Björn Söder och Sverigedemokraterna skriver i sitt pressmeddelande om Windeskog 28 oktober att Sverigedemokraternas tidigare motstånd mot internationella adoptioner inte byggde på rasism utan grundade sig i omsorg om berörda barn och deras föräldrar i givarländerna. "Att Jimmy Windeskog tydligen byggt sitt motstånd mot internationella adoptioner på andra faktorer är nu uppenbart och det skrämmer mig". SDU:s ordförande Martin Kinnunen skriver ungefär samma sak i sin blogg, där han framhåller att "SD:s inställning i adoptionsfrågan har hela tiden varit av hänsyn till de adopterades situation och inte på grund av någon rädsla för avsvenskning av Sverige".
Nu är nog båda försvaren av Sverigedemokraternas oföränderliga godhet och allvishet lite av efterrationaliseringar. Vet ens Söder och Kinnunen hur 1996 års riksårsmöte resonerade när förbudet mot internationella adoptioner skrevs in i partiprogrammet? Det är i och för sig tänkbart (om än osannolikt) att Söder var med vid mötet, han blev ju medlem redan under Klarströms glada dagar - jag har i inte haft lust att gräva fram deltagarförteckningen från aktuellt riksårsmöte. Kinnunen var i alla fall inte medlem vid tidpunkten, han gick kanske på mellan- eller högstadiet då.
Jag var liksom Kinnunen inte medlem 1996, men har i motsats till de flesta andra haft tillgång till arkiven på partikansliet i Stockholm. Obestridligt faktum i målet torde vara följande: Anders Klarström var intelligent nog att aldrig under sitt partiledarskap föreslå att förbud mot internationella adoptioner skrev in i programmet; han liksom hans nära medarbetare insåg att kopplingar till rasism genast skulle göras, om något sådant stod i partiprogrammet.
Denna sak var dock en av de stora nyheterna när nye partiledaren Mikael Jansson 1996 såg till att få antaget ett eget partiprogram såväl som nya partistadgar. Så mycket är helt klart att väldigt lite sades om de utländska barnens väl och ve vid programrevisionen. Adoptionsförbudet var Janssons personliga skötebarn, och detta under en period som idag är känd som Janssons radikala, när han dessutom tolererade hård kritik mot koscherslakt och personligen propagerade för att ta Sverige ur FN och införa dödsstraff.
Trots att partiledningen nu utmålar adoptionsförbudet som ett månande om utländska barn återfanns inte adoptionsförbudet i partiprogrammets kapitel om "familj" eller "ungdom" utan i kapitlet "abort och adoption", infogat som ett bihang till kapitlet "befolkningspolitik". Tyder detta på att man månar om just barnen? Den lydelse adoptionsförbudet hade vid sitt avskaffande 2002 var, med inledningen "Som ett seriöst nationellt parti - med det svenska folkets bästa för ögonen" och efter skrivningar om bl.a. inskränkningar i aborträtten, stod det
"samtidigt som möjligheten till adoption av barn med ursprung utanför Europa skall upphöra, skall nationell adoption ge icke önskade barn en chans till en sund uppväxt. Barn och ungdomar som redan kommit till Sverige genom icke-europeisk adoption skall få särskilt stöd i skolorna om de utsätts för mobbning."
Nog känns det som om Windeskogs tolkning av det gamla partiprogrammet känns riktigare, och Söders och Kinnunens mer som efterrationaliseringar?
