Igår avslöjade Expo att Daniel Olsson, ledare för SD:s lokalavdelning i Hässleholm, tidigare varit medlem i Nationalsocialistisk Front. Beskedet togs emot med bestörtning av SD:s pressekretariat, som inte haft en aning om saken. Olsson har fram till idag även varit vice ordförande i ungdomsdistriktet SDU Syd.
Förbundsordföranden Martin Kinnunen i SDU meddelar idag att förbundsledningen "uppmärksammats av media" på Olssons nationalsocialistiska predikament. Han har därför tvingats avgå.
- Styrelsen hyser inga tvivel om att denna person lämnat nazismen bakom sig men det skadar vårt förtroende till den graden att det inte är lämpligt att han innehar förtroendeuppdrag inom förbundet, säger Kinnunen i ett uttalande.
Bloggen frågar sig om inte förtroendet för både SD och SDU skadas mer av att ingenting händer ifråga om politiska utrensningar förrän aktuella fall "uppmärksammas i media". Allmänheten får nog gärna intrycket av att det handlar om potemkinkulisser och läpparnas bekännelse.
Ett annat perspektiv på frågan är att SD ger intryck av feghet och en ovilja att stå för gjorda överväganden. Om nu Kinnunen inte hyser några tvivel om att Olsson lämnat nazismen bakom sig, varför backar han då inte upp en av sina SDU-företrädare? Kan någon lita på SD ö.h.t.? Detta liknar inte nationell solidaritet.
