| Pinsamt att du sänker dig till att försöka ge "wzups" monomana tramsande om nyliberalism understöd. "Personligen håller jag med i mycket av vad Söder tycker i sak, men SD:s partiopinion är nog ofta på annat ställe." Finns inga belägg för det. Tvärtom. T ex så var det Söder som drev frågan om partisymbolsbytet och där blev det ju en överväldigande seger för hans linje. Söder tycks vara väldigt mycket i samklang med partiets utveckling, till skillnad från de kvarvarande resterna av bunkern. |
Men Funebo har oftast rätt, och ett bevis kom snabbt den här gången. Igår kväll kom det upp ett anonymt inlägg från en SD:are på nationell.nu, under rubriken "SD - nationellt eller liberalt?". Några av de riktigt träffande formuleringarna:
Visserligen så är det så att de självutnämnda väktarna av Svensk Nationalism den här gången plockat ut De fyras gäng som syndabockar för utvecklingen i en rörelse som hela tiden växer genom delning, men fakta visar otvetydigt att det ligger mycket i det anonyma angreppet på nationell.nu.Det finns en liten men väldigt högljudd grupp inom SD som har bestämt sig för att en liberalisering av budskapet är rätt sätt att ta sig fram. Kärnan i den gruppen är ett kompisgäng på fyra personer från Skåne: nya partiledaren Jimmie Åkesson, SD-Kurirens redaktör Richard Jomshof, Björn Söder och Mattias Karlsson. Nu är det alltså en grupp som styr som använder sig av "kulturistiska" argument, för det är det de har låst sig vid. Man ska "assimilera" andra folk till Sveriges kultur. Då och då har de erkänt för sina närmaste att de inte själva riktigt tror på det, att även de vill repatriera invandrarna, men de tror att det här är den taktik som ska bära fram dem i media. Men de sitter inte säkert. På riksstämman 2005, samma år som Jimmie Åkesson valdes till ordförande, röstade stämman också igenom en konkret handlingsplan mot invandring, 33 första steg, mot Åkessons och resten av styrelsens våldsamma protester. Även 2006 har det visat sig att en stor andel skåningar, och andra ute i landet, är beredda att rösta emot partistyrelsen. Och det i ett valår. Då kan man föreställa sig vad som kan hända på riksstämman 2007, när det inte finns ett val att förbereda samma år. De håller en tiger om svansen och kan inte släppa taget, så de brer på så mycket som möjligt i hopp om att motståndarna i partiet ska sluta hellre än att förknippas med sådan politisk korrekthet.
De fakta som gäller för sverigedemokraterna inför valet i år, är
att partiet har ett janusansikte, ibland innanför den konstitutionella arken, ibland ett extremparti utanför, och att en väljare givetvis inte kan lita på ett sådant parti,
att greppet runt tigerns svans snabbt kan tappas, den nuvarande "liberala" partiledningen kan vara som bortblåst så snart valet är avklarat.
Vem som egentligen har rätt eller fel i sak är en annan diskussion. Sverigedemokraterna kunde tidigare ha valt riktning mot åsanissemarxism, kosmopolitisk socialliberalism, en rent biologisk nationalism eller protonazism, och ingen kunde ha sagt att det i ideologisk mening är fel. Men nu är valet gjort, både en och flera gånger, och spårbundenheten för denna variant av socialliberal nationalism växer för vart år.
Bloggen försöker analysera SD:s göranden och låtanden utifrån det rationella och logiska perspektivet, så långt det går objektivt, på ett sätt som kan förstås av både vän och fiende till detta Sveriges mest avskydda parti.
Hur ska då "De fyras gäng" bära sig åt om man så mycket som är möjligt vill handla i konsekvens med sitt tidigare agerande? Svaret är: Nu är det i praktiken för sent, valsedlarna är sedan länge beställda. Man borde medan tid var, ha rensat ut hela den förkättrade bunkern. Det står skrivet att "om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig!" De fyras gäng klarar inte av detta. Hade man gjort det, då hade nog även personer som jag funnits kvar inom deras parti.
