Partikamraten i Sverigedemokraterna Erik Hellsborn svarade snabbt på sin egen blogg, där han med stöd av en artikel i Hallands nyheter(!) ställde sig på miljöalarmismens sida. I en kommentarväxling tillstod han sedan att SD har "sin beskärda del av giriga miljöfiender", något som väl får ses som en gliring mot Sandstedt. Hellsborn verkar för egen del gärna se högre skatter för att "rädda miljön".Sverigedemokraterna var i partiets barndom ett miljöfundamentalistiskt parti. Partigrundaren Leif Zeilon & c:o ska en gång ha erbjudits ett fantastiskt belopp i sponsring från en sympatisör, men avstått eftersom sponsringen villkorades av att SD blev kärnkraftsvänligt - en fundamentalistisk miljöpolitik sågs på partikansliet på Blekingegatan som lika viktig som stopp för invandringen.
Senare sansade sig partiet, men än i dag reser "blågula khmerer" som Johan Rinderheim runt och föreläser på particentralens implicita uppdrag. Ingen i partitoppen har dock tagit öppen ställning i den uppblossande miljödebatten.
Kommer man att välja att följa sitt energipolitiska handlingsprogram? Där går man längre än den internationella miljöalarmistlobbyn och konstaterar att "jordens temperatur (kommer att öka) med åtskilliga grader under de kommande hundra åren" och att medborgarna därför måste tyngas med högre skatter, men med brasklappen att det inte får försämra Sveriges internationella konkurrenskraft.
Det ska bli spännande att se var SD hamnar när partiledningen pekat ut färdriktningen.
