Dagens liknelse

"SD är en batong", skriver Janne Milld på bgf.nu. Ja, något limkokat brännbollsträ är det inte i alla fall!

Eskalerande citatbloggning!

Tyvärr ser jag mig nödsakad att föra vidare ännu ett (sd)-relaterat citat. Det är förre partisekreteraren Janne Milld som på bgf.nu i en mycket träffande och välformulerad aktuell kommentar skriver följande:

Om regeringen verkligen ville markera och ställa upp till demokratins försvar, då skulle den nu kunna vidtaga åtminstone två helt konkreta åtgärder:

1. Erbjuda SD tillgång till Andra kammarens plenisal på Helgeandshomen för sitt Riksårsmöte.

2. Ersätta länspolismästare Carin Götblad och andra polischefer som så uppenbart misslyckats, med personer som kan klara den grundläggande uppgiften - att ge medborgarna skydd.

Det är klart som korvspad att regering och riksdag skulle göra något åt Sverigedemokraternas predikament, om man nu såg 2 kapitlet regeringsformen och lagen om skydd för de mänskliga rättigheterna som mer än tomma ord. Men det gör man uppenbarligen inte. SD får inte tillgång till andrakammarsalen, man står istället utan lokal.

Man upphörs aldrig att förvånas över den sverigedemokratiska particentralens blåögdhet och godtrogna attityd. Har man ännu inte börjat förstå att allt det vackra talet om demokrati och frihet främst är en slöja bakom vilken de maktägande grupperna i samhället kan fortsätta att berika sig? Om Sverigedemokraterna verkligen syftar till ett politiskt systemskifte kan aldrig de maktägandes assistans påräknas. Vem handlar i direkt motsats till sitt snöda egenintresse? Idag ingen.

Jimmie Åkessons entourage ska alltså inte ömkas för att SD tvingas ställa in RÅ. I den bästa av världar skulle regeringen och riksdagen ha erbjudit sin frikostiga solidaritet till varje parti i SD:s sits. I Sverige i verkligheten idag borde SD - med alla de pengar man nu förfogar över - bara ha sett till att ha tillgång till en möteslokal, köpt, hyrd eller lånad.

(Med denna insikt hade man heller inte antagit de enfaldiga partistadgarna av 2003, enligt vilka antalet ombud svällt ut till det tre- och fyradubbla mot tidigare och som allvarligt minskar urvalet av lokaler.)

Svic bildar inget nytt parti

Bloggen har tidigare rapporterat om det brev som Jan Milld och Björn Hammarbäck 11 februari på sitt Svic-nätverks vägnar avsände till Sverigedemokraternas partiledning med krav på svar om partiets framtida politik. I brevet förespeglades en eventuell blivande partibildning för att stoppa massinvandringen.

Enligt tillförlitlig källa uppger Björn Hammarbäck nu att brevet till den sverigedemokratiska partibildningen negligerats; något svar har inte inkommit. Ett möte i Svic-nätverket hölls förra veckan varvid man beslöt "lägga allt på is". Jan Milld ska känna sig "trött", medan Hammarbäck t.o.m. överväger att lämna landet.

Kommentar har ännu inte inkommit på den rakryggade bloggen.

Ev nytt invandringskritiskt parti

Björn Hammarbäck och Jan Milld avsände i förrgår genom sitt "Sverige i Centrum"-nätverk ett öppet brev till partistyrelsen i sverigedemokraterna. Man begär i brevet ett sammanträffande där svar önskas från Sd på tre punkter.

1. Är Sd berett att verka för full yttrandefrihet?
   
2. Vill Sd sätta stopp för slöseriet med skattepengar?
   
3. Ställer sig Sd bakom ett "moratorium för fortsatt invandring till Sverige, intill dess att föreliggande integrationsproblem är lösta"?

Mellan raderna förstås att Hammarbäck och Milld begär att den sverigedemokratiska partistyrelsen ska förbinda sig att framdeles arbeta efter 33-punktsprogrammet, ett handlingsprogram med fascistoida drag, genomdrivet av Milld och Kenneth Sandberg vid Sd:s Rå 2005.

Det förutskickas i brevet att ett ej nöjaktigt svar från sverigedemokratisk sida kommer att leda till en ny invandringskritisk partibildning. Bloggen vågar sig på den gissningen att partibildningen i sådant fall kommer till stånd, och att den då blir allvarligare för Sd än vad de halsstarriga ungtupparna i detta parti vill erkänna.

Blågula eftertankar

I fredags kom Janne Millds eftervalanalys. Han identifierade på ett korrekt sätt Jimmie Åkessons valstrategi som att "minska träffytorna", vilket dock Milld dömde ut som defaitistiskt och utan möjligheter i strävan efter att få till stånd en offentlig debatt kring migrationspolitiken. Snabbt kommer han sedan in på 33-punktsprogrammet, som ju användes för att skandalisera Sd i en stor artikel i Expressen 23 september.

33-punktsprogrammet är Janne Millds eget skötebarn, och något som han bara måste få med sig, när han skulle bli partisekreterare 2005. Programmet antogs mot nye partiledaren Åkessons högljudda protester, trots att denne nu backar upp nämnda program. Efter expressenartikeln har Milld väckts ur sin slummer och slår nu omkring sig för att försvara sitt program: "Förvisso skulle åtgärdsmanifestet väcka att ramaskri bland de politiskt korrekta".

Sen hoppar tydligen Milld över ett par steg i tankeprocessen, för det går inte att föstå logiken i att Sd skulle ha kunnat tvingat fram Sd:s migrationspolitik som den stora valfrågan i riksdagsvalet, om bara Sd marknadsfört just 33-punktsprogrammet. "Man skulle ha tvingat upp sakfrågan - massinvandringen och dess förödande konsekvens för vårt samhälle - på bordet. Man skulle ha satt stopp för förtigandet."

Nej, Janne. Det är inte så enkelt att Sesams dörrar öppnar sig, bara för att man går ut med ett politiskt program som de flesta uppfattar som fascistiskt. Jag är övertygad om att Åkesson gjorde rätt i detta avseende. Att ligga lågt och inte erbjuda några "träffytor" visade sig vara rätt, när nu den allmänna opinionen under slutet av valkampanjen oväntat nog släppte fram helt nya attityder gentemot Sd. Man behövde bara flyta med.

Det räckte förvisso inte till någon riksdag, och något annat hade varit konstigt för ett organisatoriskt så ytterst anspråkslöst parti. Piratpartiet hade betydligt fler aktiva än Sd, och detta nya parti fick ju inte mer än 0,6% av rösterna.

Bara en sak kunde ha lyft Sd över 4%-spärren: Om man hade förmått rida på vågen efter Freivalds, Säpo och muhammedteckningarna, då kunde det ha gått. Nu gjorde man istället magplask. En annan avgörande brist visade sig under den sista veckan före valet i Sd:s ställning mellan blocken. Hade Åkesson uttalat sig åt endera hållet, då kunde detta ha gett ytterligare x antal röster. Nu var han istället en osäkrad handgranat i valet mellan Reinfeldt och Persson.

Lämnar skeppet

På exilen rapporteras nu att framstående nationelle profilen Janne Milld lämnat Sverigedemokraterna (det sjunkande skeppet?). Vi önskar honom isåfall lycka till med Sverige i Centrum, ett projekt som han nu ska driva tillsammans med Björn Hammarbäck.

Vi hoppas dock att Janne idkar självkritik och nu tar avstånd från det beryktade 33-punktsprogrammet.