Om hur opposition inte kan tystas skriver Björn Söder, partisekreterare i Sverigedemokraterna (SD), i Folkbladet Östgöten 13 maj.
"Sverigedemokraterna är ett demokratiskt parti, som väljer sina företrädare genom demokratiska val, arbetar i enlighet med den demokratiska parlamentarismen och förespråkar, till skillnad från Liljeblads eget parti, folkomröstningar i - för medborgarna - viktiga frågor", skriver Söder.
Söders insändare var ett svar på den insändare av Håkan Liljeblad, socialdemokratisk styrelseledamot i Norrköpings kommunala bolag för turism och kongressverksamhet, haft publicerad i samma tidning två dagar tidigare. Liljeblad hade då skrivit en oklart formulerad insändare apropå främlingsfientlighet och odemokratiska organisationer sedan SD hyrt en kommunal lokal i Norrköping för riksårsmötet 2005. Hans slutsats var att man måste försöka få en lagändring till stånd så att vi på ett effektivt sätt kan utestänga odemokratiska organisationer i framtiden.
I sin replik reflekterade Söder över hur socialdemokraterna själva behandlats före sitt eget politiska genombrott. Söder har rätt i att man utsattes för en hel del diskriminerande och repressiv behandling. I tidningen Väktaren (1886) skrev man sålunda att "socialismens predikanter borde av staten behandlas på samma sätt som majestätsförbrytare eller mördare och rövare."
Ändå är alltså Söder beredd följa samma princip! Den argumentation han för i sin insändare är ju att SD minsann är ett demokratiskt parti, och därför bör behandlas som "alla andra". Hans argumentation är därför illavarslande: Om SD tar makten i Sverige, då skulle alltså de som av denna regim bedöms som "ej tillräckligt demokratiska" kunna utestängas från hyra av möteslokal och annat.
Han är långt ifrån ensam, Söder. Denna princip: "Ingen frihet för demokratins fiender" är officiell politik i Tyskland, en stat som ännu lever i Hitlers skugga, och i Belgien har Vlaams Blok, ett mindre extremt parti än SD, förbjudits av regeringen. I Sverige omhuldas principen mellan skål och vägg i Rosenbad, på Sveavägen och på Blasieholmen. Men i den öppna debatten i Sverige är det få som klarar att eller ens vill försvara principen.
Den styrande principen måste istället vara åsikts-, mötes-, informations- och yttrandefrihet inte bara för den som försvarar den svenska demokratin, utan även för alla andra. Det kan handla om religiösa grupper som Romersk-katolska kyrkan, Jehovas Vittnen och Livets Ord, vilka styrs inte som demokratier utan som absoluta monarkier, aktiebolag eller stiftelser. Det kan handla om politiska grupper som Nationalsocialistisk Front, Kommunistiska partiet KPMLR och Junilistan, vilka styrs enligt den nordiska ledarprincipen, principen om demokratisk centralism eller de facto-oligokrati.
Instämmer nye partiledare Åkesson i Söders åsikt - ska fulla rättigheter bara tillerkännas den som erkänner regeringsetablissemangets grundläggande principer?
