Under en lång period har öppet våld, politiskt anbefalld social ostracism och inte bara yrkes- utan även arbetsförbud tillhört vardagen för de som verkat politiskt i Sverige och förespråkat verkligt systemskifte på olika områden. Denna period kan sägas ha inletts ungefär samtidigt som Ny Demokrati kollapsade. I huvudsak har detta kunnat ske utan några allvarliga invändningar från något håll. Sedan Dansk Folkeparti blivit regeringsunderlag i det södra grannlandet har man dock gaskat upp sig från dansk sida och solidariserat sig specifikt med Sverigedemokraterna, och då kring frågan om politiskt våld.
Tidigare i sommar lämnade svenska regeringen ett svar till Nordiska rådet efter en fråga från Dansk Folkeparti. Frågan var vilka åtgärder regeringen avsåg vidta mot de brottsliga angrepp och andra trakasserier som Sverigedemokraterna upprepade gånger utsatts för. Svaret, undertecknat av statsrådet Orback, var ett nonsenssvar. Trots detta påstods det i SD-Kuriren att svenska regeringen lovar extrainsatser för att skydda sverigedemokrater. SD:s ende utåt ansedde politiker, Sten Andersson, skrädde däremot inte orden och framhöll att regeringen aldrig tagit avstånd från något brottsligt angrepp mot Sverigedemokrater o.dyl.
Symptomatiskt för regeringens inställning är den kommentar som Göran Persson lämnade nu i sommar efter sitt tal i Björkvik. Tillfrågad av Katrineholmskuriren säger alltså statsminister Göran Persson angående en sverigedemokratisk billappningskampanj (d.v.s. flygblad bakom vindrutetorkaren) säger han:
- Vi lever i ett fritt land. De får göra som de vill. Nej förresten, jag vill inte kommentera det där partiet.
Mot den bakgrunden - regeringens ovilja att överhuvudtaget "kommentera det där partiet" - är det inte konstigt att man i i Lessebo kommuns skolförvaltning 5 augusti ringde upp SD-Kurirens chefredaktör, tillika ämnesläraren Richard Jomshof, och avbokade en anställningsintervju för en lärartjänst med den uttryckliga motiveringen att man "har fått besked om (hans) politiska aktiviteter" samt att skolans "värdegrunder..inte stämde överens med (hans)".
I den mån skolan i Lessebo håller sig med kompetent skolledningspersonal vet man naturligtvis att man bryter mot lagens bokstav när en arbetssökande avvisas på grund av sina politiska åsikter. Men man vet också att regeringen inte en enda gång kritiserat liknande agerande hos arbetsgivare eller annan. Nazister diskrimineras naturligtvis ännu grövre än sverigedemokrater. Ett flertal nazister har uteslutits ur sina fackföreningar; de döms till fängelse för sina åsikter, och har efter mönster från Karlskrona även kommit att nekas socialbidrag.
Sverige är en skendemokrati och i Sverige råder yrkesförbud. Ibland även arbetsförbud. Jomshof söker visst hjälp hos sin fackförening. Varför? Vad ska det tjäna till?
