Centern suger?

"Jag vet inte vad jag har för belägg för mina åsikter. Jag är verkligen skitdålig på sånt.. Jag suger på politik, jag har ingen aning om nån historia, jag bara säger vad jag tycker."

[En ledamot i styrelsen för CUF Västmanland talar om på sin blogg varför hon valt Centern. I närmast föregående postning talade hon om att SD inte borde få informera i skolorna]

Moderat SD-politik?

Moderat vän till Kurt Lundgren:

Om Sverigedemokraterna slutar med sitt invandrartjafs och koncentrerar sig på de frågor moderaterna har lämnat, familjen, försvaret, byråkratin, konservativa värden etc - så är SD snart ett tioprocentsparti. Detta svarade min vän moderaten. Och han tilade, då har SD min röst i nästa val.

Min egen reaktion på detta:

Många moderater är säkert sugna på att hoppa över till SD just på dessa premisser, men problemet är ju att SD:s stora profilfråga är invandrartjafset och inget annat. Allt det andra är utanverk.

Man kan väl inte skölja ut barnet med badvattnet bara för att locka över missnöjda moderutter?

En märklig statsvetare

Den märklige statsvetaren Olof Ruin tar idag Sverigedemokraternas parti på DN Debatt. Han påstår att det, som allianspartierna nyligen gjorde, är fulspel att kalla på möjligheten till extraval i kommunerna. Härnäst blir han väl medlem också.

Ej smart

Allianspartierna är inte smarta. Nu vill de införa möjlighet till kommunala extraval och enligt DN är syftet delvis att stoppa Sverigedemokraterna.

I mars 2003 hölls inte extraval men väl omval i Orsa kommun. Det visade sig där att möjligheten att koncentrera resurserna till en, enda kommun gynnar små riksomfattande partier. I ett ordinarie val försöker dessa partier ofta att tänja sina resurser att räcka från Kiruna till Ystad och de hamnar då ohjälpligt i bakvattnet på de resursstarka riksdagspartier som har lokalavdelningar i så gott som alla rikets kommuner.

Det är säkert en bra idé att ge möjlighet till kommunala extraval. Men det kommer att gynna både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Hu, säger Mona.

Mer kritik mot Hedlund

- Om Roger Hedlund hade en avvikande åsikt borde han ha anmält den i rätten, inte varit tyst för att sedan använda domslutet till att bilda politisk opinion, säger kommunalrådet Inger Källgren Sawela (m), Gävle.

En lokal politiker ansluter sig därmed till den kritik som riktats även av undertecknad mot Roger Hedlunds (sd) tveksamma insats som nämndeman i åtalet mot fotbollsspelaren och hustrumisshandlaren Yannick Bapupa.

Richard Slätt skriver om Sverigedemokraterna

"Partiet hävdar att det pågår en medveten förintelse av det svenska folket, godkänt och påkallat av den svenska regeringen. Det är häpnadsväckande ord som inte rönt någon större uppståndelse.

Partiets pressekretare, Mattias Karlsson, försvarar dessutom uttalandet en vecka senare i samma publikation. Karlsson går dessutom ett steg längre, som han så ofta gör, och menar att partiets medlemmar är att jämföra med judarnas ställning när Hitler styrde Tyskland. Han skriver det, på riktigt."

Slätt har visst svårt att ta Mattias Karlsson riktigt på allvar. Den citerade artikeln finns i Magasinet Neo, och är nog sommarens mest insiktsfulla inlägg om det parti som svenska makthavare är mera rädda för än något annat.

Struntprat i Gislaved

Siswatin Moses Jele (kd) ska under den migrationspolitiska debatten i Gislaveds kommunfullmäktige i veckan ha invänt mot ett sverigedemokratiskt påstående om att "invandrare står för ökad brottslighet".

– Hur många gånger har inte läst om att sverigedemokraternas medlemmar begått brott i massor? Hur många gånger har vi inte läst om att sverigedemokraternas medlemmar lever på bidrag?

