16 augusti 2006

Överbudspolitik av vpk-klass

Tidigare var han en trovärdig politiker, men vad ska man säga idag? "Återställ pensionerna!", kräver Sten Andersson på nyhetsplats i SD-Kurirens nätupplaga. Enligt inlägget från Andersson kräver sverigedemokraterna "en realistisk tidsplan" för hur de allmänna pensionerna ska höjas ("krona för krona") för att kompensera pensionssänkningarna under 1990-talet.

Klangen i Anderssons ord påminner om hans namne, dåvarande socialministern Sten Andersson (s), vars samvete under åratal plågades av att socialdemokraterna svek sina löften till pensionärerna inför 1982 års val och på så sätt "stal valet" av Fälldin och borgarna. I ett legendariskt utspel som han gjorde i Sundsvall 22 augusti 1985 lovade Andersson (s) att pensionärerna skulle få tillbaka vad man "lånat" från dem, och att de skulle kompenseras just "krona för krona".

Några pengar fick dock pensionärerna aldrig från Sten Andersson (s). Inte heller när Göran Persson skulle "sanera statsfinanserna" efter valet 1994 uppfylldes de utställda löftena. Dessa pensionssänkningar, som slutade på cirka 10% för resten av 1990-talet, skulle enligt Göran Perssons regeringsförklaring 1999 också återställas: "Pensionerna ska räknas upp med fulla basbeloppet. Pensionärerna skall få tillbaka krona för krona".

Det är Göran Perssons svikna vallöfte som Sten Andersson och sverigedemokraterna nu tänker rida på. Men hur ska man bära sig åt för att återställa dessa 10%? Tänk bara vilka summor det blir fråga om retroaktivt. I Sverige finns idag uppåt 2 800 000 pensionärer, och siffran växer. Inget annat parti orkar längre flirta med pensionärerna, eftersom summorna är för stora. Man har gett upp. Det finns 400 000 pensionärer med mindre än 5 500 kr/mån att leva på. Var fjärde pensionär lever nära eller t.o.m. under fattigdomsgränsen. Enligt det nya pensionssystemet finns inga garantier, annat än att Bromsen slår till om tillväxten blir låg. Bromsen betyder att pensionerna kan sänkas istället för att räknas upp.

Hur ska sverigedemokraterna bära sig åt för att som parlamentariskt parti kompensera för inte bara ett utan flera decennier av misskötta statsfinanser? Varje år skulle man vara tvingad att hosta upp flera hundra miljarder nya pengar till rikets pensionärer. Det är naturligtvis omöjligt att, som Sten Andersson förutskickar, upprätta någon "realistisk tidsplan". Dessutom tänker ju sverigedemokraterna kasta sig ut i massor av andra kostnadskrävande projekt, om nu valet slutar så illa att partiet får något att säga till om. Jag drar mig till minnes VPK:s överbudspolitik under CH Hermansson och Lasse Werner. Same shit.