Varför är räntorna så låga och vart har inflationen tagit vägen? Räntorna på hushållens upplåning är historiskt låga. Riksbankens viktigaste styrmedel under finanskrisen i början av 1990-talet, reporäntan, har sjunkit så gott som helt kontinuerligt sedan 1995-07-05 när den låg på 8,91% och Göran Persson fortfarande var statsminister, till en nivå på idag 2,00%.
Det här ämnet innehåller säkerligen nyckeln till många av samhällets aktuella problem, och är ingenting som jag inte skulle kunna besvara fullständigt från min utgångspunkt, ens om jag tog hela sommaren på mig.
Några observationer bör dock göras i bloggform, eftersom detta är en politisk blogg. "It’s the economy, stupid”, den fras som blev världskänd genom Bill Clintons politiske strateg James Carville, är något som gäller i all politik. I slutändan är det alltid plånboken som avgör. Jag förenklar, och kopplar utan vidare kommentarer låg inflation med låga räntor.
På 1980-talet fick svenskarna lära sig "tredje vägens ekonomiska politik", där socialdemokraterna under sin finansminister Kjell-Olof Feldt lanserade sitt svar på hur man kan kombinera låg inflation med låg arbetslöshet. Under Carl Bildt 1991-1994- fick så svenskarna stifta bekantskap med "den enda vägen" och borgerlighetens lika fåfänga försöka att arbeta med inflation och arbetslöshet. Men så plötsligt: Göran Persson-eran, och inflationen (och därmed räntorna) är låg, samtidigt som arbetslösheten visserligen är på väg neråt. 1996 när Göran Persson tog över statsministerposten låg den officiella arbetslösheten på 8,1%. Detta sjönk sedan för att lägga sig på 4,0% åren 2001-2002. 1989 när "den tredje vägen" nådde sin kulmen hade arbetslösheten varit 1,5%.
Sedan valet 2002 har dock Göran Perssons samhällsbygge hamnat i gungning. Arbetslösheten ökar. I mars 2005 låg siffran på 5,3%, och alltfler läckor till allmänheten tyder på att den verkliga arbetslösheten är och har varit mycket, mycket högre. I en artikelserie i april 2005 visade DN hur regeringen pressat in massiva antal yngre i överflödiga högskoleutbildningar. "Hela årskullar med nya akademiker riskerar att aldrig få fotfäste på arbetsmarknaden", skrev tidningen. 18 maj 2005 avslöjade SVT:s Rapport att LO-utredaren Jan Edling avgått, sedan den socialdemokratiska LO-ledningen vägrat släppa igenom en rapport som visar att bara 60% arbetar och att den skyhöga arbetslösheten döljs bakom förtidspensioneringar och sjukskrivningar.
Göran Persson har befäst 2/3-samhället, det samhälle som hans partivänner varnade för under företrädaren Feldts tid. Han har alltså på detta sätt gått över till den andra sidan och i praktiken blivit en del av grosshandlarhögern - eller ska man kanske säga godsägarhögern i hans fall? 2/3 av de som bor i Sverige har det ganska bra eller rent oförskämt bra om man ser bara till ekonomin. 1/3 lever i en ökande grad av fattigdom och brist.
Göran Persson har alltså inte lyckats lösa problemet med att kombinera låg arbetslöshet med låg inflation. Han har helt enkelt valt låg inflation.
