Inom SD:s partikadrer är sympatierna för PLO och Hizbollah starka, skrev jag igår, och gjorde noteringen: Inte ens övriga ledamöter av verkställande utskottet i SD backar upp Björn Söders proisraeliska hållning: Ingen i gänget har haft ett gott ord att säga om Israel sedan upprensningsaktionen i södra Libanon inleddes. Men nu vaknade SD-bloggaren Robsten och gjorde en kommentar:
"Fel! grovt fel, en hel del, men inte en majoritet, av kommentarerna på söders blogg sympatiserar med min linje. Alltså att inte ta parti för någon av parterna i konflikten utan aktivt verka för att få slut på denna konflikt, inte minst för att förhindra spridning av extrem islamism. Detta är absolut ingen "tvekan" över denna hållning."
Robstens dröm om semitisk neutralitet för SD är en gammal våt dröm sedan partiets barndom, en dröm som fortfarande vårdas ömt inom bunkerfraktionen, men som ständigt störs inom particentralen av Söder och hans värdekonservativa stödtrupper. Tyvärr är drömmen inte mer än självbedrägeri och ögongodis för många. Så snart den möter verkligheten tränger motviljan till de kroknästa krigshetsarna fram. I en postning på den egna bloggen 26 juni sprack det för vännen Robsten:
"Hör nu på morgonen att Israel bombat en FN-bas, fyra FN-observatörer har dött. Jag står fortfarande för en strängt neutral hållning i denna konflikt, men har det inte gått lite väl långt nu? Att en liten skitnation som Israel skall få bomba FN tycker jag är lite märkligt, skall vi offra FN:s auktoritet för att hylla ”hemmalaget”? Dessutom har jag lagt märke till att vissa grupper som är väldigt intresserad av Israels försvar, samtidigt har skrivit under nedrustning av Sveriges försvar."
"Vissa grupper"? "En liten skitnation"? "Gått lite väl långt"? Gentlemen of the jury: I rest my case!
