I en demokratisk stat ligger tyngdpunkten av makten (i princip) hos flertalet (i praktiken oftast hos de demagoger, som hava största förmågan tjusa till flertalet). Flertalet kan icke besitta ingående kunskaper i politik och statsstyrelse. Följaktligen kommer de i detta avseende minst lämpliga personerna (nämligen de i statskunskap och politik okunniga) att bli tongivande.
Jag kan icke lära mig att bli övertygad om, att detta är det absolut bästa systemet för en stats styrelse.
[Citerat ur Magnus Stenbock "Tankar och synpunkter", kapitel VII, "Är demokratien det helt ofelbara systemet?, avsnittet "Maktfördelningen". En sverigedemokratisk ikon i vår tid]
