Ibland frågar man sig hur ett parti i Sverigedemokraternas position kan misslyckas så kapitalt. För snart ett år sedan etablerade man sig i riksdagsvalet som etablissemangsutmanare nr 1. Sedan Alliansen bildat regering har SD sedan steg för steg - nu även inom plånboksfrågorna - visat sig vara det enda parti som försöker muta in högerfältet. Vem vill ha starkt försvar? SD. Vem är mest arbetsgivarvänlig? SD. Vem vill skära ner på bidrag och förmåner för invandrare? SD.
Ändå stampar SD kring 3%-strecket i opinionsmätningarna!
Visserligen har en klar vänstervind blåst över riket efter valet, men trots allt är det ju inte bara plånboksfrågor utan även värdefrågor som bestämmer vilket parti som får väljarens gunst, och andelen riktiga högerväljare lär nog ligga åtminstone kring 20%.
Flera märkliga händelser den senaste tiden belyser det märkliga i SD:s uteblivna framgångar. Dagsaktuell är Kurt Lundgren, som imorse rapporterade att deltagarna på pridefestivalen i Stockholm spelar kubb med löspenisar som kastträ. Lika aktuella är Föreningen Heimdal i Uppsala, känd som Sveriges mest konservativa studentförening sedan 116 år och med en rad olika statsråd i rullorna, men som nu bestämt sig för att gå med i den för alla nationella krafter så förhatliga "Homoparaden" 4 augusti.
Inte bara Heimdal och deras moderata nätverk, anförda av nya hbt-aktivisten Li Jansson, krattar manegen åt SD, med parader och införandet av samkönade äktenskap. För bara en kort tid sedan avslöjades KDU:s ordförande Ella Bohlin med att ha upprättat organisatoriska förbindelser med RFSL Ungdom, och ha beseglat vänskapen med en offentlig lesbisk kyss. Dessförinnan stormade det kring hennes partiledare Göran Hägglund, som i strid med sina partigräsrötter bestämde sig för att införa s.k. abortturism i Sverige.
Det saknas sannerligen inte chanser för SD. Vi ska ju heller inte glömma att det stora partiet till vänster valde SD:s älsklingsfiende till sin nya partiledare. Kanske invaggar de uteblivna SD-framgångarna vissa grupperingar i säkerhet: Denna säkerhet är dock en falsk säkerhet. Eftersom inga på allvar motarbetar SD i ordets verkliga betydelse så är risken stor att det vilken dag som helst smäller till, och SD har 10 - 20 000 medlemmar och tvåsiffrigt i Sifo.
Det enda som krävs är att respekterat folk öppet söker sig till SD, och att SD:s particentral också släpper in dessa människor. Den dagen kan komma snart, och då är partiet fullt accepterat i de fina salongerna. Idag är det många grevar och baroner som går omkring och knyter näven i byxfickan.