Jele, som inte håller sig för god att sprida lösa rykten omkring sig, är tydligen obekant med Kriminalvårdens officiella statistik, vilken under en rad år klart och tydligt angivit samtliga ickesvenska nationaliteter som överrepresenterade i brottslighet. Senast jag kollade var det f.ö. gambianska medborgare som var mest överrepresenterade, med en faktor på hela 2 000 ggr.

"Saklig" SD-kritik från regeringshåll

Sverigedemokraterna är äckliga brunskjortor, tycker Jakob Forssmed (kd), statssekreterare i regeringens samordningskansli.

Regeringens bekämpning av SD ter sig allt mer sansad och förnuftig. Inte.

Ingen riktig man

Fredrik Reinfeldt tänker debattvägra mot Sverigedemokraterna. Klacken ropar: "Stå upp som en riktig man, stå upp som en riktig man!".

Har Mona Sahlin, så måste du.

SD = Latryggar

"Sverigedemokraterna har inte ansträngt sig själv tillräckligt mycket för att hitta lokaler att ha sitt riksårsmöte på i Sverige. Så de flyr över frihetsbron till Köpenhamn i Danmark för att avhålla riksårsmöte där istället. Sverigedemokraterna blir Danmarkdemokraterna."

[Marko Huttunen (m)]

Bloggen kan bara instämma!

Likabehandling för SD

Partisekreterare Per Schlingmann (m) om Sverigedemokraterna:

- Vår utgångspunkt är att de ska behandlas som vilket annat parti som helst, annars gör man det möjligt för dem att fortsätta framställa sig som särbehandlade. De kommer att kunna fortsätta spela kortet att de är antietablissemang och vi andra etablissemangspartier.

Att Sverigedemokraterna ska behandlas som vilket annat parti som helst är exakt vad denna blogg förespråkar (vilket INTE innebär att alla ska tvingas att tycka om SD). Bra sagt av Schlingmann!

Tobé

Först byggde moderate riksdagsman Tomas Tobé (bilden) vidare på en ny vandringssägen (emanerande från Sveavägen 68) och påstod att böckerna En tom säck kan inte stå, Mångkultur och välfärd och Den judiska rasismen har kultstatus inom Sverigedemokraterna.

Sen ilsknade kommunfullmäktigeledamoten Erik Almqvist (sd) till och menade (ironiskt) att böckerna Kommunistiska manifestet, Fittstim och Mein Kampf har motsvarande kultstatus hos moderaterna. Här glömde Almqvist Godwins lag, och skämtet saknade pricken över i:et.

Teaterviskning från bloggen till Almqvist: Varför inte påstå att det är Börsguiden, Adelskalendern och Dunkla drifter och mörka motiv som ligger på varje heltidsarvoderad moderats nattduksbord? Det finns nog AFA:iter och SD:are som tror att de flesta moderater egentligen är nazister, men i verkligheten så tror folk snarare att moderater är överklassiga, penninghungriga egoister.

Söderbaum

Jag vill minnas att den alltid aktive Jocke Larsson för ett tag sedan länkade från sin mensjevikblogg till Jakob E:son Söderbaum. Länken finns inte längre, troligen togs den bort på Söderbaums egen begäran.

Politiskt tillhör uppenbarligen Söderbaum det som Hans Wallmark en gång kallade "geronterna", d.v.s. de riktigt, riktigt konservativa. Men om Sverigedemokraterna tycker Söderbaum inte, förhoppningarna från sverigedemokratiskt håll till trots. Dett är något som han framhållit först i en artikel i senaste numret av Captus Tidning och igår i sin personliga blogg.

"Sverigedemokraterna - ett hot mot konservatismen", är Söderbaums paroll. Skälen härrör sig till svensk borgerlighets beröringsångest och den sverigedemokratiska partihistorien.

Moderaterna har under veckoslutet hållit sina partidagar. De etablerade partiernas problem med Sverigedemokraterna aktualiserades ånyo. Hur bör ljusets riddarvakt agera för att hålla mörkermännen utanför riksdagen vid nästa val?

Moderaterna vill "markera tydligare mot Sverigedemokraterna och debatten ska tas med deras företrädare ute i kommunerna, oftare och hårdare".

Moderaterna tror dock att det inte längre lönar sig att "frysa ut" SD.

