24 mars 2006

Ja eller nej till kärnkraft fråga för SD:s RÅ

Det som vållar stora kontroverser inom sverigedemokraterna är inte invandrings- och integrationspolitiken, utan i allmänhet den ekonomiska politiken och plånboksfrågorna, samt inställningen till kärnkraft. SD kommer vid sitt riksårsmöte nu i helgen att göra ett andra försök att anta ett energipolitiskt handlingsprogram. Någon energipolitik har partiet inte haft sedan 1999 års partiprogram upphävdes 2003.

För första gången sedan 2002 finns mer än ett förslag för riksårsmötesombuden att ta ställning till, dels ett energipolitiskt manifest författat av Per Björklund, Karlskrona. Björklund, som även är ansvarig för det moderatinfluerade förslaget till arbetsmarknadspolitiskt handlingsprogram, kräver i förslaget att energiskatterna ska användas som "ett styrmedel för att minska energiförbrukning". Skatteintäkterna ska enligt förslaget "i första hand användas till att stimulera utvecklingen av vår energiförsörjning".

Björklunds förslag är kärnkraftsvänligt, det hävdas där att 1980 års folkomröstning om kärnkraften "låst fast vår energipolitik i olyckliga banor under ett kvarts sekel och idag (är) helt överspelad". De energirelaterade miljöproblemen härrör istället från den förbränning av fossila bränslen genom vilken stora mängder koldioxid alstras, menar förslagsställaren.

Förslaget till energipolitiskt handlingsprogram är författat av Christer Jönsson i Malmö, och detta förslag följer det spår som sverigedemokraterna kompromisslöst kan sägas ha gått i från partistarten 1988 till partiprogrammet 1999. Jönsson menar att "kärnkraften på sikt (ska) avvecklas för att ersättas med förnybara energikällor, i enlighet med beslutet från folkomröstningen".

Förslaget uttalar sig överhuvud på ett helt annat och positivt sätt om folkomröstningen än vad som är fallet med Björklunds förslag. Jönssons förslag innehåller en rad olika skrivningar om sol, vind och vatten, och tongångarna känns kusligt bekanta för bloggaren, som en gång i tiden var med och jobbade för Linje 1.

Jönssons förslag blir mumma för avsatte partiordföranden Mikael Jansson vid helgens möte - han var ju en gång i tiden organiserad centerpartist, och får nu möjlighet att debattera i en fråga där han känner sann lidelse.