Passivt

De flesta dagarna är det tyst från Sverigedemokraterna. Själva hörs de inte i debatten; orsaken är främst passivitet och bristande analysförmåga. Igår kväll tänkte jag i alla fall, att nu går de väl loss. Men efter att ha observerat nyhetsflöd och bloggosfär under dagen finner jag att SD:s insatser begränsar sig till noteringar en passant från sdblogg.se och från anonyma bloggen Fröken Sverige, och då har det enbart handlat om fusket på SFI, inget har sagts om Ilskan.

Många icke sverigedemokrater har däremot haft saker att säga om Uppdrag gransknings reportage om Invandringssverige. En anonym stockholmsbloggare vid namn Wahlstedt skriver så här:

Jag var en av få som prioriterade gårdagens Uppdrag Granskning framför Idol. Jag kan med eftertryck framföra att det var ett av årets mest stötande TV-program alla kategorier.

Tänk dig att få se två arabkvinnor som har bott i Sverige 6 respektive 11 år, och dom har inte ens bemödat sig att lära sig språket. På frågan varför dom inte har börjat på SFI (Svenska För Invandrare) tidigare påstår dom sig inte ha haft tid, då dom har varit fullt upptagna av att föda barn och laga mat.

Inte mindre intressant var det att se klipp från gamla Stripteaseprogram med Josefsson i centrum. Ilskan från gubbarna i bastun över att sättas på undantag i sitt eget land. Reaktionerna från svenska husmödrar på 60-talet över de ökande brotten mot de sociala konventionerna.

Den sverigedemokratiska particentralen har snöat in på islam. På Konsum i Uppsala kunde man idag på stora välkomstskyltar läsa "Idag börjar vi fira fastemånaden Ramadan". Vi lär få läsa ett och annat om företeelsen på SD-Kuriren under den kommande månaden, misstänker jag.

Sverigedemokraterna är ett tråkigt parti. Det intressantaste exemplet på agitation från de nationella de senaste åren lär ha varit ND:s mengalblad (pdf). Designen var skit, men teserna tänkvärda: 1) Stoppa våldet mot svenskarna, 2) stoppa rasismen mot svenskarna, och 3) stoppa diskrimineringen av svenskarna.

Feministiskt utspel av SD Malmö

Sverigedemokraterna är verkligen ett parti som kan sila mygg och svälja elefanter. Häromdagen var det ett väldigt hallå för att SD Ängelholm gått med på att ta emot tio stackars nyinvandrade ungdomar.

Sen går chefsinkvisitorn själv, Mattias Karlsson, och skriver på Europeiska jämställdhetsdeklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå, upprättad med stöd av EU-kommissionen av samarbetsorganisationen för de Europeiska kommun- och regionförbunden, CEMR. Han säljer sig till den internationella feminismen rakt av!

Det fräckaste av alltihop får vi tyvärr läsa på herr Karlssons partiblogg. Där påstår han att SD Malmö inte alls godtagit jämställdhetsdeklarationen.

"Samtliga partier utom Sd tycker att det är helt fantastiskt att kommunen nu skall "kvotera mera" på basis av kön och etnicitet, införa uppförandenormer på kommunens arbetsplatser i syfte att utradera allt typiskt manligt respektive kvinnligt beteende, samt rensa ut litteratur från stadens bibliotek som inte håller det genuspedagogiska måttet och därmed riskerar att bevara "stereotypa könsroller"."

Här väljer jag dock att tro på Sydsvenska dagbladet Snällposten, där det står att fullmäktige var enigt, och att SD "kände sig tvungna".

- De positiva delarna väger tyngre, enligt Emma Westergren (sd).

Beslutet fattades på initiativ av det vänsterpartistiska demokratikommunalrådet Anneli Philipsson, som bl.a. karakteriserar jämställdhetsdeklarationen på så här sätt.

- Genom att ansluta oss till den Europeiska deklarationen förbinder vi oss att ha ett genusperspektiv på vår kommunala verksamhet.

