Jimmy Windeskog i Sydsvenskan: "Hade jag fått det flygbladet (=kyrkoflygblad med mörkhyad på foto) i min hand och inte vetat vad Sverigedemokraterna var för någonting hade jag undrat: Hur mycket är de här människorna emot mångkulturen?...Om partiledningen inte ställer upp på det här (=Windeskogs åsikter) är det inte längre ett nationalistiskt parti, bara ett invandringskritiskt missnöjesparti...Nu offrar partiet mig. Det finns många i partiet som har samma uppfattning som jag, det märker jag på de brev jag får. Men de kommer inte att våga säga det öppet."
Windeskog vill sedan i nedlåtande ordalag på sin blogg BSS Borlänge "lär(a) SDU-Martin om SD:s politik...det är ju inte heller så lätt att veta om man precis har börjat kalla sig nationalist eller SD:are (utan att vara något av dem)." Tonfallet, med ordvändningar om riktiga eller falska SD:are känns igen från flera av de försvarsskrifter som inkom till SD:s partikansli från blivande ND:are vid de massiva uteslutningarna under 2001. Vad Windeskog vill lära "SDU-Martin" och vad denne sagt som varit fel, får dock läsaren sväva i okunskap om.
Martin Kinnunen, ordförande i SDU, uppmanar Windeskog och meningsfränder att frivilligt lämna SD. Samma sak gör partiet i ett officiellt pressmeddelande undertecknat av partisekreteraren Björn Söder: "I Sydsvenskan påstår Jimmy Windeskog att det finns fler inom partiet som delar hans uppfattning. Björn Söder betvivlar detta, men menar att om det stämmer bör även dessa avsluta sitt medlemskap i partiet och lämna Sverigedemokraterna."
Tidigare skåneallierade radikalen Weine Berg träder fram till Windeskogs försvar - den minnesgode kan här erinra sig att det var Berg och Windeskog som tillsammans och i samråd författade den fascistoida värdegrund som antogs av SD:s västdistrikt vid distriktsårsmötet 2003. Nu skriver i alla fall Berg på sin blogg att partiledningen frångått den gamla partitraditionen att regelbundet utesluta extremister och övergått till att angripa "demokratiska meningsmotståndare i detaljfrågor". Han avslutar med att kräva från förslagsställaren i Windeskogsärendet, Jonas Åkerlund, att uteslutningsärendet dras tillbaka från partistyrelsens bord.
Så hårda strider inför öppen ridå har i SD:s historia alltid förebådat partisplittring, något som fortfarande ter sig som osannolikt i den nu pågående Windeskogaffären. Partiledningens policy till dags dato ser däremot ut att förändras. Istället för att lägga locket på och låta partiets radikaler hållas, så länge de inte skämmer ut partiet offentligt, ser det ut som om partiledningen förbereder sig inför att definitivt avgöra maktkampen inom partiet. Hur allvarligt detta är menat är ännu osäkert - någon ärligt menad och utåt iakttagbar självkritik i ideologiska och partihistoriska frågor har jag egentligen inte sett från partiledaren Åkesson.
