Bloggen frågade sig JSW dag 1 hur den pågående uteslutningen av Jimmy Windeskog ska påverka Sverigedemokraternas publicistiska verksamhet. Det kan konstateras att i bloggosfären har såväl Joakim Larsson, Weine Berg som Erik Hellsborn kvar sina länkar till Windeskog, vilket inte kan tolkas som annat än en öppen utmaning mot Björn Söder. Weine Berg har dessutom direkt och öppet utmanat Jonas Åkerlund, den som skrivit under uteslutningsyrkandet, att ge med sig och foga sig i Windeskogs åsikter.
Idag kan jag till min stora förvåning läsa hur slöe Joakim Larsson gjort en postning om Windeskogsaffären; han gör annars sällan några postningar på sin blogg, och än mer sällan något som relaterar till sverigedemokraterna och deras politik. Nu tycker i alla fall Larsson att "partiet äter sina barn". Uteslutningsärendet mot Windeskog innebär enligt honom att "partidemokratin fått sig ytterligare en kyss och taket i SD har sänkts än mer". Trots att Larsson utbildat sig till lärare och därmed tror sig ha ett intellekt måste jag konstatera att både Larsson och flera andra inom Windeskogsfären helt lyckats glömma att de som partistyrelseledamöter redan i samband med värvningen av Sten Andersson (senvintern 2002) skrev under på FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. De har därmed ställt upp för en värdegrund som man inte kan dagtinga med vid första bästa nyck.
Konstaterande för dagen: Vill sverigedemokraterna bevara någon grad av trovärdighet måste utspelet mot Windeskog ("rasister tolereras inte") följas upp med resoluta uteslutningskrav mot Hellsborn, Berg och Larsson. Vad har Windeskog gjort som dessa tre inte öppet ställt sig bakom under senaste sex dagarna?
