21 augusti 2007

Bloggen Poetissan

Michaela Stellnert har en egen blogg, en blogg som sedan överfallet på henne i förra veckan bara kan läsas av inbjudna besökare. Googlecachen av bloggen har dock cirkulerat på webben de senaste dagarna och rönt stort intresse, inte minst efter artikeln i Expressen idag, där det framkommer att förövarna ska ha tvingat henne att binda sig själv. I bloggen, med namnet Poetissan ("Michaela, Ur askan in i elden") hade hon nämligen gjort noteringar om sitt hälsotillstånd, något som jag berörde i en tidigare postning. Hon hade också skrivit något som av bl.a. mig själv getts en sexuell underton.
"Jag har tillbringat mycket tid med att oroa mig för när den där första gången ska komma då Martin kommer slå mig. Jag har inte kunnat lita tillfullo på att han faktiskt aldrig kommer göra det. Jag säger ofta att han får om han vill.

Jag vill att han ska veta att jag är hans att göra vad han behagar med. Jag vet att detta inte är ett sunt beteende men för mig är de allra enklaste saker ibland väldigt svåra
."
Stellnert säger i en kommentar till mig idag att hon är uppriktigt ledsen över att jag använder mig av hennes privatliv här på bloggen, och att citatet ovan inte alls handlar om avvikande sexuella böjelser, utan om en seriös oro för partnervåld baserad på egen tidigare erfarenhet. I en kommentar till Objektiv SD-blogg säger Martin Kinnunen:
Hon har haft en privat blogg som enbart varit till för sina närmaste vänner. Den har varit helt ointressant för utomstående och besökarantalet har varit obefintligt. Så gott som varenda ungdom har idag nätdagböcker. Hon har använt den för terapi och att skriva att hon skulle ha sadomasochistiska fantasier är direkt skamligt.

Hon har varit med om ett mycket traumatiskt förhållande i sina yngre tonår som involverat psykisk och fysisk misshandel vilka minnen ibland kommer tillbaka. Man får svårt med tillit och tror att det hemska ska hända igen. Det är sådant som kan hända när man har PTSD. Det är ingenting sjukt eller konstigt utan det är en fullt normal reaktion på traumatiska händelser.

Jag tycker det är tragiskt hur vissa ser på psykiska åkommor. Ungefär som att det skulle vara skamligt eller att man inte skulle kunna leva ett normalt liv. Och att nu börja spekulera och hänga ut ett brottsoffer på detta sätt är skamligt. Hon läser närmast tvångsmässigt allt som skrivs och blir bara mer och mer ledsen. Skulle uppskatta lite mer respekt.