"Obefintlig risk för återfall", sade de ansvariga läkarna på rättspsyk i Jönköping till den lättledda länsrätten. Frigivningssedeln skrevs på. Några månader senare; en kniv är begravd i åttaårings bröst.
Vad som slår mig är hur kuvade svenskar är. Mentaliteten i samhället, om man ska tro TV-nyheterna, liknar "hej, kom och slå mig". Inga folkmassor samlas med knölpåkar utanför rättspsyk eller häktet. Istället lufsar man för en gångs skull ner till närmaste svenskkyrkliga lokal för att där prata av sig med präster, diakoner, terapeuter och socionomer. Får man bara lätta på trycket, gråta en skvätt, skriva på en namninsamling mot Våldet; då står man beredd när blint, okuvat våld slår till härnäst.
