Det drar ihop sig till Salem 2005, den sjätte salemmarschen, som i år hålls 10 december. Var står sverigedemokraterna ifråga om Salemmarschen? Denna sak diskuteras i skrivande stund även hos SSU-bloggaren Martin Tunström.
Representanter för sverigedemokraterna har aldrig gått med i marschen. Det gjorde de inte heller 2000, när Tor Paulsson fortfarande var med och skötte ruljansen i SD. Jag satt med i partistyrelsen det året, och blev mot slutet av året även adjungerad i VU, och kan intyga att det inte ens diskuterades att skicka några representanter till Salem. Vad som vissa år diskuterats, första gången 2001, har varit att beordra vanliga SD-medlemmar att hålla sig därifrån. En av de hårdaste bojkottförespråkarna var f.ö. i flera år Jimmy Windeskog.
Säkerligen gick ett antal kända SD-aktivister från SD Stockholm med i Salem 2000, liksom många medlemmar i sverigedemokraterna gått med i marschen senare år på eget bevåg.
Jag har faktiskt själv varit med på en Salemmarsch. Jag åkte ensam ner till Salem 2001 i syfte att kolla in läget och skriva en artikel för SD-Kuriren, vilket jag också gjorde. Även om vi inom SD inte ville kopplas till denna manifestation, en linje som fortfarande gäller, har genom åren ett antal artiklar författats där sympati för Daniel Wretströms öde uttryckts, vrede mot mördarna, och deltagande till hans familj och efterlevande meddelats.
Det var inte helt ofarligt för mig att åka dit. Jag kommer fortfarande ihåg Rickard Ekmans häpna min när han såg mig på perrongen (han var där tillsammans med en partikamrat från Västerås för att dela ut partipropaganda till deltagarna). Eftersom toristerna spridit ut att jag var extremsionist så var ju inte alla glada åt mina insatser och över att se mig där. Under samlingen omringades jag av ett gäng skins med vilka jag hade ett hetsigt men sakligt meningsutbyte om Israels rätt att existera, och flera av dem höll med mig i sakfrågan.
Sen gick jag med i tåget också - inte som SD-representant utan som "journalist". Jag gick sida vid sida med Erik Hägglund, som jag upplevde som en mycket sympatisk kille.
Det var lärorikt att närvara. Året efter hörde en av skinen från "samtalet" av sig och tyckte att jag nog inte borde åka dit det året. ND:arna kunde ha gett mig en omgång, menade han. Samtalet var dock onödigt; jag hade inte tänkt åka 2002. Betydligt fler enskilda SD:are var med i Salem 2002, efter vad jag förstod delvis i protest mot dåvarande distriktsledningen i SD Stockholm. Erbjöds noll SD-aktivitet, då tänkte man ta det som erbjöds på annat håll, menade man, och åkte till Salem. Partidisciplinen var tyvärr lika svag som den är idag.
