska är det inga andra nomineringsgrupper som presenterar sig, menar Söderberg. Ingen annan nomineringsgrupp säger rakt ut att man i grund och botten ger blanka fasen i Svenska kyrkan som sådan. Här har kanske Söderberg hittat den allra största blottan i SD:s kyrkosatsning i år, beviset för att det är taktik och inte ärlig omtanke om Svenska kyrkan. Ett bevis, om man så vill, för att asanostalgikerna alltjämt har makt inom SD. Kanske har dagens SD gjort vad Söderberg låter antyda, i ett taktiskt övervägande blandat ihop pluralism med nihilism.
I en därpå följande telefonintervju med linslusen och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren får vi höra honom - som vanligt insiktsfullt - mena att SD 1) för det första vill använda kyrkan som en språngbräda för andra syften, 2) att man ställer upp i kyrkovalet av taktiska skäl för att det är lättare att vinna framgångar i ett val med en låg andel röstande och 3) att kyrkopolitiken för SD är en pusselbit i förvandlingen från allmän invandrarfientlighet mot en värdekonservativ ideologi.
Ljunggren torde ha rätt i två av tre punkter. Det är ju nämligen inte lättare för SD än någon annan i ett val som de flesta struntar i. Röstbenägenheten är obetydligt större bland SD:are än bland Svensson. Vad som däremot är viktigt är att riksdagspartierna inte vill "kasta bort" sina surt förvärvade partistödspengar på kyrkopolitiken. Konkurrensen är därför mycket svagare om de i och för sig ljumma väljarna i kyrkovalet.
Slutintrycket från detta TV-inslag är att SD fortfarande har stora problem med trovärdigheten. Antagligen skulle valet kunna gå mycket bättre om man släppte fram nr 2 på kyrkomöteslistan. Eva Nyman är ju till skillnad från många andra på SD:s kyrkomötesvalsedel troende lutheranskt kristen, och dessutom en respekterad akademiker.
