Dagarna före riksårsmötet ställs den sverigedemokratiska partiledningen inför en mycket svår utmaning: Den i partiet allmänt respekterade Kenneth Sandberg ger verkställande utskottet en judaskyss, i det han öppet bjuder in janssonnätverket i partistyrelsen. I ett mail avsänt igår onsdag till en SD:are i Stockholm kritiserar Sandberg valberedningens förslag till ny partistyrelse, där "stora och viktiga regioner/distrikt (Gbg, Uppsala m.fl.) inte föreslås...bli representerade"
I mailet beskriver Sandberg en situation som i stort bekräftar den bild Objektiv SD-blogg givit under lång tid.
"Situationen är följande:
- Partiet befinner sig i sin troligtvis värsta kris någonsin – och det inför ett val som kanske är sista chansen att påverka Sveriges öde;
• I Göteborg råder i det närmaste strejk- och upprorstillstånd.
• I Väst som helhet är situationen en blandning av kaos och spillror.
• I Sthlm går verksamheten delvis på tomgång, med mycken frustration.
• I 75 procent av landets kommuner finns överhuvudtaget ingenting av SD-verksamhet, drygt tre år efter vårt ”parlamentariska genombrott”.
• Det råder en stor frustration bland enskilda, och stora ringar kring dessa, över icke minst det senaste årets uteslutningar och utmanövreringar. Janne Milld, BGF/SVIC, är bara ett (1) exempel på hur partiet avhänt sig värdefulla resurser.
• Senaste årets toppstyrning av Verkställande Utskottet (VU) som överträffar alla tidigare partiledningars ”bunkerstyre”, har skapat ett jäsande missnöje i partikadern."
Sandberg, som enligt bloggens uppfattning under hela sin tid i SD (från 1998) haft en naiv grundinställning, berättar vidare att han manat till försoningssammankomster mellan de stridande fraktionerna, men utan att få gehör:
"När jag då tagit upp det på PS-mötena har man kritiserat mig för att jag belastar partistyrelsens sammanträden med dylika tidskrävande ärenden, samt ironiserat och gjort aggressiva utfall!"
Märkligt är att Sandberg som gammal marxist idag inte förstår i vilka lägen konstruktiv kritik och försoning är möjlig. Om det parti han är aktiv i ska fortsätta existera och inte upplösas i allmänt kaos, så är det en självklarhet att den ena av de stridande huvudfraktionerna inom SD förr eller senare måste utesluta den andra fraktionen. Den inställning Sandberg ger uttryck för, och som partiordföranden Åkesson kompromissat med genom försöken till fredlig samexistens, leder inte till annat än ett utdraget lidande.
Det ska bli spännande att se utgången av riksårsmötet: Blir det försoning och ännu ett kliv ner i extremistgropen, eller blir det De långa knivarnas natt, ett år för tidigt?