Malmö kommun måste nu inom 2 år implementera en europaunionell jämställdhetsplan på basis av jämställdhetsdeklarationen.

Rem carpem

Sverigedemokraternas presskille Mattias Karlsson har börjat bli smålat på gamla da'r, så han har skaffat sig två assistenter: Herrar Kinnunen och Almqvist tituleras biträdande pressekreterare. Deras första pressmeddelande blev dock inte så bra. De blev så långrandiga om "fackförbundens och Socialdemokraternas attacker" för två da'r se'n att budskapet inte gick hem.

Rem carpem, verba sequentur!

Inför RÅ: Presentation av PS

Partiordförande

Jimmie Åkesson, listerlänning som blev aktiv i partiet i så unga år att han satt i PS redan innan han hunnit fylla 18. Har fått ett orättvist rykte om att vara liberal, något som dock motsägs av att han var Windeskogs parhäst i SDU-ledningen redan från start 1998 och fick dennes välsignelse att ta över som ordförande 2000. Sedan barkbrödsnationalismen börjat tappa fart på allvar matchades han fram av nära och kära i partiet, och blev 2005 partiledare, något som underlättats av att han legat lågt under åren i PS. Under hans tid som ordförande har det börjat hända saker i SD. Han kommer till RÅ stärkt av den senaste tidens acceptans av partiet i den politiska klassen, men skadad av dåliga opinionssiffror.

Vice ordföranden

Jonas Åkerlund, begravningsentreprenör från Stockholm, men faktiskt en av de gladare gamängerna i partiet. Var med på riksnivå vid mitten av 1990-talet när han bodde på Västkusten, men sysslade sen bara med Radio SD under signaturen "Victor", tills han 2002 åter trädde fram i strålkastarljuset. Höll under en kort period barkbrödsnationalisterna stången i SD Stockholm, men hälsan satte stopp och i samband med avsättningen av Jansson gick Åkerlund istället in i partipresidiet.

Anna Hagwall är ett nytt tillskott i partiet. Hon tog mod till sig i glädjen över att Sten Andersson värvats av SD 2002 och steg snabbt i graderna. Inkvoterad i PS för att representera dels kvinnorna och dels invandrarna (Anna är född i Ungern).

Ledamöter

Björn Söder, blev partiets IT-guru redan i slutet av 1990-talet, men höll sig mest till SDU och kompisen Jimmie tills han 2001 åter lät sig väljas till PS. Söder är mannen bakom den långsiktiga planen för att modernisera SD och öka "skåningarnas" makt. I detta syfte började han machiavelliskt spela med både Bunker och Förnyare från 2002 för att sedan lotsa fram nuvarande partiordförande 2005. Idag är han en i "D4". Söder är tidigare medlem i Front National och kåraktiv i Lund. Snygga kostymer och ännu snyggare fru.

Arnold Boström, partikassör, primus motor, styrkelyftare och den ende sverigedemokraten i världen som har examen från Handelshögskolan i Stockholm. Vände sig efter incidenterna vid PS-mötet i Uddevalla i december 2001 mot Jansson, men gjorde ett lappkast kring årsskiftet 2002/2003 och blev åter kompis med grabbarna i Bunkern. D4:orna har på årets RÅ ofint nog tänkt avpollettera gamle Arnold från SD Riks. Det försökte man sig på även 2005, men insåg i sista minuten att man inte klarar sig utan honom.

Daniel Spiik, lite godtrogen Närkebonde med världens tjockaste glasögon. Spiik är arbetsnarkoman som bollar med minst tre jobb i taget. Obegripligt nog lyckas han sköta en hel del partijobb också. Har suttit utfyllnad i PS ett par år och tänkte lägga av i år, men har övertalats av förebilden Jansson att frondera mot partiledningen. Kvoten närkingar.

Yngve Johansson, jovialisk brevbärare i västvärmländska småstaden Arvika. Fyller kvoten värmlänningar.

