Knutbyskolan i Rinkeby var multikulti redan då. Det fanns barn från hela världen som talade en massa olika språk. Finske Kari fick halva grekiska klassen att rabbla finska kärleksfraser...Men där fanns också Ankan, Carola, Sussi och Micke som representanter för det land vi levde i.Inom sverigedemokraterna har man haft väldigt svårt för att beskriva eller definiera vad man faktiskt avser med sin användning av ordet "mångkultur". Alexandra Pascalidou uppfattar ordet mer empatiskt (som kan ses i citatet ovan), när hon återvänder till skolårens Rinkeby, och finner läget förtvivlat: På hennes gamla skola säger man sig ha "skyhöga kostnader för tolkar", som används vid samtal med föräldrar.
Sedan inleddes den vita flykten. Svenskarna stack successivt för att de oroade sig för sina barns framtid.
Vän av parlamentarisk demokrati kan för stunden stanna vid just det sistnämnda, nämligen tolkkostnaderna. Hur skulle läget bli på Knutbyskolan om man tvingade de oftast medellösa föräldrarna till vanartiga barn att klara sig utan offentligt bekostade tolkar? Kanske skulle bostadsområdenas kaos förvandlas till ren anarki.
För den som vill tvinga fram ett homogent samhälle blir tolkfrågan källan till ett dilemma, och hur tolkas situationen vid Pascalidous gamla skola av representanter för Sd i region Skåne, där man föreslagit indragna tolkförmåner över hela linjen?
