Det finns några trovärdiga alternativ. En lösning är att starta ett nytt och bättre konkurrentparti till SD, ett parti med i stort sett samma politiska överväganden. Det skulle ha goda förutsättningar att lyckas, inte minst på grund av att SD helt saknar trovärdighet i plånboksfrågorna. I detta parti trycker man sedan in en del socialt väletablerade och kända personer.
Ett problem för den politiska klassen blir att detta nya parti kan lyckas bättre än SD skulle ha gjort ensamma; medan syftet för den politiska klassen med det nya partiet bara är att de två partierna huvudsakligen ska stjäla röster av varandra.
En annan och smidigare lösning är att överta SD:s frågor, och vi har naturligtvis ett dagsaktuellt och lysande exempel: Nicolas Sarkozy är ingen nationalist i modern mening, utan en liberalkonservativ högerman med traditionella värderingar, som lyckats med konststycket att behålla sin ryggrad trots att han är politiker. Men han tog över de viktiga delarna av Jean Marie Le Pens retorik och praktiska politik, och står därför som segrare i det franska presidentvalet. Han hade dessförinnan, i valets första omgång, snuvat Le Pen på 5-7 procentenheter av dennes väljare.
Här har vi några illustrerande citat, och det är ibland inte lätt att veta vem upphovsmannen är, Le Pen eller Sarkozy. Och om ordet Frankrike byts mot ordet Sverige, kunde kanske Anders Klarström har varit upphovsman?
Nicolas Sarkozy har blivit Frankrikes president, och fransoserna är att gratulera. Han får både Alliansen och Kartellen att framstå som politiska amöbor. Vore han svensk skulle han få SD att framstå som en storm i ett vattenglas.