Richard Jomshof, gammal synthrockare som aktiverade sig i lokala partiet Svensk Samling i Helsingborg. Sverigedemokratisk chefredaktör blev han i Lund, där han förstås lärde känna övriga delar av "D4". Av Söder ansedd som lite för vek i förhandlingar, men med gott förtroende bland medlemmar och aktiva inte bara i nuvarande bostadslänet Blekinge utan även hemma i Skåne. Tack vare Jomshof är SD idag en stark politisk kraft i Karlskrona.

Mattias Karlsson, den fjärde "D4"-killen, och sedan 2003 även partiets presskille. Dessförinnan var han ombudsman i SDU och såg ut som en skinhead, trots att han är så liberal att han är feminist. Idag måhända partiets bäste tidningsagitator, och med all sannolikhet en ikon för den filosemitiska kretsen kring Erik Almqvist i Lund.

Lars Isovaara, trevlig kille från Skellefteå, som fått förtroendet att representera lappmarken och de handikappade i PS (han sitter i rullstol).

Margareta Sandstedt, attraktiv gävlebo som ingår i kvoten kvinnor och Gävle. Flitig skribent. När Margareta först dök upp lagom till kyrkovalet 2005 drog hennes stil åt Åsa Nisse-hållet, men numera har hon slipat på sin stil så hon inte behöver skämmas för någon; hon står troligen längre åt höger politiskt än nyligen framlidne greve Stenbock.

David Lång, dök upp 2002. Verkade lovande, studerade nationalekonomi m.m. men drogs av oförklarliga skäl mot Rinderheim och Stockholmsbunkern. D4 vill peta honom i år. Jansson lyfter i tidningarna faktiskt fram Lång och inte Boström som den stora skandalen i valberedningsförslaget till ny styrelse.

Martin Kinnunen, en snabbt stigande stjärna för en mandatperiod sedan i egenskap av att vara den ende unge aktive stockholmaren utanför det heidiabrahamsonska nätverket (vid den tiden var dessutom de allra flesta unga nationella stockholmare med i ND). Intelligent. Fortfarande en av mycket få stockholmare partiledningen riktigt kan lita på. Anses av vissa i SD Stockholm inte vara lämplig i PS på grund av sin finsk-ugriska börd. Kinnunen sitter i PS som SDU-ordförande. Kritiseras inom sitt förbund sedan senaste tallinnresan för bristande social förmåga. Unik som heltidsarvoderad kanslichef på grund av beslutet förra hösten att sluta skicka ut infopaket, det dummaste beslutet i SD:s historia.

Suppleanter

Peter Ekholm representerar SD Väst, Tony Wiklander är gammal ordförande för Skånes Väl.

Inte nominerade som suppleanter för ett år till är Eskilstunakillarna Adam Marttinen och Christer Axelsson, omtalade fackombudet Allan Jönsson och göteborgaren Peter Martini.

Nya

Bland de nya nominerade är Per Björklunds namn mest anmärkningsvärt, eftersom han blir ännu en bleking, tillpåköpet på ordinarie ledamotsplats. Känd bl.a. som författare till handlingsprogram. I Älvsborgs län har Peo Ejderhall ett gott namn ute bland folk, och föreslås i år förstärka representationen för västsvenskarna när nu Martini inte föreslås för omval. Örebroaren David Kronlid föreslås som suppleant, och har snabbt blivit ett ledande namn för de ynge konservativa i SD.

Kent Ekeroth blev hastigt och lustigt internationell sekreterare, och föreslås i konsekvens med detta få ta plats i PS. Han intar dock en kontroversiell ståndpunkt i Mellanösterproblematiken i ett parti som fortfarande inte vill sträcka sig längre än till Staten Israels rätt att existera.

Överallt dessa feminister!

...jaså, Mattias håller fast vid sin särartsfeminism? Tänk att det inte finns ett enda antifeminstiskt parti!

