Norrköpings kommun har enligt uppgift bestämt sig för att betala kommunalt partistöd till Sverigedemokraterna för ett och inte två mandat, med skälet att det ena mandatet står vakant efter avsägelse.
Kommunen motiverar enligt uppgift i Norrköpings Tidningar sitt agerande med att SD "eftersom mandaten inte kan besättas, saknar personer som kan bedriva det lokala arbete pengarna är ämnade för". Eftersom lokalt politiskt arbete kan utföras även av personer som inte sitter på ett fullmäktigemandat torde denna beslutsmotivering inte förtjäna något avseende.
En intressant fråga i sammanhanget är dock om en kommun har rätt att inte betala ut partistöd till ett parti som visserligen är representerat i kommunfullmäktige, men som inte har folk till samtliga sina mandat.
Här måste rimligen en analogi kunna ske med avhopp från partiet till andra existerande eller nybildade partiet eller ledamöter som plötsligt blir politiska vildar. Det kommunala partistödet regleras i kommunallagen och härrör från en ändring i lagen 1991 under regeringen Bildts tid. I propositionen som har beteckningen 1991/92: 66 citeras Regeringsrättens avgörande 1978 2:10.
Avgörandet gällde ett mål när en utbrytning skett ur Vänsterpartiet kommunisterna, det parti som vann de aktuella mandaten i allmänna val. Arbetarpartiet kommunisterna, det nya parti som bildades i samband med utbrytningen, ville överta partistödet för de mandat vars innehavare nu alltså var (apk) och inte (vpk). Regeringsrätten övervägde här om det gamla partiet hade ombildats och helt eller delvis ersatts med ett annat parti. Ett sådant ombildat parti hade kunnat anses uppfylla kommunallagens representationsvillkor.
Rätten konstaterade dock att det nya partiet inte deltagit i valet och att det gamla partiet alltjämt bestod som politiskt parti och således inte ombildats. Partistödet skulle således fortsättningsvis utgå till det gamla partiet trots att samtliga för partiet valda ledamöter inte längre representerade partiet.
Detta och en rad andra rättsliga avgöranden från striden mellan (apk) och (vpk) ger dagens (sd) juridiskt stöd. I Reg. 1978 2:10 var alltså (vpk) inte alls längre representerat i fullmäktige, och hade sannolikt ingen lokal verksamhet kvar i kommunen. Trots detta var kommunen tvingad att betala ut partistöd till (vpk).
När partistödslagen 1991 kom att ersättas av stadganden i kommunallagen framgår det av förarbetena att någon ändring avseende partibytesproblematik, existensen av lokal partiverksamhet, vakanta mandat o.s.v. inte avsågs av lagstiftaren. När Norrköpings kommun nu, liksom andra kommuner tidigare, försöker lura (sd) på partistöd så känns det som om man försöker krama blod ur en sten.
Det enda raka vore om man helt tog bort kommunernas rätt att dela ut pengar till politiska partier. För vad har partistöden lett till? Sverigedemokraterna liksom riksdagspartierna klarar sig utan några medlemmar alls, för man får sina pengar ur skattekistan, något som leder till en allt sämre fungerande demokrati.