27 december 2006

Kungens jultal: Nedtonad lov för mångkultur

Kungen har hållit sitt årliga tal till utlandssvenskarna, sitt s.k. Jultal. Talet har levererats årligen under i princip hela hans regenttid, mer än 30 år.

Liksom tidigare vände sig kungen i år till sina "kära svenskar", och berörde liksom ett flertal tidigare gånger den statliga migrationspolitiken och de etniska problemen i landet.

Talet var måhända mer defensivt än väntat, och prisade på intet sätt det mångkulturella samhället. Kungen har annars uttryckt sig i "multikultiuppskattande" ordalag flera gånger förut. Man kan spekulera i att årets mycket försiktiga formuleringar i de etniska frågorna har sin grund i att sverigedemokraterna, som representanter för den av kungen skarpt ogillade nationalismen, i årets val ökade till 3% av rösterna med potential för ytterligare tillväxt.

I sina tidigare tal har kungen gett mångfaldiga prov på sin förmåga att uttrycka sig i sann diplomatisk anda och sin förmåga att känna av mer eller mindre tillfälliga opinionssvängningar. Bloggen har granskat de nio kungliga jultal som hovet i (o-) patriotisk anda publicerat på webbplatsen royalcourt.se.

Den fråga jag ställer mig efter att ha jämfört kungens olika jultal är följande. Börjar han bli "mjuk" mot den främlingsfientlighet han tidigare tydligt agiterat emot?

2006
Talet präglades av "fluff" och antydningar om att även invandrare måste bjuda till i anpassningen till ett nytt land:
Förflyttningar över olika sorters gränser, geografiska, historiska och kulturella, ställer stora krav på anpassning. Historien kan berätta om många konflikter som följt i spåren av in- och utvandring. Vår tid är dessvärre inget undantag. Naturligt uppstår spänningar när människor med olika bakgrund och levnadsmönster kommer samman. Dessa möten kan ge oss erfarenheter som berikar, men de kan också frammana osäkerhet och oro. För att bättre kunna hantera nya situationer behöver vi förebilder. Vi måste kunna få råd och vägledning, kunna tala om värderingar, om hur vi vill att vårt samhälle skall styras.

2004
Ett år med europaval: I likhet med tidigare år, krigiska tongångar gentemot det nationella lägret:
Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle. Ni som kommit till oss från andra länder och kulturer tillför vår gemenskap nya värden med Era kunskaper, erfarenheter och traditioner och Ni måste mötas med öppenhet och respekt för att kunna växa in i vårt samhälle. Vi får aldrig någonsin tyst acceptera yttringar av rasism och främlingsfientlighet.
2003
Året när folkomröstningen om Emu ägde rum, och Anna Lindh mördades. Ett mellanår i kungens propagandistiska utveckling.
Det svenska samhället bygger på en solid bas av gemensamma värderingar. Låt oss ta fasta på dessa och ägna tid och möda åt att bevara våra grundläggande värderingar. En hörnpelare bland dessa är tolerans och solidaritet med andra medmänniskor. Trots ökade möjligheter att lära känna varandra, verkar inte förståelsen för andras värderingar och kulturer ha ökat. Vi måste vara öppna och visa tolerans.

2002
Stärkt av de i internationellt perspektiv minimala valframgångarna för de nationella partierna i riksdagsvalet, törs kungen 2002 släppa fram sin glädje över Göran Perssons omval.
Låt oss börja i vårt eget land. Idag är Sverige ett sant mångkulturellt samhälle. Inte minst under senare hälften av 1900-talet påverkades vår egen kultur och livsstil av influenser från olika länder. Litteratur, musik och konst, har berikats på ett påtagligt sätt. Och så har det varit under hela vår historia. Sverige har formats och utvecklats under lång tid till det land vi idag kan vara stolta över.

2000
Kungen känner sig detta år, sedan 30 november-hetsen börjat avklinga, stark nog att hävda sin uppskattning av patriotismen parad med motviljan till nationalismen.
Det har genom tiderna varit en styrka för vårt land, att vi lyckats bibehålla gamla traditioner samtidigt som vi bejakat utveckling och nya intryck och idéer. Vår gemensamma historia utgör grundvalen för den fortsatta utvecklingen. Den är kittet som håller oss och våra gemensamma värderingar samman. Därför är det så viktigt att vi värnar om vår historia, samtidigt som vi välkomnar en dynamisk förändring...Lika kraftfullt, som vi med alla medel måste bekämpa nationalismens avarter, skall vi stå upp för vår historia och vårt land och värna om det vi har gemensamt, inte minst språket, traditionerna, flaggan och våra övriga nationella symboler.

1999
Kungen förefaller här även han ha gripits av den 30 november-hets som präglade svensk nationalism under slutet av 1999.
...är det viktigt att säga tack till alla som visar prov på mod och civilkurage i kampen mot den rasism och nazism, som tagit sig förskräckande uttryck även i vårt land under senare tid. Vi kan inte tolerera att ungdomar, i jakten på identitet och gemenskap, begår grova brott och gör avkall på all respekt för människovärdet. Med kraft måste vi fortsätta, alla och envar, att markera vår avsky för sådana handlingar och de tankegångar som leder dit. De människor, som såväl i tjänst som på andra sätt visar civilkurage, är värda vår beundran och allt vårt stöd...Vår västerländska civilisation grundar sig till stora delar på etiska värderingar hämtade ur Bibeln...

Bibeln hör, mer än någon annan bok, till vårt gemensamma kulturella och religiösa arv. Delar av vår historia, litteratur och musik kan förstås endast om Bibeln är en aktuell och levande bok. På så sätt kan den också fortsätta att påverka vår livssyn och våra värderingar även i framtiden...Det svenska samhället formas idag, som under tidigare sekler, även av människor från andra kulturkretsar, med olika traditioner och religioner. Mångfalden är positiv och ger styrka.

1998
Positiva ordalag från kungen, som i sina ord om en tragedi ännu lever i integrationsnaivitetens förlovade land.
I lokalen, som brann (=diskoteksbranden i Göteborg /bloggens anmärkning), fanns pojkar och flickor med rötter i fyra kontinenter och många trossamfund. Låt oss mitt i allt det mörka som skedde denna oktoberkväll i Göteborg se det hoppfulla inför framtiden i att dessa ungdomar med så skiftande bakgrund hade samlats till en gemensam fest. Jag tror att morgondagens svenskar, med en förankring i många olika kulturer och religioner, kommer att finna nya vägar att leva tillsammans i Sverige. Det är också nödvändigt, eftersom alla har rätt att känna sig trygga i vårt mång-etniska land. De mänskliga rättigheterna måste respekteras i stort och i smått.