Sossarnas partisekreterare Marita Ulvskog tror däremot att utfrysning fortfarande är en framkomlig väg.

Allt oftare talas det i medierna om att man måste "ta debatten" med SD, att man måste "avslöja" partiet och att allting egentligen handlar om "folkbildning".

Ännu är det få som förstått att Sverigedemokraternas budskap nått för långt för att fiffel och rena propagandaknep ska kunna löna sig i kampen mot partiet. Det enda som hjälper är att gå antietablissemangs-/antiinvandraropinionen till mötes.

Det säkraste sättet att hålla SD ute är att genomföra de viktigaste delarna av partiets politik. Det gäller att göra detta snabbt, innan SD hinner dra till sig respektabelt folk och öka sin trovärdighet som organisation. Tyvärr kommer detta inte att hända - socialdemokratiska partiet väljer tvärtom Mona Sahlin till ny partiordförande. Valet av henne kan jämföras med Titanics gir rakt in i isberget.

Debatten fortsätter i Dagen

KDU-ordföranden Ella Bohlin, själv gammal L.O:are, går i tidningen Dagen på fredagen i direkt svaromål efter Erik Almqvists sverigedemokratiska debattartikel i samma tidning.

Bohlin hävdar den fullt legitima ståndpunkten att "den jordmån vilken Erik Almqvist hämtar sin styrka ifrån bygger på misstänksamhet och rädsla för det som är annorlunda". Hennes påstående om att "Sverigedemokraternas idéer om kulturer, nationalism och rastillhörighet är och förblir väsenskilt från den kristna etiken" stämmer dock inte.

Sverigedemokraternas specifika inställning i de stora frågeställningarna om kultur, nationalism och ras må vara okristlig - därom tvistar politikerna idag. Men att använda ordet väsensskilt, som Bohlin gör, är inte rätt.

För det första: Nationalismen är ett bärande begrepp i Nya testamentet. För det andra: Det är fullt möjligt att förena en rasligt uppdelad stat med kristendomen, en religion som i och för sig inte har något emot slaveri, utrotningskrig och mycket annat. För det tredje: SD har aldrig i något officiellt sammanhang erkänt rastillhörigheten någon politisk betydelse. Överhuvudtaget har man (liksom så gott som alla andra politiska partier i Sverige) inte velat kännas vid rasfrågan som sådan.

SD, en kulturell rörelse

"Sverigedemokraterna har vuxit sig starka eftersom många upplever att det finns en politisk klass, grupper av människor som styr dagordningen och alltid ser till att få det som de vill. Man ska inte överskatta frågan om invandringen. Förvisso är den partiets formellt centrala del, men den har också blivit en yttre symbol för något större, för en kulturell rörelse av ett slag som inte funnits i svensk politik på länge. Kort sagt handlar sverigedemokratisk politik om identitet, vilket är ganska fascinerande."

Carl-Robert Lindgren, Sverigedemokraternas skickligaste och mest vältalige agitator av idag, har förstått hur folket i SD:s particentral känner. Då är väl allt frid och fröjd, och de socialdemokratiska marscherna kan ställas in?

Kanske inte. Problemet i detta sammanhang är att den sverigedemokratiska particentralen inte är i takt med sitt fotfolk. På gatan är repatrieringsivern fortfarande tusen gånger viktigare än sökandet efter nationell identitet. Här märks frånvaron av eget medlemskort i SD för Carl-Robert Lindgren.

Läs gärna Carl-Roberts ovan citerade debattartikel i Captus. Hans välfunna ord får den inte lika intutitive och samtidigt mer teoretiserande Simon Westbergs ord att komma på skam.

Centerkritik mot antiregionalism

Centerpartikeln Ilan Sadé kritiserar i sin blogg idag uttalandet från Sverigedemokraterna i Region Skåne angående Ansvarskommitténs skandalösa slutbetänkande. Sadé betecknar uttalandet som "märkligt" och anklagar i praktiken (sd):arna för att vara nationalister.

Låt oss se om de skånska sverigedemokraterna börjar darra på manschetten. Kanske kan man hämta styrka hos den store Rudolf Kjellén: "Där de blågula färgerna vajar skall man se oss i främsta ledet bland kämparna!"

