Inför RÅ: Presentation av PS

Partiordförande

Jimmie Åkesson, listerlänning som blev aktiv i partiet i så unga år att han satt i PS redan innan han hunnit fylla 18. Har fått ett orättvist rykte om att vara liberal, något som dock motsägs av att han var Windeskogs parhäst i SDU-ledningen redan från start 1998 och fick dennes välsignelse att ta över som ordförande 2000. Sedan barkbrödsnationalismen börjat tappa fart på allvar matchades han fram av nära och kära i partiet, och blev 2005 partiledare, något som underlättats av att han legat lågt under åren i PS. Under hans tid som ordförande har det börjat hända saker i SD. Han kommer till RÅ stärkt av den senaste tidens acceptans av partiet i den politiska klassen, men skadad av dåliga opinionssiffror.

Vice ordföranden

Jonas Åkerlund, begravningsentreprenör från Stockholm, men faktiskt en av de gladare gamängerna i partiet. Var med på riksnivå vid mitten av 1990-talet när han bodde på Västkusten, men sysslade sen bara med Radio SD under signaturen "Victor", tills han 2002 åter trädde fram i strålkastarljuset. Höll under en kort period barkbrödsnationalisterna stången i SD Stockholm, men hälsan satte stopp och i samband med avsättningen av Jansson gick Åkerlund istället in i partipresidiet.

Anna Hagwall är ett nytt tillskott i partiet. Hon tog mod till sig i glädjen över att Sten Andersson värvats av SD 2002 och steg snabbt i graderna. Inkvoterad i PS för att representera dels kvinnorna och dels invandrarna (Anna är född i Ungern).

Ledamöter

Björn Söder, blev partiets IT-guru redan i slutet av 1990-talet, men höll sig mest till SDU och kompisen Jimmie tills han 2001 åter lät sig väljas till PS. Söder är mannen bakom den långsiktiga planen för att modernisera SD och öka "skåningarnas" makt. I detta syfte började han machiavelliskt spela med både Bunker och Förnyare från 2002 för att sedan lotsa fram nuvarande partiordförande 2005. Idag är han en i "D4". Söder är tidigare medlem i Front National och kåraktiv i Lund. Snygga kostymer och ännu snyggare fru.

Arnold Boström, partikassör, primus motor, styrkelyftare och den ende sverigedemokraten i världen som har examen från Handelshögskolan i Stockholm. Vände sig efter incidenterna vid PS-mötet i Uddevalla i december 2001 mot Jansson, men gjorde ett lappkast kring årsskiftet 2002/2003 och blev åter kompis med grabbarna i Bunkern. D4:orna har på årets RÅ ofint nog tänkt avpollettera gamle Arnold från SD Riks. Det försökte man sig på även 2005, men insåg i sista minuten att man inte klarar sig utan honom.

Daniel Spiik, lite godtrogen Närkebonde med världens tjockaste glasögon. Spiik är arbetsnarkoman som bollar med minst tre jobb i taget. Obegripligt nog lyckas han sköta en hel del partijobb också. Har suttit utfyllnad i PS ett par år och tänkte lägga av i år, men har övertalats av förebilden Jansson att frondera mot partiledningen. Kvoten närkingar.

Yngve Johansson, jovialisk brevbärare i västvärmländska småstaden Arvika. Fyller kvoten värmlänningar.

Richard Jomshof, gammal synthrockare som aktiverade sig i lokala partiet Svensk Samling i Helsingborg. Sverigedemokratisk chefredaktör blev han i Lund, där han förstås lärde känna övriga delar av "D4". Av Söder ansedd som lite för vek i förhandlingar, men med gott förtroende bland medlemmar och aktiva inte bara i nuvarande bostadslänet Blekinge utan även hemma i Skåne. Tack vare Jomshof är SD idag en stark politisk kraft i Karlskrona.

Mattias Karlsson, den fjärde "D4"-killen, och sedan 2003 även partiets presskille. Dessförinnan var han ombudsman i SDU och såg ut som en skinhead, trots att han är så liberal att han är feminist. Idag måhända partiets bäste tidningsagitator, och med all sannolikhet en ikon för den filosemitiska kretsen kring Erik Almqvist i Lund.

Lars Isovaara, trevlig kille från Skellefteå, som fått förtroendet att representera lappmarken och de handikappade i PS (han sitter i rullstol).

Margareta Sandstedt, attraktiv gävlebo som ingår i kvoten kvinnor och Gävle. Flitig skribent. När Margareta först dök upp lagom till kyrkovalet 2005 drog hennes stil åt Åsa Nisse-hållet, men numera har hon slipat på sin stil så hon inte behöver skämmas för någon; hon står troligen längre åt höger politiskt än nyligen framlidne greve Stenbock.

David Lång, dök upp 2002. Verkade lovande, studerade nationalekonomi m.m. men drogs av oförklarliga skäl mot Rinderheim och Stockholmsbunkern. D4 vill peta honom i år. Jansson lyfter i tidningarna faktiskt fram Lång och inte Boström som den stora skandalen i valberedningsförslaget till ny styrelse.

Martin Kinnunen, en snabbt stigande stjärna för en mandatperiod sedan i egenskap av att vara den ende unge aktive stockholmaren utanför det heidiabrahamsonska nätverket (vid den tiden var dessutom de allra flesta unga nationella stockholmare med i ND). Intelligent. Fortfarande en av mycket få stockholmare partiledningen riktigt kan lita på. Anses av vissa i SD Stockholm inte vara lämplig i PS på grund av sin finsk-ugriska börd. Kinnunen sitter i PS som SDU-ordförande. Kritiseras inom sitt förbund sedan senaste tallinnresan för bristande social förmåga. Unik som heltidsarvoderad kanslichef på grund av beslutet förra hösten att sluta skicka ut infopaket, det dummaste beslutet i SD:s historia.

Suppleanter

Peter Ekholm representerar SD Väst, Tony Wiklander är gammal ordförande för Skånes Väl.

Inte nominerade som suppleanter för ett år till är Eskilstunakillarna Adam Marttinen och Christer Axelsson, omtalade fackombudet Allan Jönsson och göteborgaren Peter Martini.

Nya

Bland de nya nominerade är Per Björklunds namn mest anmärkningsvärt, eftersom han blir ännu en bleking, tillpåköpet på ordinarie ledamotsplats. Känd bl.a. som författare till handlingsprogram. I Älvsborgs län har Peo Ejderhall ett gott namn ute bland folk, och föreslås i år förstärka representationen för västsvenskarna när nu Martini inte föreslås för omval. Örebroaren David Kronlid föreslås som suppleant, och har snabbt blivit ett ledande namn för de ynge konservativa i SD.

Kent Ekeroth blev hastigt och lustigt internationell sekreterare, och föreslås i konsekvens med detta få ta plats i PS. Han intar dock en kontroversiell ståndpunkt i Mellanösterproblematiken i ett parti som fortfarande inte vill sträcka sig längre än till Staten Israels rätt att existera.