Fiasko

Particentralens misslyckande med att få till stånd ett riksårsmöte ens i Danmark är ett hot framförallt mot interndemokratin i partiet Sverigedemokraterna. Nu är RÅ inställt på obestämd tid. När mötet väl kommer till stånd är det ett demokratiskt anständighetskrav att den person som haft ansvaret för de praktiska arrangemangen kring RÅ ställer sin plats i partistyrelsen till förfogande.

Är det Afa:s fel att det inte blir RÅ? Eller några dumma hotelldirektörers? Jag vill minnas att SD under sina tidiga år genomförde ett RÅ ute på en parkeringsplats på grund av svårigheter med att hyra lämplig lokal. Vill man så går det.

Armlängds avstånd

Världens argaste sverigedemokrat, presskillen Mattias Karlsson, utesluter inte att SD åker ut till Grand Hôtel Saltsjöbaden och håller en riktig, gammaldags demonstration mot hotelledningen. Efter avbokningen av riksårsmötet har hotellet även hängts ut i media av vår vän Karlsson.

Men det låter väl som ett bra sätt, om man nu verkligen vill tvinga landets lokaluthyrare att hålla armlängds avstånd till sitt parti? Alltså: Ringer SD för att boka lokal - då gäller det att göra sig oanträffbar. Annars kan det hela sluta med att man får springa gatlopp.

Cynism bekräftad

25 juli förra året varnade bloggen den sverigedemokratiska particentralen för att anmäla en ensam, orutinerad 19-årig flicka till kommunvalet i hälsingska Nordanstig.

Nu har flickebarnet gett upp. Hoppas hon inte förstört sin framtid på sitt halvår som (sd)-politiker.

För mycket, för sent

"Under nomineringsprocessen inför valet gjorde sverigedemokraternas Västdistrikt bedömningen att Linds föredömliga återanpassning och den oklanderliga vandel han visat på senare år tillsammans med den tydliga ånger han uttryckt över sina gärningar och det faktum att sjukdom funnits med i bilden, sammantaget gjorde att han kunde tillåtas representera partiet trots sitt förflutna."

Vad är detta - en svensk partistyrelse eller den påvliga inkvisitionen under motreformationen? Har man tagit f-n (eller Lind) i båten, då får man ro den i land!

Zlatandebatten

Borde Mattias avgå från programkommissionen?

Tanken svindlar

Nu har den sverigedemokratiska particentralen äntligen reagerat på Ansvarskommitténs förslag att krossa länsindelningen och införa EU-anpassade storregioner i Sverige. Björn Söder tar för SD Syds del bestämt avstånd från kommittébetänkandet, om än på det sirligt byråkratiska språk han tillägnat sig sedan han blev yrkespolitiker.

Partiledaren Jimmie Åkesson ger ifrån sig betydligt mer bekymmersamma signaler. I en ovanligt lång och resonerande postning frågar han sig (retoriskt) om "big is beautiful". Bland annat skriver han "Oundvikligen kommer den nya regionindelningen att skapa såväl vinnare som förlorare."

Det är väl aldrig så att Åkesson bereder sig på att svika sina väljare och välkomna en regionindelning? Tanken svindlar.

"Det är skamligt"

I ett samtal med lokalkorrespondenten Kenth Bergmark i Norrbottenskuriren idag instämmer Alf Johansson, fullmäktigeledamot (sd) i Gällivare, i bloggens bedömning av läget i sverigedemokraterna. Även de lokala medlemmarna verkar ha kommit till insikt i frågan.

- De har också reagerat på det dåliga stöder från partiledningen. Inte ens en gratulation har vi fått för att vi tog en plats här. Det är skamligt. Det är Guds tur att vi inte klarade fyra procent i riksdagsvalet. Vi skulle inte klara av en riksdagsplats i dag. Vi är alldeles för oorganiserade.

- Men med distriktet har jag bra kontakter. Men medlemmarna är besvikna och vad jag hört kommer det att bli avhopp bland sverigedemokraternas medlemmar i Gällivare som förstår min situation. De är väldigt irriterade över bristen på stöd från centralt håll, säger Johansson till tidningen.

