Högsta domstolen hade ända fram till 1948 sina lokaler på Stockholms slott, och fram till nya regeringsformen 1975 utfärdade man sina domar i konungens namn. Sedan flytten från slottet till näraliggande Bondeska palatset har antalet ordinarie domare - justitieråd - minskats från 24 till ett minimum av 14. Justitierådens höga status i samhället har om möjligt blivit ännu högre, och flertalet av dem kommer från rika familjer där ofta någon anförvant också varit domare i rikets högsta domstol. Domstolens politiska betydelse markeras numera av att omkring två tredjedelar av justitieråden fått sin politiska pålitlighet prövad under tjänstgöring i justitiedepartementet, innan utnämning till den höga domartjänsten kom ifråga.
Leif Thorssons politiska pålitlighet torde ha stått över allt tvivel när han efter en karriär som advokat 1993 utnämndes till justitieråd. Detta år styrdes Sverige visserligen av en borgerlig regering, men det är naturligtvis ingen orimlighet att tänka sig att socialdemokraterna gärna som en väntjänst såge att sonen till fredskämpen och socialdemokratiska politikern Inga Thorsson fick säte i Högsta domstolen.
Så kom då Thorsson genom tillfälligheternas spel att våren 2005 avslöjas som pederastisk horkund, denna paradox av normalitet och djupaste skam. Visserligen är det ju numera inte alls klandervärt att ha homosexuella förbindelser, men samtidigt får ju detta inte innebära att man köper sex. Det sistnämnda är sedan några år det i stort sett enda konsensuella sexuella beteende som är belagt med straff.
Justitierådet förlorade sin heder den dag han godkände strafföreläggandet utan samtidigt begära sitt entledigande från Högsta domstolen. Nu har justitiekanslern hr Lambertz bestämt sig för att inte kräva att justitierådet döms till avsättning. Ställningstagandet må minska den skam som drabbar justitierådet, men det vindicerar knappast hans heder och Högsta domstolens anseende. Det går inte att sätta sig som högste domherre i ett grönt feministiskt folkhem om man inte själv utåt ter sig som ostrafflig och omutlig. Var finns hederskänslan när man klamrar sig fast?
