I härvan kring Jimmy Windeskog senaste tiden har det sagts, att med sådana vänner behöver Sverigedemokraterna inga fiender. Resonemanget är också användbart, fast omvänt, i ett annat sammanhang.
Socialdemokraterna har en internet- och arbetsplatssatsning med namnet "Jobbare mot rasism". Tittar man på vilka som ingår i den "arbetsgrupp" som utgör Jobbare mot rasism ser man dock att hela gänget är riktiga "fat cats", högavlönade fackpampar och s-märkta riksdagsmän, människor som aldrig mer kommer att behöva uträtta hederligt arbete. Finns det ingen politisk fingertoppskänsla inom socialdemokratin? Finns det inga riktiga arbetare kvar där, ens för att visa upp i propagandan?
Oavsett hur många blågula khmerer som utesluts ur SD kommer förbannade medlemmar ur arbetarklassen att söka sig dit, om socialdemokratin ägnar sig åt rena satiren mot sig själva. Med fiender som Jobbare mot rasism behöver SD inga vänner.