Inget stöd och inget intresse, alltså. Under tiden ligger partipamparna (åtminstone en av dem) och steker fläsket på playan. Ska det bli något av med Sd, då måste det röras om rejält i grytan.

Årsmötet i Lund

Sdu-höjdaren Erik Almqvist gick miste om ordförandeposten när SD Lund höll årsmöte 20 januari, rapporterar SD-Kuriren idag. Ordförandeposten gick istället till den halvtidsarvoderade fullmäktigesuppleanten Hans-Olof Andersson, 40, till yrket tidningsbud.

Andersson tillhör de sverigedemokrater som drar alltför långtgående växlar på FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och använde i ett uttalande efter årsmötet felaktigt deklarationen som ett slagträ mot Lund kommuns mångfaldsplan, som han påstod strida jämväl mot svensk lag.

Particentralen i Lund låter sig representeras i kommunföreningens styrelse av på orten bosatte men av Malmö kommun heltidsarvoderade Mattias Karlsson.

Organisatorisk oreda

När jag igår förmiddag läste i östgötapressen att Sd:s distriktsordförande Adam Linnerheim slagit vantarna i det politiska bordet började jag omedelbart att hålla ett scannande öga på sverigedemokraternas officiella mediakanaler. Inte ett ord.

Strax efter midnatt natten till idag, över ett dygn efter Linnerheims dramatiska pressmeddelande, kommer så ett lakoniskt meddelande i SD-Kurirens nätupplaga att Linnerheim på i pressmeddelandet angivna grunder hoppat av.

Vad har alltså hänt? Adam Linnerheim hoppade av utan föregående kontakt i ärendet med SD Riks, vilket är mycket märkligt i och med att Linnerheim i alla fall varit distriktsordförande i Östergötland. När sedan avhoppet kommer tar det en full dag för den sverigedemokratiska particentralen i Lund att vakna till och reagera.

Hur kan ett så oorganiserat parti hoppas på riksdagen redan om 4 år?

---

Tillägg 2007-01-18 11.00: - Det var nytt för mig. Det var väldigt tråkigt att höra, säger presstalesmannen Jonas Åkerlund till Expressen.se.

Gnäll mindre och trovärdigt, Karlsson

"Att som företrädare för en intresseorganisation tacka nej till en inbjudan från det snabbast växande och största partiet utanför riksdagen...kan knappast beskrivas som någonting annat än ett klockrent tjänstefel."

Har Sverigedemokraternas pressekreterare Mattias Karlsson rätt, eller driver han bara propaganda efter att ha snubbats av frivilligorganisationer som Karlsson velat bjuda in till en kommunpolitisk sd-konferens?

Rätt svar är propagandaalternativet. De inbjudna organisationerna, som ju inte alls är neutrala eller vänligt inställda till SD, insåg självklart att partiet ville "låna goodwill". Därför avböjde man deltagande i konferensen.

Karlssons agerande är inte fel, när han nu slår på stora trumman och anklagar de avböjande frivilligorganisationerna. Men varför försöker han låtsas att organisationerna ifråga är eller måste vara neutrala/objektiva? Här går han ett steg för långt. Jag vågar nog säga att mycket få personer väntar sig att så skulle vara fallet, speciellt med SD, ett parti som har extremt låg "approval rating".

Mer trovärdigt vore att acceptera att frivilligorganisationerna har egna politiska agendor. SD kunde väl ta detta som intäkt för att börja med entrism? Det gick ju bra i fallet Skattebetalarna. Bra, men inte ändå fram; dit kanske man når nästa gång?

Äntligen, Karlsson!

Äntligen har världens argaste sverigedemokrat infört modererade kommentarer på sin partiblogg. Det var inte ett ögonblick för tidigt, även om jag nog får säga att denna blogg därigenom tappa många fina framtida citat.