Var det rätt av sdbloggs Robert Boström att skarpt ta avstånd från Nationaldemokraternas planer för en förskola som välkomnar endast etniskt svenska barn? Visst var det rätt.
Det är märkligt att han är den ende sverigedemokrat som tagit avstånd från det hela. Visserligen är det fullt förenligt med SD:s principprogram att godta verksamhet som riktar sig enbart till etniska svenskar, men alla seriösa bedömare kan nog hålla med om att bara misstanken att SD gillar ND:s planer är något starkt partiskadligt.
Varför är det partiskadligt? Jo, därför att SD sedan avknoppningen av ND och värvningen av Sten Andersson till partiet har bestämt sig för en ungefärlig politisk kurs, och alla politiska handlingar och underlåtelser av partiets folk i motsatt riktning i viktiga frågor per se är partiskadliga - och den aktuella frågan är ett exempel på detta.
Med detta vill jag inte säga att intern debatt är fel i både SD och i andra partier; däremot måste varje politiskt parti bestämma sig för en minsta gemensamma nämnare, en värdegrund. Från denna får man inte röra sig om inte partiet ska skada till sin trovärdighet.
I den aktuella förskolefrågan gör SD:s assimilationsprincip en etniskt svensk (offentligt finansierad) förskola omöjlig, till skillnad från i ND där man efter att av Rasmus Fleischer ha lärt sig om etnopluralism är avgjort emot assimilation. En (sd):are som handlar i konsekvens med partiets program måste vara emot svenska förskolor lika mycket som han är emot arabiska förskolor.
Idag är det mer intressant att fråga sig varför distriktsordföranden Joakim Larsson (sd) ingenting säger än att fråga sig varför Boström sågar ND:s planer. Larsson tog sig tid att på sin blogg berömma ND:s migrationspolitik, men om skolplanerna inte ett ord. Varför? Eftersom han kommenterade ND för bara en kort tid sedan håller han sannolikt med i förskolefrågan. Ett typexempel på en partiskadlig underlåtelse.
