Självdestruktiva prioriteringar

Inom sverigedemokraterna prioriterar man efter eget huvud. Allt medan den publicistiska verksamheten och agitationen i folkrikare områden i landet ligger nere och partikansliet delvis har havererat, inleds en rejäl drive i den glesare bebyggda södra delen av Jämtland, det befolkningsmässigt 20:e största och SD:s svagaste län. Sveg har 2 810 invånare:

"Sverigedemokraternas kampanj för att sätta fokus på de orättvisa villkor som statens ensidiga stöd till rennäringen har orsakat har nu inletts i Jämtland. Idag talade partiordföranden Jimmie Åkesson och partiets lokale företrädare Olle Larsson vid ett torgmöte i Sveg."

Det råder i och för sig inga tvivel om att Olle Larsson är landets bäst påläste och mest engagerade förkämpe för fjällböndernas sak. I rådande läge finns det dock tre prioriteringsproblem med Åkessons norrlandsresa, sett ur SD:s partiperspektiv:

1. Det finns bara en handfull fjällbönder kvar och gruppen kan inte ses som röststark eller strategiskt viktig.
   
2. SD har mycket begränsade resurser och en nästan obefintlig organisation i större delen av landet.
   
3. Partiledaren har viktigare saker att uträtta.

Prioriteringsmässigt påminner detta lite grann om när Runar Filper och Janne Milld gjorde en norrlandsturné, och för den delen också om min egen norrlandsturné. Mycket skrik för lite ull (sade kärringen som klippte grisen).