I onsdags vandrade jag längs Svartbäcksgatans nedre del i Uppsala. Då jag nådde fram till Stora torget kunde jag höra någon form av osammanhängande pladdrande på min högra sida. Jag tittade ditåt, och kunde då se Ulrika Messing (s), som visst höll ett torgmöte. Genast slogs jag av en känsla av överraskning: Vågar hon visa sig bland vanligt folk bevakad av bara ett enda av lösskäggen på säpo och två vanliga ordningspoliser från orten? Sen insåg jag dock snabbt att ju väldigt få faktiskt vet vem hon är.
Alltmedan den socialdemokratiska koryfén stod kvar inklämd mellan busskuren, tårtkartongen Åhléns och Nordeas vackra paltas, vandrade jag vidare mot kvarteret S:t Per. Under promenaden hade jag bilden av Messing för mitt inre öga. Hon hade lagt på sig och blivit riktigt kraftig.
