33-punktsprogrammet åter på bordet!

Sverigedemokraternas partiledning publicerade sig idag genom ett mycket intressant inlägg från minoritetsmannen, Bunkerns David Lång. Han skriver i sitt inlägg att den ändring i partiets principprogram, vilket antogs vid riksårsmötet 2005 och innehöll den formuleringen att FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna är grundläggande för sverigedemokraterna, innebär "en bekräftelse på den inställning partiet haft i många år dessförinnan".

I sverigedemokraterna har förvisso lögnen en förmåga att bli sanning.

David Lång engagerade sig visserligen först 2002 i sverigedemokraterna, men han är säkert väl medveten om att FN-deklarationen för första gången nämndes inom partiet när den upphöjdes till partiets värdegrund i samband med uppgörelsen med dåvarande riksdagsmannen Sten Andersson i februari 2002. Trots enhälligt beslut i partistyrelsen 27 januari 2002 och sedan enhälligt beslut - på motion från mig - vid riksårsmötet 2003 har dock hyllandet av FN-deklarationen visat sig vara en verklig läpparnas bekännelse.

Det är förvånande att höra minoritetsman gå ut och mer eller mindre officiellt för partiet börja mixtra med värdegrunden. Vad är syftet? Bloggen är väl förtrogen med det politiska språket och dess symboler, och ska här göra en korrekt uttolkning av vad Lång egentligen sagt idag, och varför han gjort det.

1. Bunkern är missnöjd med liberaliseringarna i partiet och vill inte ställa upp för någon FN-deklaration.
   
2. Det har uppstått en orosunge kring "NSF-utrensningen" i Hässleholm.
   
3. SD-ledningen tycker att folkpartiet börjat flåsa i nacken genom Sabunis gynekologförslag från i förra veckan.
   
4. Det är ett lämpligt tillfälle för partiledningen att ompröva värdegrunden, som man ändå aldrig menat vara huggen i sten.

Till bevis för vad som närmast kan beskrivas som feberfantasier tar David Lång först till bevis Pia Kjaersgaard, som han menar redan 2001 "menade att flyktingar inte ska integreras i det danska samhället - de ska hållas utanför tills omständigheterna tillåter återvandring till hemlandet". Han underlåter att nämna vad Dansk Folkeparti skriver i sitt arbetsprogram, nämligen att partiet "har mere energisk end andre partier peget på nødvendigheden af at integrere herboende udlændinge i det danske samfund".

Lång har också fräckheten att påstå att den socialdemokratiske premiärministern i Storbritannien, Tony Blair, i sitt 12-punktsförslag för att bekämpa terrorism (från augusti 2005) gjorde uttalanden som visar att han vill omtolka FN-deklarationen.

David Lång:
"Ett stort sverigedemokratiskt inflytande över svensk politik kommer under inga omständigheter innebära ökad risk för Sverige att utsättas för sanktioner och bojkotter på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna... Mot bakgrund av vad vi redan sett från andra länder så kommer vi, efter vissa lagändringar i Sverige, kunna:"

* dra in medborgarskap för invandrare som fått dem på felaktiga grunder; ett upprepande av Rinderheims förslag till riksårsmötet i februari 2002, vilket innebär omprövningar av samtliga naturaliserade medborgarskap från 1970 och framåt.
* utvisa kriminella invandrare; osäkert vad som avses, troligen är Lång inte bekant med den största praktiska svårigheten; den att verkställa utrikes förpassningar till ej samarbetsvilliga främmande stater.
* undvika integration av flyktingar och därmed underlätta återvandring; kan inte tolkas som annat än att Lång aktivt vill motverka integration, något som strider mot ickediskrimineringsregeln i flyktingkonventionen, en konvention som SD enligt sitt eget befolkningspolitiska handlingsprogram vill följa.
* införa ett tillfälligt totalstopp för all invandring; jämför med punkt 2 i 33-punktsprogrammet, nämligen att säga upp de flyktingkonventioner som nu binder Sverige. Jämför sedan med partiledare Åkessons uttalande i mars i år: "Stoppa massinvandringen och återgå till en ansvarsfull invandringspolitik där invandringen begränsas till en nivå som inte är högre än i våra grannländer."
* arbeta för assimilering av de invandrare som har avsikten och förmågan att bli svenskar; detta kan inte tolkas som annat än att Lång vill motverka assimilationsförsök på rasfrämlingar.

Den sverigedemokratiska politiken är tyvärr (?) alltjämt ett kackalorum av sinsemellan motstridiga åsikter, uttalanden och programdokument. Vem är det tänkt, ska rösta på ett sådant parti? Den som vill göra en etnisk rensning i Sverige kan med en SD-regering finna sig i den otäcka situationen att SD genomför sitt liberala arbetsmarknadspolitiska program, och släpper arbetskraftsinvandringen fri.

Den som se en restriktiv invandringspolitik och i övrigt reformer baserade på beprövad erfarenhet (av typ Sten Andersson) kan däremot tvingas åse hur en SD-regering där "reglerna i Sverige ändras radikalt. Låt därom inga tvivel råda." Ett Sverige där ett nytt repatrieringsverk sätter högsta fart, och där integrationsplanerna ersätts med busstidtabeller till Balkan. En röst på SD kan alltså jämföras med att spela rysk roulette.