Givetvis tänker jag försöka analysera sönder RÅ 2007, men detta hinner jag inte med förrän till helgen. Resten av veckan är jag rätt så upptagen.En första reaktion vill i alla fall hinna med: RÅ tog slut flera timmar före utsatt tid. Vad visar detta? Det visar att Sverigedemokraterna har blivit ett tråkigt parti, ett parti med en takhöjd som är så låg att man måste ställa sig på knä när man vill yttra sig.
Vissa personer inom SD tror kanske att en järnhård partidisciplin vid mediala evenemang som RÅ är bra. Visst kan det vara bra, men knappast för SD. De journalister som bevakade RÅ fick säkerligen ett intryck av bristande interndemokrati i ett parti där så gott som alla talare begärde ordet bara för att yrka bifall till ledningens förslag, eller för att hylla denna ledning för dess storslagna framgångar.
Visst blev riksårsmötena stundtals alltför kaotiska sedan Jansson genomfört sin demokratiseringskampanj efter Klarströms politiska frånfälle. Nu har det dock slagit över åt andra hållet. Jimmie Åkesson får nog passa sig så han inte uppfattas som en annan Kim Jong-Il.
När ska man diskutera inom SD? När ska man finna de gemensamma värderingarna? Antagligen ökar den ideologiska ballasten just nu eftersom medlemskadern växt betydligt i samband med att antalet kommunala mandat exploderade förra året. Allmänheten varnas.
