22 januari 2007

Kuggebodarånet

10 januari gjorde jag en postning om Jan Rumes (sd) överklagan av ett beslut på soc i Ronneby innebärande att hans socialbidrag minskas med det arvode han får som Sd: gruppledare i kommunfullmäktige. Rume, som tydligen ser det som naturligt att han ska behandlas bättre än andra, gick i taket när han igår upptäckte postningen och började bombardera mig med diverse märkliga meddelanden.

Tydligen blev Rume en gång i tiden dömd som inblandad i det s.k. Kuggebodarånet 1993 nere i Blekinge. Han fungerade enligt tingsrätten som chaufför åt den kumpan som under en utflykt i det blekingska havsbandet rånade en pensionär på pengar och några kameror. Efter en klumpigt genomförd polisutredning dömdes Rume till skyddstillsyn i tingsrätten, och nekades prövningstillstånd till hovrätten, trots biträde av kändisadvokaten Peter Althin.

Sedan möjligheterna till överklagan uttömts har Rume bearbetat rikspolisstyrelsen, justitieombudsmannen och justitiekanslern med klagoskrifter, men till ingen nytta. Vad jag förstår har hela hans existens genomsyrats av den stora oförrätt han anser sig ha blivit utsatt för i och med den fällande domen för Kuggebodarånet, trots att han alltså inte ens dömdes till fängelse!

Redan den kortvariga kontakt jag själv haft med Jan Rume har gett mig den tydliga känslan av att Rume alltid måste ha rätt, och att han har väldigt svårt att bearbeta andra människors argument. Vad jag säger avslutningsvis är därför riktat till andra än Rume:

Har du blivit orättvist dömd? Du är inte ensam; Sveriges domstolar är klassdomstolar, och är inte alltid befolkade av de mest begåvade och kunniga juristerna. Men den som kastar bort sitt liv på att försöka vindicera en felaktig dom är en person som likt Don Quixote slåss med väderkvarnar. Lägg det gamla bakom dig, och fortsätt att leva ditt liv!

  • Mindre redigering 2007-01-22 23.00, bort med en övertydlighet efter feedback från SD Hbg.