Federley om nationalister

"Nazister, annat raspack och nationalister brukar beskrivas som högerextrema. De flesta av dem ha en tendens att vara socialister med inslag av nationalism och rastänkande."

Nytt parti (kristet)

En frikyrkoledare kritiserar i Dagen Sverigedemokraterna och övriga abortvänliga partier. Det är dags för ett nytt parti, menar han. Sannolikt ligger det just så till: Ett nytt parti har större chanser att få de kristna rösterna i riksdagsvalet 2010 än vad Sverigedemokraterna kommer att ha det året.

SD kritiseras i Captus

Svinhugget från sverigedemokratiske partisekreteraren Björn Söder mot heimdalitiske tidskriftsredaktören Simon Westberg går igen i senaste numret av Tidningen Captus, trots att Söder tagit tillbaka vad han anklagat Westberg för att vara och bett om ursäkt.

I sin artikel frånkänner Westberg Sd:s ideologi varje spår av konservatism.

Bloggen har tidigare anmärkt att konservatismen är ett alltför vagt och vitt begrepp för att kunna klassificeras som överideologi i någon rimlig mening, något som under senaste året förts fram av vissa yngre sverigedemokratiska aktivister.

Ska då konservatismen ses som en ideologi? Ja, en ideologi som kan ta sig olika skepnader. Det sverigedemokratiska principprogrammets tal om idémässig inspiration "av såväl det förra sekelskiftets svenska nationalkonservatism som delar av den socialdemokratiska folkhemstanken" kan i den begränsade interna debatten som föregick antagandet av principprogrammet 2003 skrivas mycket kortare, och i ett ord sammanfattas med "unghöger"; än med referenser till Rudolf Kjellén, än med referenser till den mer vänsterinriktade Teodor Holmberg. Men denna form av konservatism är bara en av flera tänkbara. Westberg förefaller för sin del godkänna endast en snävt avgränsad världsåskådning såsom konservativ.

I artikeln, som heter "Det estetiska måste vara underordnat moralen", tar Westberg sin utgångspukt i Russell Kirks definition av konservatismen, och beskriver som dess första och viktigaste princip tron på en "evig, universell och transcendental moralisk ordning". Han underkänner sedan Sd:s ibland anförda anspråk på att företräda en form av konservativt tänkande, och jämför t.o.m. - utan namns nämnande (d.v.s. undvikande Godwins lag) - detta parti med de gamla tyska nazisterna.

Westberg ser i Sd ett parti "som försöker underordna den moraliska ordningen en estetisk ordning". Han jämför sedan Sd med Action francaise och menar att bägge dessa organisationer utgör delar av en större radikal-estetisk strömning. Liknelsen är välfunnen; liksom bloggen gjort vid flera tillfällen (bl.a. här), noterar Westberg hur Sd (vars partiledning i stort sett helt består av hundhedningar) försöker utnyttja kyrkan som sekulär kulturbärare. Action francaise, lett av "agnostiker", ville använda sig av den romerska kyrkan av samma skäl, och anhängarna exkommunicerades därför kollektivt av påven.

Den kritiska analysen från Westbergs sida hade kunnat drabba de konservativa schatteringarna inom Sd med full dysterhet, men mycket av den sakligt underbyggda kritiken mot partiet tappar sin kraft när Westberg själv mot slutet av sin artikel darrar till, kanske under det andliga trycket av sin Förenings borgerliga klassintressen. Således rundar han av med en individualistisk formulering och en ren hyllning av Mångfalden, där han beskriver denna som en förutsättning för civilisation.

Trots sist sagda brister med Westbergs artikel bör den kaxigare yngsta generationen i sverigedemokraterna stanna till och tänka efter att ha tagit del av Westbergs utgjutningar. Mina egna slutsatser är:

Sd programmatiska ideologi är idag, oaktat protesterna från kristdemokrater (som Westberg) och moderater, en form av konservatism

Det finns stora likheter mellan Sd och Action francaise, samt att

Björn Söder bör tygla sin impulsivitet så att han hädanefter inte väcker den björn som sover