12 november 2005

Jonas Gardell om HMF och kristendom

Gayaktivisten Jonas Gardell släpptes på fredagen fram av DN:s mäktige debattredaktör Mats Bergstrand till ett frontalangrepp mot alla som motsätter sig gayrörelsens vittgående krav på sociala och politiska privilegier.

Till synes tolerant och medgörlig skriver Gardell:

Jag kan absolut respektera att man sätter yttrandefriheten före varje annan frihet, men då måste man naturligtvis avskaffa hela hetslagen, inte skydda judar, inte skydda zigenare, inte skydda svarta, inte skydda några etniska grupper. Släpp hatet fritt, helt enkelt. Men de skribenter som högstämt säger sig värna yttrandefriheten har aldrig någonsin krävt detta. Gränsen går alltid vid oss homosexuella.

Frågan är dock om Gardell menar att han på allvar går med på att avskaffa gummiparagrafen Hets mot folkgrupp, eller om han bara försöker göra en billig, retorisk poäng. Debattartikeln i övrigt saknar varje nyans. Gardell utgår från "en i dagarna presenterad rapport från Säpo om hur hatbrotten mot homosexuella ökat kraftigt i samhället". Alla som är emot RFSL och gayrörelsen är medskyldiga enligt Gardell. Varje präst som deltagit i prästupproret. Varje försvarare av yttrandefriheten.

Den självutnämnde chefsteologen passar också på att döma ut pingstpastorn Åke Greens teologiska och själavårdande kompetens. Green är enligt Gardell "förvirrad och teologiskt okunnig...en religiös extremist" som sysslar med "klumpiga och kärlekslösa utspel, inget mer". Gardells okristliga utfall förtjänar inga vidare kommentarer. Varje kristen kan nog själv avgöra om det är Green eller Gardell som bäst tolkar Bibeln.

Jonas Gardell går ju till sådana ytterligheter att man bäst sablar ner hans budskap bara genom att neutralt återge vad han sagt. Låt mig bara avsluta med att säga att det måste stå var och en fritt att hata. Får man inte hata finns ingen tankefrihet. Finns ingen tankefrihet finns överhuvudtaget ingen frihet.

Det är först när tanken övergår i handling som det går att straffa i samhällets namn. Rättvisan kräver sedan att alla brott döms lika, oavsett om de begåtts i hat eller kärlek.