Anna-Lena Lodenius bloggade för några dagar sedan om sverigedemokratiska nämndemän i de nya migrationsdomstolarna. Hon hade hört på radion om en (sd):are i Migrationsdomstolen i Skåne. Denne nämndeman hade kommit att inse att verkligheten inte är så svartvit som många sverigedemokrater gärna tror. Migrationsdomstolen kan vara en bra skola för SD, misstänker Lodenius, som "nästan" önskar sig fler (sd)-nämndemän.
Rent liberalt, demokratiskt och rättsstatligt närmar hon sig sann insikt. Så länge som Sverige har kvar en partijustis bör ALLA välkomnas, och i synnerhet de som uppfattas som extrema. Dels gynnas all form av extremism av att socialt stötas ut och vice versa, vilket Lodenius exempel visar. Dels höjs kvaliteten i rättskipningen om den befrias från den politiska korrekthetens självcensur.
Jag vill här åter påminna om den liberale filosofen John Stuart Mill och hans åsikt om yttrandefrihet. Mill ansåg intressant nog de mest extrema idéerna vara de viktigaste. De mest extrema idéerna kan visserligen vara de tokigaste, men här finns också de geniala idéerna. Följaktligen bör de extrema idéerna inte bara släppas fram i debatten, de bör till och med uppmuntras.
När fördomarna väl slipats bort har alltså de sverigedemokratiska nämndemännen förutsättningar att bli bättre nämndemän än de lindrigt begåvade, äldre partigängare som annars sitter nämndemän i våra domstolar.
