Förra gången det skulle hållas riksdagsval befann sig sverigedemokraterna i en övergångsperiod. Partiets nye toppkandidat, Sten Andersson, hade övertygat många om att 1999 års partiprogram innehöll mycket som hörde hemma i hedenhös. Sagt och gjort, partiet deklarerade under valkampanjen att man inte gick till val på partiprogrammet, eftersom detta strax efter valet skulle ersättas av ett principprogram. Vad som istället ansågs gälla inför mandatperioden 2002-2006 var ett valmanifest som på 2 välskrivna sidor klargjorde vad SD just då ville. Jag vill f.ö. minnas att det var jag själv och Jimmie Åkesson som stod bakom det mesta i detta valmanifest.
Tyvärr för SD så försvann detta valmanifest så gott som spårlöst när valet var "vunnet", till stor del eftersom bunkerfraktionen aldrig egentligen erkänt att valmanifestet skulle gälla framför partiprogrammet, något man först fick Björn Söders passiva stöd till. En reviderad version av valmanifestet fanns dock med i den presentation av partiet vilken följde med som bilaga till SD-Kuriren förra sommaren (se pdf), men i partiets arkiv av gamla och gällande program är valmanifestet bortcensurerat.
Vad SD egentligen byggt sin kommunalpolitik på under mandatperioden är väl inte så lätt att besvara, kanske i första hand sina egna nationalistiska samveten, för att travestera en sovjetisk formulering. Valmanifestet från 2002 har enligt min egen uppfattning en klart moderat profil. Uppfattningen framstår som rimlig om man betänker de lovord som Sten Andersson kring valet 2002 alltid uttalade om valmanifestet. Det förslag till valmanifest som SD under Mattias Karlssons ledning tagit fram till valet 2006 har däremot en tydlig vänsterpopulistisk prägel.
I förslaget heter det att sverigedemokraterna kraftigt vill höja de lägsta pensionerna och dessutom öka resurserna för äldreomsorgen. Man vill öka anslagen även till sjukvården, och tillåta privata vårdalternativ bara i den mån de är offentligfinansierade. Vidare vill man öka skatteanslagen till barnomsorgen och samtidigt öka det ekonomiska stödet till de föräldrar som vill låta mamman stanna hemma med barnet. Slutligen vill man upprusta försvaret.
Samtidigt vill sverigedemokraterna sänka arbetsgivaravgiften, fastighetsskatten och den statliga inkomstskatten (eller menar man kommunalskatten?). Det hela liknar Ebberöds bank, och några förklaringar till hur debet och kredit ska gå ihop ges lika lite som i vänsterpartiets valmanifest för året. Jag får intrycket av att partiet mest vill ha ett valmanifest för syns skull. Förutom att innehållet inte går ihop så omfattar det inte mindre än 8 sidor, och hur många väljare är intresserad av att traggla sig igenom 8 sidor torr nationalistprosa?
Sverigedemokraterna har fortfarande inte lyckats skaffa sig en trovärdig politik i plånboksfrågorna.
