"Men vad ska SD tycka om Ansvarskommittén tycker du då? Här i Skåne består ju SD till en stor del av f.d. lokalpartister, som när de 1998-2002 satt i regionfullmäktige i Skåne inget hellre ville än se ett självstyrande Skåne. Har svårt att tänka mig att dessa individer plötsligt skulle ha blivit centralstatsivrare."
Citatet är från en kommentar till min postning om SD:s uteblivna respons till Ansvarskommitténs väntade kontroversiella och antinationalistiska slutbetänkande. Med tanke på den hårda ideologiska bindning som de flesta SD-aktivister känner gentemot nationalismen är frågan som ställs i citatet högintressant.I valet september 2006 växte Sverigedemokraterna rejält ifråga om politiska resurser och respekt från det politiska etablissemanget. Partikadrernas numerär har dock inte hängt med, vare sig före eller efter valet, vilket understryker att ett större parti för SD också innebär större problem: Till följd av partikadrernas litenhet har ett ansenligt antal gamla "lokalpartister" (som i tid kände av opinionssvängningen mot SD) snabbt satts på förtroendeposter inom SD och för SD:s räkning inom kommuner och landsting i Skåne.
Hur kommer då partiaktivisternas och övriga partiveteraners nationalism att kunna förenas med just den separatism och regionalism som man kan förutsätta att de skånska lokalpartisterna egentligen står för? Vilka konflikter har vi att vänta? Vad kan väljarna vänta sig under mandatperioden? När Ansvarskommitténs förslag under mandatperioden kommer upp för beslut kommer i högre grad än tidigare Sverigedemokraterna visa sig vara ett parti med janusansikte.
Se även De håller en tiger i svansen och SD-väljarens objektiva argument,
