08 mars 2006

Fem friska motioner till kyrkorådet

KorsriddareNyvalda Margareta Sandstedt (SD) trampar på i ullstrumporna i nya uppdraget som ledamot i kyrkorådet, Bomhus församling, Gävle. Hon vill få rejäl fart på verksamheten, och hon vill föra fram en del egna dogmer, där de gamla inte riktigt räcker till.

Margareta Sandstedt lämnade i slutet av februari in fem olika motioner. I den första förklarar hon Nattvarden "som ett kyrkligt mysterium där relationen mellan Kristus och människan är unik. Därför borde den alltid höra till varje gudstjänst där prästen på ett enkelt sätt kan uttyda nattvardens betydelse. Kristus blod för oss utgivet, gör oss lika honom, och identifikationen gör att vi kan känna släktskap och delaktighet i den kristna tron". Sandstedts närmast magiska upplevelse av Nattvarden bryts dock av slutdelen av hennes nattvardsdogm, där hon snarast i baptistiska termer talar om Nattvardens symbolik.

Ifråga om predikans roll i gudstjänsten bär Sandstedts förslag en mer luthersk prägel. I sitt andra förslag till kyrkorådet vill hon ändra i Svenska kyrkans gudstjänstordning och efter predikan föra in ett nytt moment i gudstjänsten: Ett debattforum, som infinner sig efter predikans och gudstjänstens vanliga avslutande vilket enligt Sandstedts förmenande inställer sig redan efter 45 minuter. Under debattforum ska predikan diskuteras och analyseras. Huruvida tidsramen stämmer för Sandstedt blir lite osäkert, som hon ju i sitt första förslag yrkar att alla gudstjänster i Bomhus ska vara nattvardsmässor.

I ett tredje förslag för Sandstedt fram något mindre banbrytande förslag. Hon vill sammanlysa gudstjänsterna under kyrkoårets stora högtider, så att dessa äger rum i ett mindre antal av Gävles kyrkor.

Ett minskat antal gudstjänstbesökare kan tyda på att den kristna livskraften är på utdöende. Kanske ett symptom att ta på allvar om man vill likna gudstjänsten vid det kristna hjärtat. Ett svagt hjärta bör behandlas med stötvis energi till att i första hand inriktas på kristendomens avgörande och historiska händelser.

I ett fjärde förslag efterlyser Sandstedt bibelstudiegrupper i Bomhus församling, något som väl inte kan uppfattas som annat än ett gott förslag. I sitt femte och sista förslag för den här gången går dock Sandstedt lite längre, och blir nationalistisk: Här menar hon att Bomhus församling på ett aktivt sätt bör erbjuda kristendomsundervisning till näraliggande daghem:

Ett önskemål är att Bomhus församling tar kontakt med närstående daghem för en dialog om förutsättningen att en gång i vecka erbjuda barngrupper för att komma till kyrkan. Då detta förslag är tänkt att hållas på vardagar blir det felaktigt att kalla timmarna för ”söndagsskola” Det kanske bli Tisdagsskola eller Torsdagsskola i stället. Detta ska givetvis vara frivilligt och i samråd med föräldrarnas godtycke. Vi anser detta vara ur ett kulturbevarande intresse som pekar på Sverige som ett kristet land. Det uppväxande släktet bör därför bekanta sig med vår kristendomshistoria som en del i skolans övriga undervisning.