Polisen och forskaren Stefan Holgersson, Linköpings universitet, fick sin doktorsavhandling presenterad i massmedierna igår. Han har intervjuat 2 000 ordningspoliser över hela Sverige, och då undersökt deras arbetsrutiner och ambitionsnivå. Det visar sig att bara en femtedel tar några egna initiativ. Övriga följer den gamla regeln "håll ryggen fri".
Idag satt Maria Abrahamsson (she is so hot right now) från Svenska Dagbladet i SVT:s morgonsoffa tillsammans med Göran Hägg och Stig Malm, och hon funderade över hur avhandlingen gick ihop med nödropen från domstolarna, vars ärendebalanser ökar exponentiellt sedan (kriminal-) polis och åklagare ska ha lagt i en högre växel.
Abrahamsson noterade också hur lägligt avhandlingen kommer för Bodström jr på justitiedepartementet: Nu slipper han ju ge ökade resurser till polisen, utan kan istället beordra ytterligare en omorganisation. Hon har huvet på skaft Abrahamsson, givetvis ger Bodström blanka f-n i om flertalet poliser helst gjorde något annat, eftersom de förlorat tron på systemet. Hon tycks ana att poliserna är alienerade, och att ännu en omorganisation ingalunda hjälper. Själv säger hon sig ändå tro att boten heter större budget.
Bodström följer också den gamla regeln "håll ryggen fri" och kommer alltså beordra en omorganisation, kanske förenat med "hårda tag" mot de som inte vill ta initiativ. Av nödtvång, om inte annat - han är inte kvalificerad för sitt jobb. De flesta av Bodströms lagstiftningsprodukter har fått underkänt av Lagrådet, där det sitter riktiga jurister. Bodström är bara en glad lax som fått jobbet därför att hans pappa var socialdemokratisk minister. Ändå har han blivit populär eftersom han är rågblond och f.d. fotbollsspelare.
Men tillbaka till alienationen. Den kommande reaktionen på denna alienation (samhällets främlinggörande för människan), som beror på det moderna samhällets atomism och avlägsnadet av snart alla former av traditionella värderingar och lojaliteter, kan vara det som en dag sveper bort dagens samhällsordning och som istället söker det svenska samhällets rötter. Överallt ses tecken på denna autonoma process, och har så gjort sedan 1960- och 1970-tal.
Nu har det till och med visats vetenskapligt att vår repressiva samhälles repressiva kontrollapparat genomsyras av alienationen. Rötan har alltså nått ända ner till roten. Ingen inom etablissemanget förstår vad som händer eller vad som behöver göras. Detta förebådar sociala oroligheter som ingen egentligen vill ha.
