Jag läser i SvD att språkröret Peter Eriksson (mp) vill ha utredning om möjligheterna att införa ett preferensvalsystem i riksdagsvalen, där en andraröst träder in om förstarösten går till ett parti under 4%-spärren. Ett mycket bra förslag i rätt riktning! Men räcker detta? Nej.
Dagens proportionella valsystem riskera förlama regeringsbildningen om inte ett av de traditionella blocken, s+v resp de borgerliga, får egen majoritet. Dessutom frågar man sig varför t.ex. den som har en mycket stark preferens för ett nytt parti ska tvingas acceptera att representeras i riksdagen enbart av ett etablissemangsparti som han själv hatar mer än pesten?
Det enda rätta är att kombinera behovet av starka regeringar med behovet av minoritetsskydd och representation för alla. Mitt eget förslag i valsystemsfrågan är att man tar Peter Erikssons preferensvalsystem och placerar det i sin ursprungliga kontext, nämligen i majoritetsval i enmansvalkretsar. Sedan inrättar man så många utjämningsmandat att i princip alla partier får mandat.
Resultatet av detta blir med siffrorna från valet förra året sannolikt en stark överrepresentation för (s) och (m) och en tydlig majoritet för det ena blocket, men med representation i riksdagen även för (sd), och beroende på antalet utjämningsmandat även för (fi), (pp), (spi) och (jl).
